Poledance är mycket mer än bara sexigt och sensuellt. Oona Kivelä, en av frontfigurerna inom poledance, hittade grenen av en slump 2008. Oona berättar om fördomar, självfortoende och framtidsutsikter.
Oona Kivelä hittade grenen av en slump. Det var år 2008 och Oona var på väg till New York, då hon i flygplanet läste i en fitnesstidning om de tio hetaste nya sportgrenarna i New York. Redan under den resan prövade hon första gången på poledance.
I New York handlade då poledance rätt mycket om att hitta sitt sexiga jag. Oona tyckte att det var ett underligt sätt att marknadsföra grenen på, men samtidigt påpekar hon att det mesta oftast ska ha det där lilla extra i New York.
- Jag såg genast grenens potential och hur jag skulle tillämpa den.
Idag har grenen vuxit till sig och har många utövare runt om i världen. Oona menar att den sexiga genren inom poledance finns kvar, men att många andra stilar tagit form.
- Det finns många som tycker om den sexiga och sensuella stilen och därför ska och kommer den alltid att finnas kvar.
Oona menar ändå att det inte är vid stången hon hittar sin egen sexiga sida men hon uppskattar de kvinnor och män som gör det – det är en viktig sida hos alla, påpekar Oona.
Jag har aldrig känt mig sexig runt stången. För mig handlar det mera om ett artistiskt framförande.
Oona Kivelä
- Jag har aldrig känt mig sexig runt stången, skrattar Oona. Jag vill uttrycka något annat i mina uppträdanden. För mig handlar det mera om ett artistiskt framförande.
Grenen fanns i Finland redan före Oona började öva poledancing. Men säkerligen fick den större uppmärksamhet då hon började vinna tävlingar. Hon har bland annat flera gånger vunnit International Pole Art Competition och har flera världsmästerskap i poledance.
En möjlig gren i Olympiska Spelen
Det har varit tal om att poledance ska bli en gren i Olympiska Spelen. Något beslut har ännu inte lagts fram men Oona vet att många arbetar hårt för det. Hon hoppas förstås på att det ska hända snart, men har inte alltför höga förhoppningar. Hon jämför med skateboarding, som var stort redan på 70-talet och gör premiär som en gren i Olympiska Spelen år 2020.
- Olympiska Spelen är hela tiden i tankarna. Jag tränar hela tiden så att min kropp är i ett sådant skick att jag kan delta ifall att grenen godkänns.
”För barnen är stången som vilket annat redskap som helst”
Oona är delägare i ett gym och en gymnastiksal för barn och unga och där jobbar Oona dagligen med barn. Stången är ett redskap bland alla andra.
- Den nya generationen som deltar i gymnastik kommer att ha tränat med stången precis på samma sätt som med till exempel ringarna.
Hon påpekar att fördomar oftast kommer hemifrån och uppmanar föräldrar att inte föra dem vidare till barnen.
En gren även för män
Oona har dragit många poledance-workshoppar på olika ställen i världen. Det är oftast minst en man med i varje grupp. Det land som lockar mest män till workshopparna är Ryssland. Överraskande, kan man tycka.
Det land som lockar mest män till Oonas workshoppar är Ryssland.
- I Ryssland ser man grenen som mera akrobatisk. Akrobatik har alltid varit stort i Ryssland.
Oona påpekar att det nästan överallt i Ryssland finns möjligheter för barn att utöva grenen.
Starkt självförtroende
Oona har ett starkt självförtroende och starka åsikter. Hon lyssnar sällan på människor som har negativa saker att komma med. Hon hörde ändå till en av dem som aningen tittade ned på kvinnorna som utövade poledance med höga klackskor och var jättesexiga.
- Då man inte förstår någonting börjar man lite hata det. Men då är det oftast frågan om din egen inställning. Du har inte rätten att säga något fult. Du måste istället visa hur du tycker det ska vara.
Oona lyssnar på människor som hon vet att hjälper henne och som tycker om den stil hon utövar. Idag samarbetar hon med koreografen Marko Keränen, men det mesta gör hon ändå själv. Sin inspiration hämtar hon främst från musiken.
- All potential finns i min kropp. Bara jag tränar tillräckligt mångsidigt kan jag använda mig av allt jag kan.
