På ett och ett halvt år gick aktiveringsmodellen från panikartad lösning till strejkframkallande verklighet. Vi går snabbt igenom modellens historia.
I augusti 2016 sammanträder regeringen under nedstämda förhållanden. På agendan står budgetförhandlingar.
Sysselsättningsgraden segar på kring 68 procent och de kommande årens ekonomiska tillväxt ser enbart mager ut. Inga prognosinstanser har målat upp de treprocentiga tillväxtsiffror vi ser i dag.
Bakom sig har regeringen en utmattande brottningsmatch med arbetsmarknadsorganisationerna om konkurrenskraftsavtalet. Avtalet har tvingat regeringen till betydande eftergifter.
Den utlovade sysselsättningsgraden på 72 procent känns omöjlig utan åtgärder, men i förhandlingarna hade ett löfte om att inte skära i arbetslöshetsstödet getts.
Under budgetförhandlingarna kommer man fram till en lösning på de svåra problemen som känns smärtfri. Sysselsättningsärendena skyfflas i all hast över på en tredelad arbetsgrupp, som ska ledas av finansministeriets kanslichef Martti Hetemäki.
Arbetsgruppen står inför en närapå omöjlig uppgift. På exeptionellt kort tid ska den ta fram ett förslag som ska skapa ett mer sporrande arbetslöshetsskydd och minst 10 000 nya arbetstillfällen.
Omöjlig uppgift för kluven grupp
Det finns inga utlovade extra resurser för förnyandet, så till förhandlingsbordet åker Hetemäkis gäng med en uppsättning käppar istället för en påse morötter.
En av idéerna som diskuteras är en modell i vilken stödet skulle minska ju längre arbetslösheten pågår. Ett liknande förslag hade dåvarande finansministern Sauli Niinistö föreslagit i början av millenniet.
Aktiveringsmodellen är ett alternativ till en schematisk gradering av stödet. Efter det mottagande modellen nu har fått kan det vara svårt att tro att förslaget faktiskt kom från arbetstagarsidan, närmare bestämt tjänstemannaförbundet STTK, enligt Uusi Suomi.
Diskussionerna går heta i arbetsgruppen och man misslyckas med att komma till ett konsensusbeslut.
På löntagarsidan tycker FFC att aktiveringsmodellen går emot konkurrenskraftavtalets villkor eftersom den skär i arbetslöshetsskyddet, vilket går stick i stäv med ett av regeringens kärnlöften.
Akava tycker att det är problematiskt att modellen gör att en ivrig arbetssökande inte kan undvika nedskärningar i sitt stöd om hen söker aktivt på egen hand. STTK tycker att aktiveringsmodellen är den minst onda lösningen men att arbetsgruppens uppgiftsbeskrivning är alltför snäv.
Arbetsgivarna å sin sida (Näringslivet EK), tycker att graderingen är enklare, medan Kommunarbetsgivarna vill vara säkra på att sysselsättningstjänster garanteras i alla regioner.
Regeringen tar trots oenigheten beslutet att fortsätta med aktiveringsmodellens.
Tillsätt morötter
Vi är nu i oktober 2016. Regeringen går in i diskussionerna med en princip om att erbjuda en morot efter var tionde käpp i sysselsättningsåtgärderna.
Till de morötterna hör förbättringar i rättigheter kring nollavtal och förtidspensioneringen av 5000 äldre arbetslösa.
Men högst upp i kolumnen över käppar sätter sig aktiveringsmodellen. Regeringen är väldigt öppen med att det här är det spår de vill ta. Linjedragningarna i aktiveringsmodellen har alltså varit kända sedan oktober 2016.
På våren 2017 meddelar regeringen att arbetslöshetsskyddets aktiveringsmodell kommer att tas i bruk i början av 2018.
Samtidigt åker förslaget på utlåtanderunda, och modellen samlar kritik från alla håll och kanter. Det leder till vissa förändringar, bland annat lämnas funktionsnedsatta personer utanför kraven och första försöksperioden skjuts upp.
På det stora hela kommer ändå aktiveringsmodellen helt oförändrad till riksdagen på hösten 2017.
Regeringen har ingen aning om att aktiveringsmodellen kommer att skapa rabalder.
Kritik kommer det också i riksdagen, och den liknar kritiken från utlåtanderundan. Grundlagsutskottet ser modellen som problematisk, och önskar att en person som försöker få jobb inte ska bestraffas.
Social- och hälsovårdsutskottet säger att konsekvenserna måste följas upp ordentligt om modellen implementeras.
I december 2017, under den traditionella stressgenomgången av budgetlagarna, diskuteras aktiveringsmodellen i riksdagens stora sal. Första behandlingen är den åttonde december, då inte många representanter från regeringspartierna finns på plats.
Ansvariga ministern Pirkko Mattila (Blå) tweetar att hon längtar till rökbastun.
Samma ointresse har regeringspartierna för flera av sessionerna då modellen ska diskuteras. Oppositionen uttrycker också flera gånger sitt missnöje över regeringens lata inställning till behandlingen.
Sena reaktioner
Modellen klubbas slutligen igenom i riksdagen den 19 december, då allmänhetens uppmärksamhet ligger på julförberedelser. Industriförbundet hotar med strejk, men det är bara början.
På mellandagarna startar en helsingforsare ett medborgarinitiativ mot modellen och folket och media får upp ögonen ordentligt. Alla har varit upptagna med att debattera den nya alkohollagen, men debatten skiftar snabbt till aktiveringsmodellen. De 50 000 namn som krävs för initiativet kommer in på en vecka.
Det uppdagas missnöje också inom regeringspartierna, speciellt inom Centern. Regeringen pepprar i början av januari på med ett separat förslag om att arbetssökande måste söka ett jobb i veckan.
Debatten fortsätter och i slutet av januari bestämmer FFC att en demonstration ska äga rum den 2 februari. Transportfacket ATK och några av deras närmaste höjer nivån till politisk strejk. Den 2 februari förverkligas såväl demonstration som strejk.
Artikeln baserar sig på Yle Uutisets artikel Näin syntyi aktiivimalli: taustalla eripurainen työryhmä, eduskuntakäsittelyn aikana vastuuministeri lähti savusaunaan skriven av Matti Koivisto.
Tusentals deltog i politisk manifestation på Senatstorget - "regeringens politik är från röven"
