Inbördeskriget har skildrats flera gånger om i såväl skönlitteraturen som på film, men i serieform är det rätt tunnsått med berättelser som tar fasta på det som hände i vårt land vintern 1917-18 och under våren 1918.
I veckotidningen Suomen kuvalehti publicerade man under perioden oktober 1917-januari 1918 serien ”Janne Ankkanen” av Jalmari Finne och Ola Fogelberg som med hjälp av satir skildrade spänningar och motsättningar i det finska samhället.
Sociologen och serieforskaren Ralf Kauranen konstaterar att serier framför allt förekom i den politiska skämtpressen under början av 1900-talet, men att det vid sidan av dessa också publicerades en del serier i samtida bildmagasin och journaler, såsom Suomen kuvalehti.
- En av de mest kända serierna från den här tiden är "Janne Ankkanen” som skildrar oroligheter, strejker och demonstrationer och där man kan skönja en viss lägerbildning mellan de olika parterna.
När inbördeskriget bröt ut upphörde Suomen kuvalehti att utkomma och Janne Ankkanens äventyr tog slut efter endast elva avsnitt. År 1918 utkom ett tunt häfte med titeln Janne Ankkanen sotajalalla som riktade sig till en yngre publik.
En osannolik kärlekshistoria
Strax efter inbördeskrigets slut tecknade Ellinor Mend en serie som utkom i tryckt form så sent som år 1982 med titeln Punikkityttö ja jääkäriupseeri.
Serien utspelar sig våren 1918 i Viborg och i centrum står borgarfamiljen Salvesen och familjens piga Hilja.
När inbördeskriget bryter ut ansluter sig Hilja till stadens röda garde och kökspigans röda förkläde byts ut mot rödgardistens gråa vadmalsuniform, och potatisskalaren byts ut mot ett trelinjersgevär.
Enligt Ralf Kauranen är Ellinor Mends berättelse en udda skapelse i den finländska seriehistorien – både på grund av dess tillkomsthistoria och på det sätt som den tar sig an sitt ämne:
- Man kan säga att serien är en ung kvinnas melodram med kärleksintriger och skräckelement, snabba vändningar och vackra modebilder. Stämningarna varierar från död och romantik till skämtsamhet om borgerlighet.
Adelsflickan Ellinor Aline von Mend föddes år 1896 i Viborg och familjen bodde i Viborg under inbördeskrigets dagar.
Även om karaktärerna i Mends serieberättelse är fiktiva är miljöskildringen fångad med största detaljrikedom:
- Det som kännetecknar Ellinor Mends serie är de granna färgerna och de måleriska bilderna samt en stor detaljrikedom där Mend månat sig om att avbilda den tidens klädmode och stadsmiljö så troget som möjligt. Också den flerspråkiga miljön i Viborg framträder tydligt med svenska och finska om vartannat med också en tysk fras insprängd i en dialog.
Handlingen i Ellinor Mends berättelse kretsar kring pigan/rödgardisten Hilja som något oväntat kommer att ha en romans med familjen Salvesens son Hugo.
I krigets slutskede återvänder Hugo till Viborg från Tyskland där han genomgått jägarutbildning. Hugo känner inte igen familjens piga som lyckas växla mellan att dagtid vara servitris på Café Metropol och nattetid uppviglande rödgardist.
- Det är en osannolik kärlekshistoria över klassgränserna, som givetvis blev tillspetsade under kriget. Även om det är en historia som synliggör samhällsklass på ett tydligt sätt är den inte entydig. Ellinor Mend målar inte på något sätt upp en skräckbild av den röda sidan och hon förhåller sig också självironiskt till den borgerliga sidan, konstaterar Ralf Kauranen.
Den egna familjens historia i serieform
Under 1900-talet har vi kunnat ta del av inbördeskriget i ett flertal litterära och filmatiska skildringar, men förutom Ellinor Mends serie om rödgardisten Hilja och jägarofficeren Hugo har inbördeskriget lyst med sin frånvaro i den finländska seriekonsten.
Det är först på 2000-talet som serieskapare vågat ge sig i kast med att skildra vad som hände våren 1918.
Enligt Ralf Kauranen handlar detta framför allt om att man under huvuddelen av 1900-talet såg serien som något riktat till barn:
- Länge hade man en uppfattning om att serier ska vara roliga och skildra olika underhållande äventyr. Det var egentligen först på 1980-90-talet som finländska serier utvecklades till att kunna handla om vad som helst. Det är också vid den här tiden som den självbiografiska serien börjar få ett starkt fäste.
En av dem som representerar den självbiografiska serien i detta sammanhang är Satu Lusa som år 2008 gav ut albumet Rauha ja sota där hon skildrar inbördeskriget utgående från den egna familjens historia.
- Till skillnad från Ellinor Mends färgsprakande melodram är Satu Lusas svartvita serie en mycket tragisk hågkommelse av hur det kunde gå för en röd familj under kriget. Rauha ja sota har en klar självbiografisk utgångspunkt där också orten Humppila i Egentliga Tavastland utgör en central del av historien.
Satu Lusa skildrar kriget genom att berätta om sin mormors mor Eeva, sin mormor Rauha och sin mormors bror Urho som våren 1918 anslöt sig till de lokala rödgardisterna.
- Urho gick med i röda gardet även om hans mamma inte ville det och även om han också själv var tveksam. Det går illa för Urho som tas tillfånga i Tammerfors. Härifrån transporteras han först till fånglägret i Brahestad och sedan till Ekenäs där han dör av sjukdom och svält.
Goda vänner på varsin sida av frontlinjen
I såväl Ellinor Mends som Satu Luhas serier står hemmet och familjen i fokus och det är framför allt via kvinnorna vi får ta del av händelserna våren 1918.
Bland de serier som skildrar inbördeskrigets skeenden finns dock också några album av det mer hårdkokta slaget.
År 2000 utkom två berättelser i actionserien ”Korkeajännitys” där man skildrar inbördeskriget ur såväl de rödas som de vitas synvinkel – rent konkret.
- Korkeajännitys är en institution inom det finska seriefältet. Det är ett seriemagasin som utkommit sedan 1950-talet, och som i hög grad byggt på material från brittiska krigsserietidningar. Den klassiska historien handlar om britter och amerikaner som slåss mot tyskar och japaner under andra världskriget. Den finländska redaktionen har dock utvidgat temat genom att också skildra de finska krigen.
Enligt Ralf Kauranen är Korkeajännitys version av inbördeskriget en genretrogen krigsserieavbildning där fokus ligger på action och snabba händelseförväxlingar, manlig styrka och manlig djärvhet.
Via huvudkaraktärerna, barndomsvännerna Vilho och Pekka från den fiktiva byn Sahanpää, får vi dock en djupare insyn i vad som kan stå på spel i ett krig där såta vänner kan komma att befinna sig på olika sidor av skyttegravarna.
- Om man jämför med klassiska krigsserier där ondska och godhet på ett väldigt enkelspårigt sätt har tillskrivits olika parter har man uttryckligen frångått det i Korkeajännitys serie – inte minst genom att man gjort en tudelad publikation där man avbildar kriget ur de båda perspektiven på ett jämlikt och jämställt sätt.
- Korkeajännitys skildring av inbördeskriget visar tydligt hur kriget också kom att bryta familjerelationer och vänskapsrelationer. Serien har en tydlig pedagogisk ådra i att vännerna till en början avbildas som ivriga nationsbyggare som idrottar och studerar tillsammans, de tänker på Finlands framtid tillsammans, tills kriget gör att de hamnar på olika sidor – på grund av klasskillnader och på deras olika politiska ståndpunkter.
- Under krigets lopp råkas vännerna då och då, och de visar varandra ömsesidig respekt. På det här sättet visar man att båda sidor kunde ha sina hjältar.
Pekka och Vilho klarar sig helskinnade genom inbördeskriget och i enlighet med senare historieskrivning får vi möta vännerna på nytt i Korkeajännitys serier om vinter- och fortsättningskriget där de strider tillsammans mot en gemensam fiende.
Lyssna på hela intervjun med Ralf Kauranen:
