Det året när jag åkte på konfirmationsläger var popgruppen Boney M mycket populär. När vår väldigt lutherska präst förstod att jag tagit med ”Marys Boy Child” som singelskiva skakade han förtrytet på skägget. Jag försvarade skivan lite lamt med att säga att det ju faktiskt var en kristen sång men prästen menade att till dessa rytmer var det inte lämpligt att prisa vår Herre.
Allt roligt är fel
Resten av konfirmationsundervisning gick ut på att allt som är roligt är fel. Först i det djupa allvaret och i den stora glädjelösheten var vi beredda att möta frälsaren i en sant luthersk konfirmation.
Hade vi blott varit lite mer mottagliga för prästens lära så skulle vi antagligen konfirmerats beredda att välkomna såväl Jesus som döden. Men vi var unga, vi hade en resegrammofonspelare och rätt snart insåg vi att när prästen väl somnat så vaknade han inte av ogudaktiga rytmer från folkhögskolans källare.
På bilden från min konfirmation ler jag. Det gör inte prästen.
Ja, jag överlevde min skriftskola med livslusten i behåll, men har genom livet, som så många andra, förknippat Martin Luther med tyngd, plikt, skuld och glädjelöshet.
Luther ville befria
Under arbetet med den här tv-serien har nästan alla mina föreställningar ställts på ända. Luthers ambition var inte att tynga människan – tvärtom, han ville befria oss. Och visst menade Luther att vi har plikt att hjälpa dem som behöver vår hjälp, men han pekade också på hur viktigt det var att glädja sig, att njuta, att vara ledig och att stundom titta på vackra kvinnor (min önskan att stundom titta på vackra män skulle Luther troligen ställt sig rätt tveksam till, men han levde ju trots allt under medeltiden).
Men vad som gjorde mig riktigt arg, det var när jag insåg att Luther använde sig av melodier som var populära under hans samtid för att sprida sina psalmtexter. Martin hade alltså sinne för svängig musik!
Insikten att min Boney M-platta var mer luthersk än prästens släpiga psalmer fick mig för ett ögonblick att muttra ett hädiskt ”prästhelvete!” innan jag sansade mig och blev mitt vanliga fromma jag.
Detta arbete har lärt mig att Martin Luther inte låg på kammaren i dyster väntan på döden – nej, han dansade med oss i källaren.
En människa på gott och ont
Låt oss önska att Martin Luther-året ska damma bort århundraden av vantolkningar och låta den frisinnade, revolutionära, tänkande, kännande, älskande, ilskna och väldigt modiga Martin Luther träda fram. Han var storslagen i sin tankehöjd, han var fruktansvärd i sin antisemitism och sin bristande förståelse för de arma bönderna under upproret. Han var en människa på gott och ont, och hans liv har påverkat allas våra liv här i Norden.
Martin Luther ville befria människan.
Jag hoppas denna tv-serie bidrar till att befria Martin Luther.
Mark Levengood,
programledare för Mark och Luther
Hur mycket lutheran är du? Testa dina lutherkunskaper med Mark Levengood
