När Mehmet och Sara Bekalp träffades i Turkiet var det kärlek vid första ögonkastet. I dag driver de en populär restaurang i Vasa. - Vi hade inget annat val, säger Sara Bekalp.
Sara och Mehmet träffades i Turkiet när Sara var på semester med sina vänner i Turkiet.
- Man kan säga att det var kärlek vid första ögonkastet, säger Sara Bekalp.
Sara är ursprungligen från Kuni i Korsholm, men hon jobbade vid den tiden med administration på en investeringsbank i London. Mehmet sålde biljetter till en turistbåt i Turkiet.
- Vi köpte biljetter av honom och jag bad honom samtidigt att tipsa om olika restauranger. Sedan den dagen Skypade vi varenda kväll, säger Sara.
Det skulle bli kvällssamtal i elva månader innan Sara beslöt sig för att flytta till Turkiet.
- Jag kände att det blev för stressigt i London och behövde få komma bort, säger Sara.
Mehmet fortsatte att sälja båtresor. Sara hann vara både hemmafru och jobba på ett företag.
Finland ett lugnt land i jämförelse med Turkiet
Ett och ett halvt år senare blev hon gravid och paret beslöt sig att flytta till Finland.
- Det var inte av ekonomiska skäl, men vi kände att vårt barn skulle ha bättre möjligheter att växa upp i Finland, säger Mehmet.
Mehmet säger att det inte kom som en chock att plötsligt bo i Finland, eftersom han besökt Europa flera gånger. I början jämförde Mehmet länderna med varandra, men insåg att man inte ska jämföra två olika länder..
- Den största skillnaden mellan länderna är temperaturen och att livet i Finland är lugnare. I Turkiet händer det något i varje gathörn, säger Mehmet.
Det blev en ny situation för paret. De bosatte sig i Vasa och deras dotter föddes.
Mehmet försökte hitta jobb, men det enda jobb som han kunde få var jobb som diskare vid ett bemanningsföretag.
- Jag vantrivdes. Jag kände att jag kunde göra så mycket mera än att diska, säger Mehmet.
Mehmet säger att språket kan vara begränsande för en person som kommer från ett annat land. Det spelar ingen roll om man är världens bästa på sitt arbete om man inte kan språket.
Han är noggrann med att påpeka att han aldrig upplevt någon rasism. Alla har varit väldigt vänliga mot honom från första dagen han kom till Finland, säger han.
Hemma hos familjen Bekalp pratas det tre språk- svenska, engelska och turkiska. Sara och Mehmet talar engelska, Sara och deras dotter talar svenska och dottern och Mehmet talar turkiska.
Är det svårt att förstå varandra?
- Som kvinna upplever jag att 99,9 procent av alla män ändå inte säger så mycket och vill han ha sagt något så gör han nog sig förstådd, säger Sara och skrattar.
Mehmet säger att språk aldrig kommit naturligt för honom utan att han verkligen får kämpa. När han kom till Finland tog han lektioner i finska men han kände att han inte riktigt passade in, han kände sig som en tonåring.
- Jag har aldrig gått i skola i Turkiet. Jag har alltid varit bättre på att jobba än att studera. När jag kom hem från lektionerna så talade alla runt omkring mig svenska, vilket gjorde det svårt att få använda finskan. Jag lär mig genom att använda språk i vardagen, säger Mehmet.
Företagandet kändes naturligt
När Sara var nybliven mamma och Mehmet jobbade som diskare började parets kassa småningom att sina. De försökte titta på olika alternativ för att få ekonomin att gå ihop. Mehmet har en stor passion för matlagning och han har hela sitt liv drömt om att få ha en egen restaurang. I Turkiet hade han fått en stor erfarenhet i bagaget från turist och hotellbranschen.
- I Turkiet jobbade jag vid femstjärniga hotell. Jag kände att jag har det kunnande och den erfarenhet som krävs, säger Mehmet.
Paret beslöt sig för att försöka förverkliga sin dröm. De vände sig till utvecklingsbolaget Vasek där de fick stöd och hjälp och banken beviljade ett lån. I ett slag hade Mehmets dröm förverkligats.
- Vi grundade restaurangen eftersom vi inte hade några andra val, säger Sara.
Hur fick restaurangen namnet Selmas?
- Vår dotter Selma hade en period då hon kallat allt för mitt, så vi beslöt att döpa stället till Selmas. Namnet fungerar på svenska, finska och engelska, säger Mehmet.
En gång kom till och med en norrman enkom till restaurangen eftersom hans båt var döpt till Selma, säger Mehmet.
Mehmet säger att han är lite av en perfektionist. Hans mål är att varje tallrik ska vara tom när besökarna tackar för sig. Lämnar kunder mat på tallriken frågar han sig alltid vad som gick snett och hur han kan förbättra maten och upplevelsen av att besöka restaurangen.
– Jag vill samtidigt vara en förebild och visa att det går att lita på människor från andra länder. Jag vill också påpeka att det aldrig skulle vara möjligt att ha restaurangen utan Sara, säger Mehmet och ler mot henne.
