Så var polarnatten (kaamos) över för den här gången, när också Utsjoki (69°54′N 027°01′E) får njuta av solen i dag, för första gången sedan den 25 november. 12:12 stiger den över horisonten och 12:33 går den ned.
(Den här artikeln skrevs för ett år sedan, men klockslagen för solens upp- och nedgång har uppdaterats till att reflektera 2019 års läge.)
Och när ljuset en gång börjar återkomma till norr så kommer det med fart! Redan på torsdag får Utsjokiborna njuta av hela en timme och nio minuter dagsljus!
Aldrig kompakt mörkt
Att solen nu går upp för första gången i år betyder förstås inte att Utsjoki har badat i kompakt mörker hela den här tiden. Till och med då mörkret är som djupast, vid vintersolståndet, är det så ljust i fyra timmars tid kring middagstid att man i princip kan läsa en normal text utan extra belysning (=borgerlig skymning).
Det här beror naturligtvis på att solljusets gräns på jordytan inte är knivskarp, ljuset bryts då det passerar genom jordens atmosfär, så lite ljus sipprar ned även till himlen ovanför Utsjoki mitt i polarnattens djup.
Vill du uppleva nattmörker mitt på dagen så måste du söka dig så pass långt norrut som den 72 breddgraden, det vill säga en bit norrut från nordligaste Norge.
Att solen nu åter går upp i Utsjoki betyder naturligtvis inte att polarnatten är slut för hela det norra halvklotet. Råkar du bo i världens nordligaste by, i Longyearbyen på Svalbard (78°13′N 15°38′E), går solen upp först i mitten av februari. Då gick den ned i slutet av oktober.
(Okej då, ska vi vara riktigt noggranna så är Ny-Ålesund på Svalbard ännu lite nordligare, men där bor det bara 35 personer mot Longyearbyens dryga 2000. För riktigt inbitna vänner av polarnatten så är Ny-Ålesund ändå stället att vara på.)
En enda soluppgång om året
Och lyckas du navigera till den exakta geografiska nordpolen så får du vänta på soluppgången till vårdagjämningen som 2019 inträffar den 20 mars. Men å andra sidan, sedan går den inte alls ned på hela sex månader.
Fast vill du bara uppleva en enda soluppgång och -nedgång om året så är det kanske enklare att söka sig till Antarktis och sydpolen. Där har du åtminstone fast mark, eller is, under tältpålarna.
Bor du på ett ställe där solen antingen inte alls går upp eller ned under längre tider så bor du naturligtvis inom någon av polcirklarna, antagligen den norra, som löper ungefär vid Rovaniemi här i Finland.
Den norra polcirkeln är, kort sagt, den yttersta plats (sett från Nordpolen) där solen inte går ned vid sommarsolståndet och där den inte går upp vid vintersolståndet.
Man kan också se det som den sydligaste breddgraden där solen är ovanför horisonten dygnet runt minst en gång om året och där den hålls nere dygnet runt minst en gång om året.
Koordinaterna för norra polcirkeln är just nu 66˚ 33' 47" N. Jag säger ”just nu” för polcirklarna rör på sig. Breddgraden för polcirklarna beror på periodvisa skiftningar i jordaxelns lutning.
Den pendlande jordaxeln
Jordaxelns lutning, den som ger oss våra årstider, varierar under en 41 000 års cykel mellan 22,1 och 24,5 grader. Just nu är den cirka 23,26 grader och den minskar varje år en aning.
Norra polcirkeln vandrar därför just nu norrut med cirka 15 meter per år. Befinner du dig i Rovaniemi och ser en skylt där det står ”Napapiiri”, kolla när den skylten är upphängd där. Informationen kan vara föråldrad.
Men Rovaniemi, som ligger sex kilometer söder om norra polcirkeln, är hur som helst med sina drygt 61 000 invånare den största orten invid själva norra polcirkeln.
Murmansk (befolkning cirka 307 000) är den största orten norr om norra polcirkeln. Inalles bor det omkring fyra miljoner människor norr om norra polcirkeln.
Den södra polcirkeln innesluter en ännu glesare mänsklig population. Där, på Antarktis, bor det ingen alls på permanent basis, men under åren har faktiskt tre människor fötts på den djupfrysta kontinenten (fast på baser som ligger belägna norr om den södra polcirkeln).
Men hur som helst, goda nyheter för Utsjokiborna. Solljuset ökar nu med stormsteg. Om 3 månader badar Utsjoki i hela 16 timmar och 17 minuter solljus. Och sedan slutar solen ju gå ned helt och hållet för ett tag.
Men sucka lagom längtansfullt, för då kommer ju också myggorna och knotten och förmörkar nästan den lappländska solen. Det slipper man åtminstone så här års.
