Helsingfors har få möjligheter att ”påverka” finländare med dubbelt medborgarskap bosatta i Ryssland. Moskva har redan stängt de flesta dörrar, skriver svenska Yles medarbetare i Ryssland Anders Mård.
Låt oss, för omväxlingens skull, föreställa oss en situation där Helsingfors slår fast att stormakten Finland har rätt att försvara sina medborgare oavsett i vilket land de bor. Dessutom har Helsingfors plötsligt slutat erkänna dubbelt medborgarskap.
Hur skulle den här politiken lyckas i Ryssland?
Helsingfors skulle med all sannolikhet knacka på hemma hos den här familjen i S:t Petersburg. På vår adress finns goda möjligheter att ingjuta lojalitet gentemot en hundra år gammal sisu då här bor hela fem finländska medborgare (och en rysk). Våra fyra barn råkar ha både finskt och ryskt pass. De fick sina båda pass direkt efter födseln av den enkla orsaken att pappa är finländare och mamma rysk.
Men tyvärr är Helsingfors hopplöst sent ute. Moskva har för länge sen installerat flera lås på vår dörr.
Finska förrädare
Redan år 2014 trädde en ny lag om ett andra medborgarskap i kraft i Ryssland.
I det här landet pratar man förresten inte om ”dubbelt medborgarskap” eftersom Moskva inte godkänner fenomenet. Det finns bara ett undantag. Ryssland har ett avtal om saken med Tadzjikistan. I det här landet heter fenomenet därför ”ett andra medborgarskap”.
Och det finns många personer i Ryssland som går omkring med två pass i fickan.
Ingen vet exakt hur många. Enligt inrikesministeriet har sex miljoner utländska medborgare fått ryskt pass sen 1992. Hur många som bor i Ryssland är oklart.
I vilket fall som helst så insåg duman redan för tre år sen att personer med dubbelt medborgarskap är ett problem. Ett stort problem.
– De här typerna hotar vårt lands nationella säkerhet, skrek dumaledamöterna. Personer med utländskt pass är förrädare, landets akilleshäl och femtekolonnare som saknar all lojalitet!
Duman stiftade därför en lag som krävde att alla ryska medborgare som har ett annat lands pass ska anmäla sig till ett speciellt register. Den som inte dök upp hotades med böter.
För den här familjen var debatten som pågick den hösten minst sagt otrevlig. Men vi gick snällt och skrev upp barnen i registret. Tillsammans med 50 000 andra. Lika många kom in för sent och fick böter. Hur många som struntade i det hela vet ingen.
Ingen Mannerheim
Min äldsta son är nu 18 år gammal och det är aktuellt med armén. Eftersom han har dubbelt medborgarskap och det politiska läget mellan våra länder är vad det är har vi beslutat att han inte rycker in, inte i den finska och inte i den ryska armén.
Enligt finsk lagstiftning behöver han inte göra värnplikt ifall han har ett annat lands pass och dessutom bott utomlands längre än sju år. Men här i Ryssland är det knepigare. Den ryska armén är bara intresserad av hans ryska medborgarskap. Den som har ett ryskt pass bör rycka in i den ryska armén. Punkt slut.
I vårt fall satsar vi allt på ett kort. Som så många andra. Att han kommer in på universitet den här sommaren och studerar tills han är 27 och blir för gammal för armén.
Å andra sidan kunde han trots allt få jobb i den ryska armén. Han kunde ta värvning som kontraktsanställd soldat. Hans finska pass är alls inget problem. Men han blir nog ingen ny Mannerheim som gör karriär i den ryska armén. Hans finska pass hindrar honom nämligen att komma in på officersskolan.
Nyttiga idioter
Trots att den ryska lagstiftningen blivit klarare och striktare när det gäller ett andra pass är gråzonen fortfarande stor.
Mina barn har till exempel inte rätt till vissa jobb inom den offentliga sektorn och statliga institutioner. Exakt var gränsen går har jag inte klart för mig. Åtminstone kan de inte börja jobba som åklagare, notarie, advokat eller domare.
Inte heller säkerhetstjänsten eller gränsbevakningen tar emot dem. De kan heller inte ha ledande positioner inom statliga ägda företag. De kan inte ställa upp i politiska val. Och de kan inte grunda eller äga medieföretag.
Känsliga statshemligheter spelar också i det här landet en viktig roll. I Ryssland kan personer med dubbelt medborgarskap inte sitta på en stol där man har tillgång till statshemligheter. Vem som bestämmer var den gränsen går har jag ingen aning om.
Den här familjen har länge väntat på ett samtal med lite utpressning från Helsingfors. Men inte ens ett anonymt textmeddelande har dykt upp. Till syvende och sist är det kanske inte förvånande. Våra händer är bundna. I bästa fall är vi nyttiga idioter.
Här i Ryssland är makteliten övertygad om att landets lagstiftning om ett andra medborgarskap är ”världens mest toleranta”. Och Moskva exporterar gärna sina värderingar till alla intresserade.
