Philip Teirs nya roman heter: Så här upphör världen och det blir snabbt klart för läsaren att världens undergång är någonting som bara pågår i ett bortre hörn av romanpersonernas medvetanden. Om någon försökte övertyga dig om att miljörörelsen har misslyckats och att allt hopp för mänskligheten är ute. Hur skulle det påverka dig? Finns det redan en ton som ger resonans inom dig?
Paret Julia och Erik ska med sina barn tillbringa en lång sommar i Julias föräldrars hus vid Mjölkviken i Österbotten. Semestern har varit förberedd länge, men samarbetsförhandlingar på Eriks jobb kastar honom ut i arbetslöshet redan alldeles i början av semestern. Det stora varuhuset i centrum av Helsingfors behöver inte längre sin IT-chef.
Olika förväntningar
Att den här kärnfamiljen inte är så idyllisk som den verkar anas av att Erik väljer att ingenting berätta för Julia som i sin tur kämpar med att komma igång med en ny roman. Så medan han ser fram emot tid med familjen förväntar hon sig lugn och ro att skriva. Barnen vet inte heller att det inte finns något pålitligt nät ute vid stugan.
Miljön Mjölkviken är ett område som hade sina glansdagar en generation tidigare. Här finns stora villor, tennisbanor och en vik med långgrund strand. Lite som en sentida inomskärsversion av Monika Fagerholms Underbara kvinnor vid vatten, föreställer jag mig. Men numera lite bortglömd och tynande.
Minnenas idyll
Julia har tidigare skrivit en roman om sina barndomssomrar i Mjölkviken. Det var en barndomsskildring med simturer, fester med glada vuxna och stor frihet där enda orosmolnet var lekkamraten Marika som var så efterhängsen och manipulativ.
Aprés nous le Dèluge
Sedan visar det sig att denna Marika har flyttat till sina föräldrars villa tillsammans med sin karismatiske man Chris. Han har grundat den neo-gröna Aniara-rörelsen inspirerad av Harry Martinssons diktepos om mänskospillran som rusar genom den kalla rymden i ett rymdskepp utan hopp om en framtid.
Det låter inte så lockande i sig. Vi har hört den här ”Efter oss Syndafloden”-attityden förr.
Men den som står i beråd att förlora allting kan ta sig anarkistiska friheter. Vanliga konformistiska regler gäller inte. För den som håller på och ”deciviliserar” sig är monogami onaturligt och droger något som bara utvidgar medvetandet. Den dystopiska vision som Chris målar upp kommer alltmer att handla om hans frihet att förverkliga sina djuriska instinkter.
I en hurdan berättelse lever vi?
Philip Teir låter samtiden speglas i sina romaner. I sin tidigare roman Vinterkriget lät Philip Teir en av personerna tälta utanför St: Paul katedralen i London som en del av Occupy London-rörelsen. I den berättelsen var det mera en marginell protesthandling inte en bärande del av intrigen.
Men i Så här upphör världen är det just frågan om vad vår bekvämlighetszon vilar på, som är det centrala. Vilka lögner håller vi fast vid? Vilka värderingar har vi? Det är som om en mörk skugga passerar den naiva idyllen i Mjölkviken.
Så här upphör världen är en mycket filmatisk berättelse. Jag föreställer mig den tryckande stämning som kan målas upp i kontrasten mellan mörka granar och solbelyst strand. Vem iakttar vem och vad händer härnäst?
Tät stämning
Sommarmiljön vid Mjölkviken är mycket tilltalande med sol och det loja, bekväma livet. Philip Teir laddar därtill sommarmiljön med en smygande hotfull stämning. Alla i familjen lockas av en gränsöverskridning som kan få konsekvenser. Det är både tilldragande och oroande. Skickligt skildrar Teir ett persongalleri där alla har sina frågor att tampas med, men där läsaren inte vet vem som kommer att klara sig ur den här sommaren helskinnad.
Dottern Alice, 13 år, har en romans med Marikas son Leo, också han 13 år. Utan föräldrarnas vakande ögon rör de sig fritt och läsaren anar att hjärtan kan fara illa. Erik, som inte får den kontakt med familjen som han tänkt, tillåter sig drinkar allt tidigare på dagen alltmedan han känner sig bortglömd av sin fru och fantiserar om en grannkvinna. Sonen Anton, 10 år, oroar sig över ormar och vad som kan finnas i skogen.
Alla bär på sår
Familjens balans rubbas också av att Eriks bror Anders dyker upp, psykiskt utmattad efter en misslyckad finna sig själv-resa till Hanoi. Hans försök att undkomma kravet på kärnfamilj och borgerlig inramning har misslyckats.
Småningom kommer gamla hemligheter fram. Hemligheter som bidragit till att den äldre generationen övergett villorna vid Mjölkviken. Borgerskapets gränser har prövats och det har sitt pris. Själva huset har också en överraskning i beredskap. Kanske en symbolisk fingervisning om vad som väntar Julia och Erik?
Så här upphör världen handlar om ett oartikulerat missnöje som inte ens den vackraste sommarvik kan få att försvinna. Frågan är vad som får folk att förändra sina liv eller överge äktenskap - banal leda eller en känsla av akut hot mot den livsstil vi har idag? Philip Teirs roman ställer angelägna frågor.
