Klockan var tre på eftermiddagen en januarionsdag år 1818 när ett gossebarn kom till världen på Kuddnäs gård i Nykarleby. Liksom äldre, vidskepliga människor gjorde på den här tiden, stannade gårdens gamla trädgårdsmästare upp för att läsa gossens livsöde i stjärnorna. Klart var att den här pojken, som för 200 år sedan föddes till familjen Topelius, en dag skulle bli en känd man.
Man kan konstatera att trädgårdsmästaren, som hette Zetterberg, mycket väl kan ha varit en sann spågubbe, för Zacharias Topelius kom faktiskt att höra till sin tids främsta författare och opinionsbildare. Han blev också vårt lands mest älskade och uppskattade sagofarbror.
Topelius många historiska verk och dikter har lästs av flera generationer av finländare och otaliga finländska barn har vuxit upp med hans sagor. Zacharias Topelius förnyade journalistiken i Finland, han engagerade sig för finskan, fosterlandet och kvinnors rättigheter.
Han var den mest produktiva publicisten i landet på 1800-talet och banade väg för kultur för barn genom att etablera barnlitteraturen som konstform i Finland. Han har kallats den första författaren på svenska för barn. (Tack och lov föddes han alltså inte klockan sex den samma onsdagskvällen, för då hade han enligt trädgårdsmästare Zetterberg i stället blivit en suput.)
En lycklig barndom i ett bildat hem
Zacharias Topelius kom från en förmögen, borgerlig familj och en anrik släkt. Gården där han växte upp nära Nykarleby älv hade föräldrarna Zacharias Topelius den äldre och Catharina Sofia Calamnius införskaffat fyra år före Zacharias föddes. Han döptes alltså efter sin far till Zacharias, men kallade sig själv senare i livet för Zachris för att markera en skillnad till fadern. På finskt håll skulle han kallas för Sakari.
Släkten var bildad och beläst sedan flera generationer tillbaka. Topelius farfar var kyrkomålare, hans farbröder var utbildade till präst och läkare och hans fastrar ägde ett lånebibliotek i Uleåborg. Topelius far var också läkare och arbetade bland annat som fältskär, alltså läkare och en slags kirurg, under kriget 1808. Zacharias Topelius den äldre intresserade sig för litteratur och i synnerhet folkdikt, och samlade in finska runosägner under vaccinationsresor i Uleåborgs län.
Topelius mor Sofia Calamnius kom från en köpmannasläkt och var dotter till en handelsman. Hemmet på Kuddnäs gård köpte familjen med pengar som hon hade ärvt. Zacharias hade en två år yngre syster, Sofia, och två storabröder som dessvärre dog som spädbarn. Topelius barndom var lycklig, han var ett efterlängtat barn för föräldrarna som redan hade förlorat två små, och barndomens lycka kom att prägla honom hela livet ut. Den stora släkten runt Topelius hade starka nätverk och släktingarna, hans kusiner och fastrar, stod honom nära.
I Runebergs fotspår
Lille Zacharias lärde sig läsa i småbarnsskola och fick undervisning i hemmet redan innan han skrevs in vid något egentligt läroverk. Vid elva års ålder år 1829 flyttade han till Uleåborg för att börja i trivialskolan där. Det var samma skola som flera finländska stormän, bland annat Johan Ludvig Runeberg och Johan Vilhelm Snellman, hade gått i.
Zacharias hade vuxit upp i en helt svenskspråkig miljö och nu önskade hans föräldrar att han skulle lära sig finska, vilket han också gjorde, om än bristfälligt, genom att umgås med finskspråkiga kompisar. När han inte var i skolan fördjupade han sig i sina fastrars bibliotek - trots att hans far hade önskat att han enbart skulle ges historiska böcker att läsa, vräkte han också i sig rövarromaner och riddarhistorier. Hans uppfostran var mycket omfattande och hemma i Kuddnäs hade han bland annat gått i dansskola och lärt sig spela piano.
Tippelill, var fri och glad, flyg till Gud i gröna blad! Tack för att du sjöng för mig, jag har ledsamt efter dig.
Zacharias Topelius första dikt, som han skrev som sjuåring åt en död fågel
Zacharias Topelius far dog i lunginflammation år 1831. Hans farbror i Uleåborg fick ansvaret för hans uppfostran och tyckte att det var bäst om Zacharias fortsatte sina studier i Helsingfors, han behövde förbereda sig för studentskrivningarna. Så år 1832 bosatte sig Topelius hos J. L. Runeberg i Kronohagen i Helsingfors, där han fick privatundervisning av Runeberg tillsammans med några andra pojkar.
Magister Runeberg var redaktör för Helsingfors Morgonblad och docent vid universitetet. ”Det var Runeberg som lärde mig att sätta värde på historia”, sade Topelius en gång, och det kan man tänka sig att var sant. Runebergs egna skrifter inspirerade Topelius, samtidigt som hans hem var en stimulerande miljö för en ung, tänkande man. På den här tiden samlades Lördagssällskapet, som bestod av Finlands mest framstående män, hemma hos Runeberg och under de två terminer som Topelius bodde kvar fick han ta del av många väckande samtal.
Kanske var det då som fosterländskheten började vakna hos Topelius. Finland var på den här tiden en del av Ryssland. Under Alexander II:s tid hade man återupprättat lantdagen och grundat folkskolor i landet. Själv representerade Topelius de svenskspråkiga, högre samhällsklasserna som hade makten i Storfurstendömet Finland, som landet hette, men Topelius intresse för det finska var stort.
Många ville förbättra det finska språkets ställning och hand i hand med det gick diskussioner om det rådande politiska läget i landet och frågan om självständighet en vacker dag. Två viktiga verk som skulle stärka den finländska folksjälen var nära publicering, först Elias Lönnrots Kalevala och sedan Runebergs Fänrik Ståls sägner. Topelius skulle bli en man som manade till enighet mellan svensk- och finskspråkiga. Senare uppmanade Topelius till exempel mammor att prata finska med sina barn och han föreställde sig faktiskt att Finland en dag skulle bli enspråkigt finskt.
Läkarstuderanden som blev poet
Efter att ha tagit studenten skrev Topelius in sig vid Kejserliga Alexanders-Universitetet och universitetets österbottniska studentavdelning. Han hade tagit till sig sin fars lärdom om att ”en ordentlig karl levde med pennan i handen”. Han skrev dikter och historier redan som barn och plitade ned sammanfattningar av böckerna han läste i sina fastrars bibliotek i egna små häften. År 1835 inträdde han i Österbottniska avdelningens tidningsredaktion och blev utsedd till avdelningens poet.
Topelius hade först planer på att bli läkare, som sin far, och tog upp studier i fysik, kemi och matematik. Samtidigt läste han historia och språk, som han egentligen var mer intresserad av än de naturvetenskapliga ämnena - han lär ha varit nära att somna varje gång han sysslade med matematik. Mycket pekade redan nu på att Topelius inte hade någon vidare naturlig fallenhet för läkaryrket, sin läkarfars anatomisal hade han upplevt vara obehaglig snarare än intressant. Men han fortsatte att studera, samtidigt som han skrev flitigt.
Topelius deltog ivrigt i den österbottniska nationens aktiviteter och inspirerades av festtalen och kamratskapet som studielivet bjöd på. Han sade själv att det var den österbottniska nationen som gjorde honom till en medborgare. Nationen fosterländska känslor kombinerades hos honom med en stor beundran för finländsk natur och kultur, teman som till stor del präglar hans dikter och texter.
Trots sin drömmande och smått inåtvända karaktär betraktade man honom redan under studietiden som en bra talare, debattör, skribent och också sångare. År 1838 debuterade Topelius med sin första tryckta dikt ”Den stolta Rosen”, som publicerades i Helsingfors Morgonblad - läs den i tidningen från den 16 juli här.
På fritiden umgicks Topelius med släktingar i Helsingfors, han gick på teater och dansföreställningar och ibland drack han toddy i stadens caféer. Med sina vänner spelade han kort och diskuterade politik. När han åkte till hemtrakterna på skolloven fick hans släktingar och vänner ta del av hans handskrivna tidning, Ephemerer. Skrivandet låg sannerligen i blodet för honom och när tidningar mer aktivt började ge ut hans texter blev hans verkliga kall allt tydligare.
Omtyckt historieberättare
År 1842 förlovade sig Topelius med Emilie Lindqvist, som blev hans fru tre år senare. Paret hade mycket gemensamt, Emilie Topelius var liksom sin man intresserad av konst och litteratur och hon korrekturläste ofta Topelius verk. Hon illustrerade också Topelius första utgåva av Sagor och färgade själv alla 500 exemplar av boken.
Paret Topelius äldsta dotter Aina föddes år 1846 och två år senare kom sonen Mikael, men han dog vid bara två års ålder. Därefter föddes Toini och Eva åren 1854 och 1855. Efter dem fick paret Topelius barnen Raphael och Rosa, men också de dog som mycket små. Två barn föddes döda. Så småningom blev Emilie Topelius egen hälsa svag av de många graviditeterna och förlusten av så många barn, och hon åkte ofta utomlands för att kurera sig.
Topelius blev filosofie kandidat och magister. År 1844 avlade han licensiatexamen i historia och blev doktor tre år senare. År 1854 tilldelade inflytelserika krafter honom posten som extraordinarie professor för att få honom att hållas kvar vid Helsingfors universitet, när han i själva verket hade sökt och fått en lektorspost vid Vasa gymnasium. Tio år efter det utsågs han till ordinarie professor i finsk, rysk och nordisk historia.
Topelius arbetade som redaktör för Helsingfors Tidningar, där många av hans verk kom ut för första gången. Han skrev både reportage och kåserier, Topelius var i allmänhet mycket samhällsintresserad och -medveten. Men det som läsarna mest såg fram emot var hans historiska följetonger.
Topelius skrev många romaner och noveller med historiska motiv och av dem hör Fältskärns berättelser till de mest kända. Följetongen handlar om Finlands och Sveriges gemensamma historia under 1600- och 1700-talen och lyfter fram förhållandet mellan kungen och folket, historiska händelser kombinerat med romantiska förvecklingar.
Det som gjorde berättelsen så speciell var att Topelius närmade sig historien ur finländskt perspektiv. För det här fanns det helt klart en efterfrågan, och Fältskärns berättelser bidrog tillsammans med Topelius andra populära följetonger till att göra Helsingfors Tidningar till landets största tidning. Berättelserna gavs också ut i bokform.
Lyssna på den första delen av Fältskärns berättelser, dramatiserad för Radioteatern år 1992. Hela berättelsen finns i Yle Arkivet.
Topelius var landets mest produktiva publicist under 1800-talet och gav ut verk av flera olika slag och genrer: dikter, romaner, läroböcker och sagor. Han gav ut fem diktsamlingar, av vilka hans första samling Ljungblommor fick det bästa mottagandet. Dikternas motiv är allt från naturskildringar och religion till kärlek och historia, och många av hans dikter har fått stor spridning eftersom de har tonsatts.
Utöver dikter skrev Topelius också psalmer, marscher och visor för barn. En samling av Topelius vackra julsånger finns i Yle Arkivet, i klippet ovan sjunger Radions svenska barnkör Giv mig ej glans år 1974 (text av Topelius, melodi av Jean Sibelius).
Topelius debuterade som barnboksförfattare med Sagor år 1847. Under sin tid som publicist och författare i Helsingfors gav han ut fyra samlingar Sagor och fyra band av Läsning för barn. Topelius tyckte att det var viktigt att barn fick vara just det: barn.
Han ogillade upplysningstraditionens stränga och moraliska barnuppfostran och ville snarare anpassa berättelserna till barnens nivå. Han ville skapa lämplig litteratur för barn för att fylla ”en lucka i folkets uppfostran”. I femtio år skrev han sagor, bland annat Björken och Stjärnan, Adalminas pärla, Tomtegubben i Åbo slott och Pikku Matti.
Verksam fram till slutet
Topelius var redaktör för Helsingfors Tidningar mellan 1842 och 1860. År 1866 började han publicera skönlitterära bidrag i Åbo Underrättelser. Under hela den här tiden skrev och publicerade han, till och med historiska skådespel och operaliberetton.
År 1856 gav Topelius ut Naturens bok, en presentation av naturens mångfald, och år 1875 Boken om vårt land. I Boken om vårt land beskrev han de finländska landskapen, folket och historian, och boken användes i skolorna så länge som till år 1940, alltså i nästan hundra år. På 1870-talet var Topelius både prorektor och rektor för universitetet och fick titeln statsråd vid sin avgång år 1878. Topelius var dessutom verksam i många olika föreningar och statliga kommittéer.
Ja, vad finns det mer att berätta om en hallonmask? Vem vill lägga två strån i kors för en sådan liten maskbyting? Den som blott finge bo så vackert som han i en sådan friskt doftande mörkröd stuga, långt borta i den tysta skogen mellan blommor och gröna blad!
Ur sagan Hallonmasken (1854)
Emilie Topelius hälsa ansträngdes inte bara av barnafödandet och sorgen för de döda barnen, utan också av värdinneskapet i deras hem som ofta besöktes av gäster. Familjen bodde på olika ställen i Helsingfors och på samma sätt som Runeberg hade de ofta studenter inneboende. På somrarna åkte familjen till Österbotten, men efter att Topelius mor gått bort tillbringade de i stället somrarna i skärgården i södra Finland.
När Topelius lämnade sina uppdrag vid universitetet flyttade familjen till Björkudden i Sibbo. Emilie Topelius led av en långvarig nervsjukdom, som först mot slutet av hennes liv visade sig vara sockersjuka. Hon dog av hjärnförlamning eller det man i dag kallar stroke år 1885.
Zacharias Topelius var en kändis som ofta fick åka på olika fester till huvudstaden och vara hedersgäst vid olika högtidligheter också annanstans i landet. Unga författare skickade sina verk till Topelius för bedömning, och hemmet på Björkholmen besöktes av konstnärer och författare samt Topelius döttrar och barnbarn. Topelius 80-årsdag firades med stora festligheter i Brandkårshuset i Helsingfors i januari år 1898.
Den 12 mars samma år sov han bort, hemma på Björkudden.
Familjen är närvarande i sagor och dikter
Under sitt långa författarskap kom Topelius att behärska de flesta litterära genrer och hans verk präglas av romantik och kristendom. Topelius berättelser och böcker formade finländarnas uppfattning om landets historia, natur och geografi, och om finländarna själva. I sina läroböcker betonade Topelius ofta arbetets betydelse i ett kargt land med svårt klimat. Boken om vårt land blev den näst mest lästa boken i Finland, efter Bibeln.
Topelius familj, fru och hans egna barn inspirerade många av hans dikter och sagor. Till exempel berättelsen Om den sommar som aldrig kom handlar om sonen Raphales död, och i Ljungblommor ingår dikter som han har skrivit till Emilie Topelius medan hon var hans fästmö.
När de kommo hem, låg den lille Rafael ännu sjuk på sin bädd och hade ej kunnat vara med ute i parken. De små systrarna klappade hans bleka kinder och hans vackra bruna hår och sade till honom: - Var icke ledsen, Rafael, när det blir sommar, får du komma med oss och höra hämplingen sjunga. Din sommar skall också komma, och då blir du frisk.
Ur Om den sommar, som aldrig kom (1858)
Som redan tidigare har nämnts ville Topelius kämpa för det finska i Finland och bygga broar över den klyfta som fanns mellan finsk- och svenskspråkiga i landet. Han ville att folket skulle se förbi språket och arbeta tillsammans för att bygga upp nationen Finland, ett rättvist och jämlikt land. År 1870 grundade Topelius Majföreningen i Finland, som var landets första djurskyddsförening.
Topelius yrkade också redan tidigt på större frihet för kvinnor och kvinnors rätt till studier. Han engagerade sig för ökad social jämlikhet och kvinnors rätt till bildning. Sina döttrar och Emilie Topelius kallade han ”furstinnorna på Björkholmen” och med dem och många av deras kvinnliga vänner levde han de sista tjugo åren av sitt liv.
Det sägs att Topelius på gamla dagar ofta satt i hemmet på Björkholmen och såg in i brasans glöd, som om han ”såg framåt och siade det ofödda släktets framtid”, står det i inledningen till en utgåva av Boken om vårt land från år 1937. Hade han kanske samma gåva som gamle Zetterberg i hans barndomshem på Kuddnäs gård? Vad såg den gamle sagofarbrorn då måntro i elden?
Kanske tänkte han på sina barn, kanske på allt han hunnit med i livet och sådant han önskade att han ännu skulle få gjort. Kanske såg han något som gav honom hopp om tiderna som skulle komma. Det känns sannolikt, för hans sista yttrande till barnbarnen vid hans död löd: ”Framför min hälsning till det tjugonde seklets ungdom!”
Källor: Zacharias Topelius: Elämänkerrallisia muistiinpanoja (1923), Svenska Littertursällskapet: Zacharias Topelius skrifter, Runeberg.org: boken om vårt land
10 frågor om Topelius – visste du det här om hela Finlands sagofarbror?
