Hur många av de e-postmeddelanden som biträdande stadsdirektör Ritva Viljanen fått är offentliga och har Helsingfors stad sekretessbelagt offentliga handlingar? Där två frågor jag önskade få ett svar på av Helsingfors förvaltningsdomstol. Och nu har domstolen sagt sitt.
Det verkar krävas domstolsbeslut för att myndigheter ska ge ut offentliga handlingar till journalister. Det finns flera ganska färska exempel på det här. Högsta förvaltningsdomstolen har i olika beslut knäppt riksdagen, skattemyndigheterna och Helsingfors stads trafikverk på fingrarna.
Själv begärde jag i november 2016 ut information om Helsingfors dåvarande biträdande stadsdirektör Ritva Viljanens e-postmeddelanden. Begäran gällde avsändare och tidpunkter och tanken var att den senare kan kompletteras med begäran om specifika e-postmeddelanden.
Begäran gällde för september till november 2016. I september sade nämligen regeringen nej till att finansiera ett Guggenheimmuseum i Helsingfors och i början av november dök museet igen upp i den offentliga debatten då Ritva Viljanen meddelade att finansieringen är fixad.
Jag ville granska vad som hände under de här månaderna och tänkte att Viljanens e-postmeddelanden kan belysa frågan.
Svarade med att hänvisa till skydd för privatliv
Viljanen svarade på min begäran med att kontakta Svenska Yles högsta ledning och hänvisade till grundlagens paragraf om skydd för privatlivet.
Senare fick jag en låda med omkring 420 utskrivna e-postmeddelanden. Där fanns mest nyhetsbrev, inbjudningar och pressmeddelanden samt enstaka e-postmeddelanden av allmänheten.
Helsingfors stad svarade på mitt besvär med att staden inte har skyldighet att göra upp en ny handling
Det förblev ändå oklart hur många e-postmeddelanden staden inte delgav mig och Ritva Viljanen själv har inte svarat på frågor om det här.
Viljanen är inte länge biträdande stadsdirektör i Helsingfors utan är numera stadsdirektör i Vanda.
E-postmeddelanden ansågs av misstag sekretessbelagda
För att testa offentlighetslagen när det gäller e-postmeddelanden förde jag ärendet till Helsingfors förvaltningsdomstol. Utgångspunkten är att e-postmeddelanden som har skickats till en person som är anställd vid en stad eller kommun är offentliga.
Helsingfors stad svarade på mitt besvär med att staden inte har skyldighet att göra upp en ny handling. Enligt staden är en sammanställning över avsändare och tidpunkter för e-postmeddelanden en ny handling.
Men staden svarade också med att i sitt svar till domstolen bifoga tre e-postmeddelanden som enligt stadskansliet av misstag ansetts vara sekretessbelagda handlingar.
Cirka 20 meddelanden är inte offentliga
Förra veckan kom förvaltningsdomstolen med sitt beslut. Domstolen konstaterar att fem e-postmeddelanden som också bifogades till svaret och som enligt staden är sekretessbelagda inte alls är det.
De kan beskrivas som kontakter mellan stadens medborgare och biträdande stadsdirektören och uppgifter om avsändare och tidpunkt är offentliga, enligt domstolen. Om de här meddelandena innehåller något intressant vet jag inte eftersom det krävs en ny informationsbegäran för att få ta del av dem. Och den kan göras först efter att domstolens beslut vunnit laga kraft.
Stadens första tolkning var också för sträng och offentliga handlingar verkar automatiskt ha sekretessbelagts
Alla Viljanens e-postmeddelanden är inte offentliga. Förvaltningsdomstolen konstaterar att Viljanen fått cirka 20 meddelande som inte är det, men det exakta antalet förblir oklart.
Enligt beslutet har Viljanen fått de här meddelandena med anledning av något annat uppdrag eller någon annan ställning hon innehar. Hit räknas också meddelanden som anses vara utkast eller som upprättats för internt myndighetsarbete.
Kan visa på okända kontakter
Beslutet kan tolkas som en liten seger för offentlighetslagen. Ritva Viljanens första reaktion vittnade om att det inte hör till vanligheterna att någon begär ut e-postmeddelanden. Stadens första tolkning var också för sträng och offentliga handlingar verkar automatiskt ha sekretessbelagts.
I Sverige är det inget konstigt med att journalister nagelfar politikers och höga tjänstemäns e-postmeddelanden. Men kanske det blir vanligare också i Finland? Till exempel hade Helsingin Sanomat i april begärt och fått e-postkorrespondens mellan Helsingfors borgmästare Jan Vapaavuori och statsminister Juha Sipilä.
Jag hoppas nu att allt fler journalister använder den här möjligheten eftersom e-postkorrespondens kan hjälpa en att visa på kontakter som inte är kända för allmänheten. För att kunna granska makthavare krävs det att man tar sig bakom kulisserna.
