”Påskmusik, vad är det”, frågade en bekant till mig häromdagen.
Det fick mig att tänka efter. Finns det någon påskmusik som ”alla” känner till? Så där som med julmusiken. Finns det någon långfredags-white christmas eller påskdags-bjällerklang?
Handen på hjärtat, hur många sånger om ägg, kycklingar och memma kan du gnola på? Och hur många sånger (förutom psalmer) kan du som handlar om död och uppståndelse?
Miljoner musikälskare kan inte ha fel
Dags att fokusera om och rikta blickarna bakåt. För påsken är gammal och i det gamla hittar vi också musiken. Världen över finns det miljoner människor som varje påsk dras till den sakrala musiken. Musiken som får oss att stanna upp.
Vi känner alla igen oss i sveket. Vi berörs.
Bachs Matteuspassion
Tar man fasta på Jesu lidande och död så har vi en tonsättare över alla andra: Johann Sebastian Bach. Varför det?
Jo, för att han i sina verk Matteuspassionen och Johannespassionen har lyckats skapa musik som fortfarande berör många människor varje påsk. Hans sorgliga och vemodiga passionsberättelse väcker känslor i oss. Bach har kallats ”den femte evangelisten” för att han lika mycket som Nya testamentets evangelister Matteus, Markus, Lukas och Johannes har fört berättelsen vidare.
Många rörs till tårar av slutkören ”Wir setzen uns mit Tränen nieder” men också av altarian ”Erbarme Dich” som sjungs efter att Petrus har förnekat sin mästare och herre. Vi känner alla igen oss i sveket. Vi berörs.
I sopranarian ”Aus Liebe will mein Heiland sterben” är det en tunn flöjt som bär sopranen. Bach uttrycker det skyddslösa då Jesus överlämnas till döden. Vi kan leva oss in i det.
Händels Messias
En annan ”hit” vid påsktiden är Georg Friedrich Händels oratorium Messias. Varför det?
Jo, för att ”alla” kan Halleluja-kören och för att musiken är så medryckande och tilltalande över generationsgränserna. Det ordnas konserter med Messias-sing-along över hela världen, konserter som fyller salarna och som får folk att sjunga med.
Oratoriet Messias är precis som Bachs Matteuspassion ett mastodontverk på flera timmar. Ändå kan folk köa för att få en biljett då Messias ges.
Vi vill känna igen oss i ”All we like sheep have gone astray” och vi vill ryckas med av glädjen i sopranens aria ”I know that my redeemer liveth”. För att inte tala om Halleluja-kören. En av musikhistoriens greatest hits.
Arvo Pärt och många andra
För den som inte nöjer sig med Matteuspassionen och Messias finns det en stor mängd påskmusik att sjunka in i.
Mozarts requiem (dödsmässa) med sina tunga inledande ackord som ackompanjerar körens ”Requiem aeternam dona eis” är som ett intro till stilla veckan.
Men varför inte hoppa direkt fram till vår tid och lyssna på Arvo Pärts fascinerande och suggestiva ”Johannespassion”. Minimalistisk och på samma gång tidlös och modern.
Långsamhetens lov
Påsken är en tid då man kan stanna upp, reflektera, slappna av och ge sig hän.
På Bachs tid var Matteuspassionen en del av långfredagens gudstjänst, där enbart predikan kunde räcka en hel timme. I dag är det så mycket enklare. Påskmusiken finns tillgänglig överallt via nätet och via diverse radiostationer. Men en körsats är fortfarande en körsats och en aria är en aria. Det tar den tid det tar.
Det är ingen vits att scrolla över Matteuspassionen, eller att snabbspola sig genom Messias. Då går man miste om konfekten.
Här är det långsamhetens lov som gäller. Och det är belönande. För den som ger sig tid att lyssna.
