Den nye ärkebiskopen Tapio Luoma har stora skor att fylla och många utmaningar på sitt bord. Många är nu nyfikna på att höra hur hans kyrka ser ut, skriver Jens Berg i sin kolumn.
Tapio Luoma installeras som ny ärkebiskop för vår evangelisk-lutherska kyrka på söndagen. Han efterträder då Kari Mäkinen som har fungerat som ärkebiskop i åtta år.
Dramatik eller inte?
En vithyad finskspråkig man i övre medelåldern ersätter en annan. Ingen större dramatik, eller?
Kari Mäkinen har under sina år som ärkebiskop hållit en hög profil. Han har sedan 2010 vuxit till en ledare som har respekterats i både kyrkliga och profana kretsar.
Med sin klokhet, lugn och med sitt sunda perspektiv har Mäkinen blivit något av en förnuftets landsfader.
I etiska och moraliska frågor har han höjt kyrkans svansföring och fyllt ett tomrum i det hektiska offentliga samtalet.
I valet av ny ärkebiskop besegrade Tapio Luoma biskop Björn Vikström.
I Vikström hade kyrkan fått en naturlig fortsättning på Mäkinens linje. Kyrkan hade fått en liberal, modig, människonära och samhällsorienterad tänkare.
Vad står Tapio Luoma för?
Svaret blir väl ett bestämt kanske. Luoma har hittills hållit en låg profil och valt att inta en diplomatisk linje i de mest eldfängda frågorna.
I frågan om samkönade äktenskap vill han vänta och se. På den här punkten skiljer han sig markant från Vikström. Luoma har hittills valt att försöka balansera mellan de liberala och de konservativa krafterna.
Att försöka ena de båda ytterligheterna är en beundransvärd ambition men i praktiken kan det visa sig vara lättare sagt än gjort. Ärkebiskopen avkrävs svar och åsikter. I det långa loppet räcker inte ett bestämt kanske.
Utmaningarna kvarstår
Tapio Luoma har ingen lätt uppgift. Dels är Mäkinens skor stora att fylla dels är utmaningarna många.
Den klassiska tudelningen mellan liberala och konservativa inom kyrkan leder till att eldsvådor uppstår med jämna mellanrum.
Ännu år 2018 tvingas ärkebiskopen till och med tampas med krafter som har svårt att acceptera kvinnliga präster.
Att försöka minska eller rent av stoppa trenden med utträde ur kyrkan är givetvis en annan gigantisk utmaning. Diplomati kan fungera men i ett tidevarv av klara svar kan den vägen vara snårig.
Ett första elddop får Luoma redan i höst när det ordnas församlingsval. I det senaste valet år 2014 sjönk valdeltagandet i jämförelse med valet 2010.
För åtta år sedan röstade 17 procent av de röstberättigade i valet, medan siffran år 2014 sjönk till 15,5 procent. Ett självklart mål för Luoma bör vara att öka intresset för valet i höst.
Sloganen min kyrka rider på trenden av att medlemmarna själva får forma sin egen gemenskap
Min kyrka
Kyrkan går till val med sloganen Min kyrka. Och för cirka 70 procent av finländarna är det fortfarande deras kyrka.
Sloganen är modig. Den rider på trenden av att medlemmarna själva får forma sin egen gemenskap. Det ligger i tiden.
En annan tolkning av sloganen är att kyrkan erbjuder ett smörgåsbord av tankar och tjänster där medlemmarna fritt får plocka åt sig. Om man inte vill ha själva biffen kan man enbart ta av salladen.
Men i varje händelse väcker sloganen tankar. Och därför vill jag komma med mitt högst personliga svar på hur den här meningen kunde fortsätta.
Minoriteternas kyrka
Min kyrka är minoriteternas kyrka. En definition på hur väl en demokrati fungerar är hur väl majoriteten tar hand om minoriteterna.
Kyrkan kunde följa samma devis. Sexuella minoriteter bör självfallet behandlas på samma sätt som den sexuella majoriteten, men också i övrigt borde fokus ligga på att lyfta de som är mindre.
Ingen annan institution med en verklig maktposition ger utrymme för medmänsklighet just nu
Mänsklighetens kyrka
Min kyrka är mänsklighetens kyrka. Oberoende varifrån en människa kommer och oberoende om hen har papper eller inte så är hen välkommen till min kyrka.
I en tid där processer, strukturer och kortsiktig ekonomi styr samhällets val så växer utrymmet för medmänsklighet.
Kyrkan kan modigt ta den här platsen. Ingen annan institution med en verklig maktposition gör det just nu.
Aktiv i samhällsdebatten
Min kyrka är aktiv i samhällsdebatten. Det sägs att ju oftare kyrkan syns i den offentliga debatten desto fler finländare träder ut ur kyrkan.
Det här gäller oberoende av om budskapet är positivt, neutralt eller negativt laddat. Blotta påminnelsen om att kyrkan existerar gör att finländarna väljer att träda ut. Men du kan inte behaga alla.
Med värderingar som minoriteternas och mänsklighetens kyrka ser jag gärna att min kyrka är en viktig aktör när den moraliska kompassen visar riktningen för Finland.
