En utställning om de heliga konstverken från munkrepubliken Athos förändrade museichef Berndt Arells liv.
- Det märkliga i det här är att jag absolut inte var troende. Jag hade inte börjat det här utställningsprojektet för att jag var intresserad av den andliga delen. Jag ville förmedla en bild av ortodoxin som kulturhistoriker.
- Men jag hade en religiös upplevelse på munkrepubliken Athos. Jag kallar det ett gudsmöte. Utställningsuppdraget blev ett kall.
Den stora utställningen
Men låt oss börja från början. Åren 2001-2007 var Berndt Arell chef för Helsingfors stads konstmuseum. Tillsammans med sina kollegor beslöt Arell att göra en utställningsserie om världsreligionerna.
Hans kollegor planerade en utställning om buddism och hinduism. Men ingen av dem var intresserad av kristendomen.
- Jag ville lära mig något nytt, så jag tog mig an den tredje stora världsreligionen, kristendomen.
Berndt hade skrivit ut sig ur den evangelisk-lutherska kyrkan år 1989 på grund av kvinnoprästfrågan men intresse för ortodoxin fanns någonstans i bakgrunden.
Då och då hade han ramlat över information om munkrepubliken Athos i Grekland men visste egentligen väldigt lite om fenomenet.
Han tog kontakt med René Gothoni som är professor i religionsvetenskap och som publicerat skrifter om Athos. René Gothoni var road över Berndts ambitioner att göra en utställning.
- Du kan väl knäppa lite bilder och göra en fotoutställning därifrån, var René Gothonis kommentar.
- Nej, det är inte riktigt så jag har tänkt mig, svarade Berndt.
Hans tanke var att det inte skulle vara konst för skönhetens skull utan det skulle också ha ett innehåll.
Äventyret på Athos
År 2005 fick Berndt följa med René Gothoni till munkrepubliken. Framme på Athos lämnade René Berndt ensam på Dionyseouklostret för att se hur han skulle klara sig.
- Så gör en bra pedagog, skrattar Berndt.
Den första resan följdes av flera. Arell mötte en hel del ironisk jargong under sina resor till. Ingen trodde på att någon från ett icke-ortodoxt land skulle lyckas som den första i världen med att ställa ut heliga verk från Athos.
- Jag blev enbart sporrad säger Berndt. Jag började studerade grekiska och lärde känna munkar för att bygga upp ett förtroende.
Anastasios, en munk som drev ett galleri, blev min gode vän.
Skyddshelgonet Trifon
Anastasios hade ett hus med en trädgård där Berndt brukade bo under sina vistelser på Athos. I trädgården finns ett litet altare som är helgat åt trädgårdens skyddshelgon, Trifon.
En kväll då Berndt satt ensam i trädgården, kände han ett behov av att närma sig altaret.
- Det hände någonting där inför ikonen, Gud talade till mej. Det kändes som en dialog och jag hörde att Gud sade till mej att slutföra uppdraget. Att det är viktigt att världen kan se den helighet som finns här. Att det var mitt kall.
- Jag brukar kalla det ett gudsmöte. Allt fick en annan betydelse.
94.000 besökare på utställningen
Nästa dag träffade Berndt den högsta ledaren för den heliga synoden som leder den autonoma regeringen för Athos.
- Trots att jag inte berättat om min upplevelse för någon så blev jag presenterad som en person som hade ett uppdrag av Gud. Därför skulle jag få hjälp.
Uppdraget som hade blivit ett kall slutfördes. Athos-utställningen på Helsingfors konstmuseum 8.8.2006-27.1.2007 blev en succé med över 94.000 besökare. Men konsekvenserna av gudsmötet på Athos fortsatte i Berndt Arells eget liv.
-Det var en lång process att bli ortodox dels för att jag inte alls hade tänkt mig det. Jag hade aldrig haft det som mål så det blev en kamp med det som hände på Athos.
Arell blir ortodox
Berndt förde samtal med ortodoxa kyrkans ärkebiskop i Finland, fader Ambrosius, och ställde direkta och tvivlande frågor. Det ledde till att fader Ambrosius så småningom blev Berndts biktfar så samtalen fortsatte efter att Berndt blivit ortodox.
- Jag har haft svårt med vissa teologiska begrepp. I något skede måste jag bara bestämma mig för att det här är ju tro, inte naturvetenskap.
- Jag har svårt att tro på jungfrufödseln Det är en trosfråga. Ska det här vara min religion så måste jag tro på svaren som kyrkofäderna ger. Idag känns det bra.
Berndt har flera ikoner som föreställer Triton i sitt sommarhem i Åbo skärgård.
Trifon blir Berndts skyddshelgon
- För mig är Gud någonslags säkerhet i vardagen. När jag behöver så kan jag alltid föra ett samtal med Honom. Mest bekväm är jag med min himmelska förbedjare, mitt skyddshelgon Trifon. Trifon blev mitt skyddshelgon efter min gudupplevelse på Athos. När jag anslöt mej till ortodoxa kyrkan tog jag dessutom Trifon som förnamn.
Nu är Berndt aktiv inom den finskortodoxa församlingen i Stockholm. I Sverige finns många olika ortodoxa riktningar. Många av dessa är strängt konservativa i motsats till den finska församlingen.
- Den finskortodoxa församlingen fyller en viktig roll i Sverige med att visa att ortodoxin också står för annat än fördömande utgående från en konservativ värdegrund. Man kan spegla den samtid man lever i alldeles bra med ortodoxin.
I församlingen i Stockholm fungerar Bernt Arell som altartjänare och är vice-ordförande för kyrkorådet. Uppdraget som blev ett kall fick konsekvenser.
