Aida Besic
Jag minns att vintrarna var mycket kalla i vårt hus i Bosnien
"Från mycket ung ålder lärde jag mig att inte be om någonting av mina föräldrar eftersom jag visste att vi inte hade mycket. Alla barn skulle ha sin egen lunch med sig till skolan, så då gav de mig 50 cent varje dag för att kunna köpa något. Med det fick jag en chipspåse och lite saft.
I staden Kozarac där vi bodde var läget mycket dåligt och dessutom ligger staden nära till Serbien. Vi flyttade in i samma hus som mina föräldrar tidigare hade bott i. Huset hade brunnit i kriget och väggarna var svarta och fulla av sot. Jag minns att vintrarna var mycket kalla.
Vi hade inget annat val än att flytta från Bosnien. Det fanns ännu många problem efter kriget och arbetssituationen var och är fortfarande väldigt dålig där.
En familjebekant tipsade oss om att det fanns jobb i Finland på en fabrik i Jakobstad, så pappa sökte dit och fick jobbet. Mamma fick jobb i ett växthus. Ingen av oss kunde språken men vi lärde oss rätt så snabbt.
Jag blev mycket bra mottagen i lågstadieskolan i Jakobstad och min klass var väldigt välkomnande. Ändå har jag hört om andra bosnier som inte fått ett lika varmt välkomnande och haft en svårare start i Finland.
För tillfället studerar jag allmän pedagogik i Vasa och trivs mycket bra. Jag är tacksam över små saker som händer i vardagen eftersom livet i Bosnien gett mig perspektiv.
I framtiden ser jag mig själv arbeta som rektor på en skola eftersom jag är mycket bestämd och diplomatisk som person."
Text: Freja Lindeman/Redneck Productions. Detta är en serie om människor som hamnat i Finland av en eller annan anledning. Hur är det att byta land och kultur? Har de förändrats sen de kom hit? Och i förlängningen, kommer Finland att förändras tack vare dem?
