Anders Lassenius har precis korsat Atlanten för första gången som kapten och i den här kolumnen funderar han på vad sjövädret betyder för honom.
Så länge jag kan komma ihåg har väderrapporten för sjöfarande varit en trygghet. Som barn var det en del av rutinerna på familjens båt, jag låg i kojen och lyssnade när föräldrarna hörde på rapporten.
Då brydde jag mig väl inte så mycket om vad som egentligen sades, det var bara tryggt och skönt.
Allt var som det skulle.
Idag är det mera sällan jag faktiskt lyssnar på rapporten trots att vädret är betydligt viktigare för mig nu än som barn.
Funderar på sjövädret hela tiden
Jag har seglat olika typer av segelfartyg som yrke i nästan tjugo år, de senaste nio som navigatör och nu senast som kapten.
Vindstyrka och riktning är min verklighet.
Kommer vi att få sova, kan vi jobba med underhåll med mera.
Vinden påverkar inte bara framfarten utan också hur livet ombord kommer att te sig. Det hör till att man är medveten om barometerståndet hela tiden lika så vind styrka och riktning.
Stämmer rapporten eller kommer det mer än lovat?
Detta är frågor man funderar på hela tiden när man seglar över haven.
All denna information får jag idag via olika tjänster på internet samt Navtexen.
Speciellt de förstnämnda är fantastiska med möjligheten att välja vilken information som är relevant.
De kommer också i form av olika väderkartor som gör planering samt undvikande av djupa lågtryck lite enklare.
Då hårt väder lovas - segla undan!
I skrivande stund ligger vi välförtöjda vid Gun Wharf i Portsmouth efter min första atlankorsning som kapten.
Mina senaste korsningar har varit i januari och har bjudit på en hel del mera väder än denna gång som blev i maj-juni.
Å andra sidan hade jag en högst personlig utmaning på sista benet från Azorerna hem i och med att min åttaåriga dotter var med.
Oftast är väderrapporterna väldigt bra och man kan vara väl förberedd för hårt väder när det kommer.
Det jag seglat absolut mest är olika typer av råseglare och på dessa är det viktigt att få ut så mycket av vinden som möjligt på ett säkert sätt.
Man vill alltså inte minska segel för tidigt men å andra sidan så är det aldrig fel att bärga heller.
Ett urblåst segel är både dyrt och ökar riskerna för övriga skador.
Det betyder att om man ser ett kraftigt lågtryck närmar sig (tänk tidsperspektiv på flera dagar) så försöker man segla undan men om det inte går så bärgar man gärna för lite mera väder än det som är lovat.
I stormens onda öga
Jag kan endast påminna mig om en gång då rapporten varit ordentligt fel. Det var på en seglats från Bermuda till Europa då en utlovad storm växte sig till en ordentlig orkan.
Väl förberedda för storm som vi var gick det säkerhetsmässigt ingen större nöd på besättningen. Däremot blev livet ombord bra mycket besvärligare än annars.
När det skulle kunna vara en olympisk gren att gå på toaletten är det lätt att hålla sig för skratt. Detta var dock som sagt en av väldigt få gånger det var stor skillnad på verkligheten och rapporten.
Hur känns det då när vädret bara blir hårdare och hårdare? Det är rätt svårt att beskriva men följande tanke kanske kan ge läsaren en bild i alla fall.
Jag träffar nu och då personer som säger sig vilja uppleva en ordentlig storm, ja kanske till och med en orkan.
Dessa personer har nog aldrig varit ombord på ett fartyg och sett vindmätaren gå över 70 knop (36 m/s). Visst är det en upplevelse men ingen jag kan rekommendera eller vill uppleva på nytt själv.
Sådant väder brukar bli bättre några år senare på krogen.
Sjövädret på radio är tradition och trygghet
Som jag nämnde tidigare så är faktiskt radion inte mera den primära källan för väderinformation för mig.
Trots det så har jag de gånger jag seglat i finsk skärgården alltid lyssnat på vädret.
Visst kan jag få informationen annanstans ifrån men för mig personligen så ger det mig så mycket mera.
Det är en tradition som knyter mig till tidigare generationer och skapar trygghet.
Anders Lassenius är sjökapten och magister i etnologi.
