När Odette Crafoord var tolv år gammal fick hon fyra diagnoser: Adhd, dyslexi, Tourettes och Aspergers syndrom. Det skulle senare visa sig att åtminstone två av dem var felaktiga.
- Jag hade svårt att sitta still och koncentrera mig i skolan, så därför skulle vi göra en utredning kring adhd, berättar Odette Crafoord när vi frågar hur det kommer sig att hon fick alla diagnoser.
Nu är Odette 21 år gammal och jobbar på en restaurang i Stockholm. Hon ska snart gå en utbildning inriktad på restaurangbranschen, och livet känns bra. Men så har det inte alltid varit.
På grund av diagnoserna hon fick som barn mådde hon länge dåligt.
En snabb utredning
Odette berättar att det gick snabbt att få diagnoserna – kanske för snabbt.
Hon träffade en psykolog en gång, ett formulär skickades ut till skolan där lärare skulle berätta om hur hon var, och sedan drogs slutsatsen att Odette hade alla fyra diagnoserna.
- Från första början fattade jag inte ens vad det innebar. Jag hade läst om adhd och där kände jag igen mig, men jag hade ingen aning om vad Tourettes och Asperger var, så där blev jag helt ställd, säger hon.
Inget stämde in på henne
Det var först när hon började läsa om diagnoserna som hon kände att något var fel. Hon hittade inget som stämde överens med hur hon var som person.
- Jag läste på mer men jag kunde aldrig hitta vad det var i diagnosen som stämde in på mig, för jag tyckte jag var helt åt andra hållet.
Försökte bli diagnosen
Efter några år försökte hon istället bli diagnosen – hon försökte anamma typiska drag för en person som har Asperger.
- Jag gjorde det för att det inte skulle bli fel i mitt huvud. I mitt huvud stämde diagnosen inte, men jag hade ju ändå på papper från en läkare att det var så, så det blev bara fel. Det var jobbigt när jag inte kunde hitta mig själv.
Också personer i Odettes närhet försökte hitta tecken på Asperger och vred och vände på olika beteenden för att de skulle passa in på diagnosen.
- Jag mådde väldigt dåligt under den tiden. Oftast kom det i perioder. Ibland kunde jag släppa det och inte tänka på det, och då var det bra, men så kom det alltid tillbaka.
Ville hålla diagnosen för sig själv
Hon ville först inte berätta för någon att hon hade Asperger och bad också familjen att inte berätta.
- Det kunde ju bli fel ifall jag skulle förklara att jag har Asperger och att jag är på det här och det här sättet, fastän jag inte kände mig på det sättet.
Det var svårt att förklara det hela på ett sätt så att folk skulle förstå.
- Jag skämdes inte över det, men jag tyckte hela situationen var jobbig. Det var bara mina absolut närmsta vänner som visste om diagnosen, det var inget jag berättade för alla. Så jag höll det för mig själv och försökte läsa om hur en typisk Aspergerperson skulle vara.
Odette fick medicin för sin adhd och hälsovården ville också att hon skulle besöka ett Aspergercenter där man fick träffa andra med diagnosen. Men Odette vägrade. Det kändes allt för främmande för henne.
Medverkade i en dokumentär och fick läsa igenom utredningen
När Odette blev myndig bad hon om att få gå igenom utredningen. Då kunde hon läsa saker som inte alls stämde in på henne själv, och hon såg också hur snabbt man egentligen gjort besluten om hennes diagnoser.
Några år tidigare hade hon träffat dokumentärfilmaren Marie Lundberg som var mitt inne i arbetet med att följa med familjen Crafoord för en dokumentär om diagnoser.
Marie följde med familjen i ungefär sex år, och under tiden flyttades fokus från diagnoser till Odettes eventuella feldiagnostisering. (Du kan se dokumentären Diagnosen längst ner i artikeln.)
Med hjälp av Marie fick Odette därför kontakt med psykologen Jenny Klefbom som kunde göra en ny utredning.
- Det var mycket tack vare Marie som jag kunde ta tag i det. Hon sade till mig att hon jobbat med folk som har Asperger och att jag kanske inte har det. Jag uppfyllde inte något av kriterierna för diagnosen tyckte hon.
Ville inte ha med diagnosen i dokumentären
Till en början ville inte Odette ha med något Aspergerrelaterat i dokumentären.
- Det var så jobbigt, och skulle jag då visa det för hela svenska folket när jag aldrig ens velat prata om det? Det kändes för konstigt. Men vi pratade om det och kom överens om att jag skulle få ta bort allt som inte kändes bra.
Utredningen som psykologen Jenny gjorde var mycket mer grundlig än den Odette var med om när hon var tolv. Svaret psykologen kom fram till var också mycket annorlunda: Odette har varken Tourettes eller Aspergers syndrom.
- Jag tror att jag aldrig varit så lättad som jag var då, men samtidigt blev jag ledsen, arg och frustrerad över att jag fått gå med en feldiagnostisering i åtta år. En diagnos som aldrig någonsin stämt.
Diagnosen stämmer inte – nu kan hon gå vidare
Det tog ett tag för Odette att inse att hon var kvitt diagnoserna – att hon faktiskt inte har Asperger, men nu har hon äntligen kunnat gå vidare.
- Nu känns det bara bra. Jag är glad över att jag gjorde den här dokumentären och hoppas den kan hjälpa andra.
Många känner igen sig
Många har hört av sig till Odette och säger att de känner igen sig – allt från mammor och pappor till personer i Odettes egen ålder.
- De tvivlar på sin diagnos och vill göra en omdiagnostisering. De frågar mig också om råd kring olika saker. Det gör mig väldigt glad, för då har dokumentären ändå nått ut positivt.
Hur kändes det att se dokumentären när den kom ut efter flera år av inspelningar?
- Första gången var det lite nervöst, men det var jättekul och jag var stolt över vilken fin dokumentär vi hade gjort tillsammans.
Odette berättaren att dokumentären fått positiv respons.
- Folk som har skrivit till mig har varit positiva. Ingen har varit nedlåtande och det är jag glad över. Många tycker det är starkt att jag vågat göra den.
Har dokumentären påverkat dig på något sätt?
- När jag väl såg den kände jag ännu starkare att jag gör det här för att hjälpa andra, och det blev jag väldigt glad över. Tack vare den har folk kanske vågat ta steget och göra en omdiagnostisering, ifall de känt att de fått fel diagnos.
Vill du se dokumentären om Odette? Här hittar du den på Arenan.
Editering 15.09.2018 kl. 14 15: Stavningen av efternamnet korrigerad.
