Att beklä skolböcker i plast ska ge böcker en längre livslängd samtidigt som det är ett effektivt recept mot trista hundöron på bokpärmarna.
Men alla som själv plastat böcker - som förälder eller elev - vet att det inte alltid är den mest efterlängtade av pysselstunder. För att undvika ett slarvigt resultat till exempel i form av luftbubblor, krävs precision och tålamod.
Annika Jansson, verksamhetsledare på Marthaförbundet, skulle gärna förpassa plastandet till historien.
- Det är ett programnummer jag gärna skulle hoppa över. Man har ju aldrig plasten till handa eller så kommer man ihåg det åtta på kvällen eller sju trettio på morgonen. Så jag skulle gärna slippa ruljansen, säger Jansson.
Skolböckernas pärmar är ofta gjorda av tunt material som lätt slits när de flitiga eleverna läser- och bär böckerna i skolväskan.
- Jag tycker böckerna borde tillverkas så pass bra att de skulle hålla bättre. Jag tror det finns material som skulle duga för det, säger Jansson.
Jansson tycker också att det är bra att olika ekologiska alternativ diskuteras.
- Så hoppas jag ju också att böcker kan återvinnas, så fler årskullar kunde använda dem, säger Jansson.
Hon tycker också det är bra om vi övergår till digitala läromedel i större grad.
Läraren hjälper
På Grundskolan Norsen i Helsingfors centrum förbereder sig rektor Ann-Britt Bonns och klasslärare Emilia Packalen för skolstarten.
Packalen är rätt person att fråga om hjälp om plastande irriterar.
- Jag är superbra på att plasta och jag älskar att plasta, säger Packalen.
Hon berättar att eleverna ibland hjälps åt, eller så gör hon det.
- De som älskar att plasta gör det med de egna böckerna och kompisens böcker. Eller så får man stanna efteråt och göra det. Eller så plastar jag dem, säger hon.
Jag är super bra på att plasta och jag älskar att plasta
Ibland tycker eleverna också om att dekorera böckerna.
- Många vill ju pynta sina häften. Allt ska se individuellt ut. Det är en grej bland de yngre åtminstone, säger Packalen.
Bonns förstår ändå att det kan kännas svårt att låta bli att plasta böckerna.
- Det är nog inte ett tvång. Men om en etta som kommer hem och säger att läraren sade att jag ska plasta så är det ju en grej. Det blir nog en viktig fråga för den eleven, säger Bonns.
Att vissa elever vill dekorera böckerna kan också innebära att någon känner sig utanför.
- Man vill ju göra som de andra så på det sättet kan det bli en indirekt press, säger Bonns.
