En rask promenad längs med åstranden i republikens tredje största stad borde höra till vardagen för en president, men riktigt så enkelt är det inte i Estland. President Kersti Kaljulaid har inlett ett exotiskt äventyr.
I två veckor ska hon bo och jobba i så gott som helt ryskspråkiga och för många ester helt okända Narva.
- Det är ju bra att presidenten riktar sin uppmärksamhet mot Narva, säger Narvabon Stanislav Pupkevitj. Men jag tror att många här inte riktigt förstår varför det händer.
Pupkevitj är skeptisk till att de två veckorna ska ge bestående resultat.
- Om hon umgås med människor och om hennes besök ordnas så att vanliga människor kan komma till henne med sina problem då är det här bra, säger Pupkevit. Hon måste sätta sig in i hur verkligheten här ser ut.
Om vanliga mänskor kan komma till henne med sina problem är det här bra.
Stanislav Pupkevitj
Det är just så president Kaljulaid inledde sin första dag i Narva i går, med att gå ned till den populära strandpromenaden nere vid floden som utgör gränsen mellan Estland och Ryssland.
Promenaden i sig är ingen publiksuccé, men ska man träffa lokalbefolkningen någonstans ute på en tisdagseftermiddag så är det här.
Det finns tillräckligt många att prata med och alla är vänliga.
- När jag talar med folk är de väldigt vänliga och många är tacksamma. Då frågar jag mig varför, säger Kaljulaid snett under bron som leder över floden till den ryska sidan.
- Estlands president är ju också Narvabornas president och det är helt normalt att jag då reser runt i hela landet.
Finns det något som har överraskat er i Narva idag?
- Varför skulle något överraska mig? Jag har ju varit här många gånger förr. Jag tycker om Narva.
Åtminstone en dam med rötterna i Narva är ändå överraskad av hur många människor som verkar vara positivt inställda till presidenten.
- Tror du att de här människorna är utplacerade av myndigheterna? Så gör man i Ryssland när president Putin kommer.
De flesta invånarna i Narva är skeptiska
Det verkar ändå som om majoriteten av invånarna i staden snarast är negativa eller likgiltiga.
Det är bara show och kommer inte att förändra någonting.
Irina Sjisjkina
Medan Kaljulaids bilkortege ännu var på väg från Tallinn mot Narva på morgonen talar jag med några personer som bor i stan.
- Det är bara show och pr, och det kommer inte att förändra någonting i Narva, säger Irina Sjisjkina skeptiskt.
Jag träffar henne på caféet Muna i Narva kolledž, en filial under Tartu universitet.
- Jag känner ingen gemenskap med presidenten. Jag har inte fått välja president, det var parlamentet som valde henne, fortsätter hon.
Också Inna, som jag träffar på Alexander Pusjkin-allén, tvivlar på det kloka i presidentens tvåveckorsprojekt.
- Jag tror inte att det här kommer att påverka livet för vanliga invånare i Narva, säger Inna.
Två veckor nu och ytterligare två veckor i november räcker inte för att förändra en stad som har utvecklats i egen takt ända sedan Estland återfick sin självständighet år 1991.
Egen takt betyder att industrierna i staden har lagt ner, arbetslösheten är högre än på de flesta håll i landet och de flesta unga flyttar bort så fort de kan.
Och av stadens drygt 60 000 invånare talar 95 procent ryska som modersmål. Nästan alla är dessutom inflyttade sedan andra världskriget från Ryssland eller ättlingar till de inflyttarna.
Narva känns för många ester som en främmande stad och det är egentligen först under de två-tre senaste åren inrikesturisterna har hittat hit.
President Kaljulaids idé att temporärt flytta sin presidentverksamhet hit är således dubbel pr. Esterna får upp ögonen för Narva och Narvaborna ska förhoppningsvis känna sig inkluderade i den estniska gemenskapen.
Det kan verka som ett riskfritt projekt, men det finns betydande risker.
Invånarna i Narva lever bokstavligen under den ryska flagga som vajar högst uppe på Ivangorods fästning på den ryska sidan om floden.
De följer ryska medier och får dagligen se hur den starke Vladimir Putin styr över sitt rike.
Om de nu öppnar sig och berättar om alla svårigheter de har med livet i Narva åt president Kaljulaid, så ökar också förväntningarna på att hon ska komma med förändringar.
Problemet är att Estlands president inte har någon inrikespolitisk makt. Hon kan inte leverera.
Kaljulaid tycker själv att den första dagens möten tyder på att förväntningarna på henne är betydligt mer realistiska.
- Jag har fått den bilden att i första hand vill mänskor få det bekräftat att Narva är en vanlig estnisk stad.
Hon har helt klart inte talat med Inna uppe på Alexander Pusjkin-allén.
Vi behöver högre inkomster och industri.
Inna
- Det här var en industristad och vi skulle behöva arbetsplatserna tillbaka. Vi behöver högre inkomster och industri. Det här med att vi alla ska bli småföretagare och hanka oss fram på minimilön går inte.
Och ännu några klagomål som Inna ber mig vidarebefordra till presidenten.
- Unga personer flyttar bort och staden blir gammal. Allt stänger: sjukhusen, dagis, skolor.
På samma Pusjkin-allé träffar jag till slut de enda personerna som verkar vara odelat positivt inställda till presidentens initiativ. Diana och Danil är tillräckligt unga för att inte ännu ha flyttat bort härifrån.
- Presidentens besök är viktigt för regionen Ida-Virumaas utveckling. Det är ett stort steg för att bygga bättre relationer mellan de ryskspråkiga och de estniskspråkiga befolkningarna, menar Danil.
Diana tycker att Kaljulaid redan genast kan få något gjort.
- Jag hoppas att hon föregår med gott exempel och visar hur man beter sig. Människor i Narva är inte så värst artiga. Hon borde visa folk hur man är artig.
- Hon borde också lyfta fram, avslutar Danil, att vi är ett land trots att vi har två språk. Vi har en enda flagga och vi är alla ester.
