Finlands främsta damgångare, 20-åriga Taika Nummi, meddelar att hon avrundar sin toppidrottssatsning. Orsaken: Ett långt skadehelvete. Det fanns inget annat jag kunde göra, berättar den tidigare världstvåan för Yle.
Ännu sommaren 2016 hörde hon till de absoluta medaljhoppen i junior-VM i friidrott. Statistiktvåan blev ändå utanför pallen i Polen den gången.
Två år senare är karriären över. Åtminstone för tillfället.
– Det fanns inga andra alternativ längre. Det är möjligt att jag trappar upp satsningen senare, men det måste vi återkomma till, säger Nummi till Yle Urheilu.
Nummi har de senaste säsongerna tampats med stressfrakturer i foten. På hösten läkte en fraktur bara för att dyka upp på ett annat ställe fyra veckor senare.
– Visst skulle det vara kul att återvända, men just nu vill jag inte tänka på det alls, konstaterar hon.
"Kroppen hängde inte med"
Enligt Nummi kan skadeproblemen delvis förklaras av mekaniska och genetiska orsaker. Men mest handlar det om ett typiskt problem.
Som ung tränade Nummi allt för hårt, och blev undernärd.
– Kroppen hängde inte med. Problemen dyker sedan upp i efterhand. Det är vanligt inom uthållighetsidrott, säger Nummi.
Så sent som i fjol stod Nummi för den tredje bästa inhemska tiden på 20 km genom tiderna – 1.33,35. Resultatet underskred också gränsen till friidrotts-VM i London och är ett finskt juniorrekord.
Tävlingen höll ändå inte tillräckligt hög standard för att ha gett upphov till en VM-biljett.
Målet var aldrig att vinna
Efter skadeproblemen på hösten insåg Nummi att hon ställts inför ett vägskäl. Ett vägskäl som kom emot mycket snabbare än för de flesta toppidrottarna.
Därför ville hon inte heller stänga dörren för en comeback.
– Det är glädjen som är viktig för mig, inte att vinna. Därför var det så svårt, säger Nummi.
Det konstaterade hon också före JVM-finalen sommaren 2016 i Yle Sportens intervju. Att ta en medalj var inte ens målet.
"Måste tillåta mig själv att sörja"
De senaste månaderna har varit tunga, medger Nummi.
– Tack vare idrotten orkade man med allt det där andra. Det är underligt att jag fick mycket mer gjort då idrotten åt upp tre till fyra timmar varje dag. Det är rytmen jag saknar, säger hon.
– Men det har varit härligt att se hur mycket mina vänner stöttat mig. Också min familj, pojkvän och alla nära och kära. De har varit härliga, tillägger hon.
Alla minnen från banorna har inte heller försvunnit.
– Idrott är något otroligt fint. Alla mina största ögonblick har kommit från idrotten. Jag är otroligt tacksam för att jag fått uppleva det jag gjort, säger Nummi.
– Så nu måste jag bara tillåta mig själv att sörja.
Artikeln baserar sig på Yleisurheilun suurlupaus Taika Nummi, 20, keskeyttää kilpauransa – ”Nyt pitää vain antaa itsensä surra” skriven av Joonas Kuisma.
”Jag vill bli trollkarl” – JVM-hoppet Taika Nummi om medaljer, vänner och Harry Potter
