Förra veckan efterlyste relationspodden Norrena & Frantz publikens berättelser om pengar i parförhållandet.
Hur göra för att det ska kännas rättvist? När uppstår friktion och tjafs?
Många av er som svarat vittnar om att det går bra att skapa ekonomisk balans även i situationer där den ena partnern förtjänar mera än den andra, det gäller bara att diskutera saken och skapa en lösning som båda är nöjda med.
Andra intygar att oginhet, slösaktiget och tjafs om småsummor har kunnat leda till att relationen tagit slut helt och hållet.
Här följer ett urval av era berättelser, i något förkortad form! Tusen tack till er som hörde av er!
Alla i familjen ska ha samma levnadsstandard, oavsett lön
Tycker inte alls det är speciellt svårt att snacka ekonomi med partnern. Det är också en ytterst nödvändig sak att göra, inte minst om man har barn. Det har vi, småbarn, vilket periodvis har ansträngt ekonomin rejält då undertecknad s.g.s. ensam försörjt hela familjen med min lön som ligger kring genomsnittet. Att vi har ganska olika lönenivå (undertecknad har högre) och dessutom gemensamma lån och andra utgifter ökar också på nödvändigheten att faktiskt ha diskuterat igenom allt och gjort upp en gemensam budget. Utgångspunkten har alltid varit att hela familjen ska ha samma levnadsstandard. Rent praktiskt gör vi så att vi har flera olika konton dit vi styr bestämda summor varje månad. Det säkerställer att vi alltid har pengar till det nödvändiga och vissa oförutsedda utgifter, och man slipper gnabbas om vem som betalar vad i vardagen. Att följa budgeten går inte alltid som på strömsö, men tack vare budgeten har familjens ekonomi ändå alltid hållits flytande. Man 40
Han vägrar diskutera pengar, jag litar inte på honom
Mannen tjänar 10 gånger mera än jag. Han vill inte diskutera pengar alls. Om han vill köpa något så går han och köper med det samma. Jag vet inte hur mycket han har eller hur mycket han spenderar. Han ville att jag skulle använda pengar från hans konto, men när han blev arbetslös och inte berättade åt mej så fick det vara slut. Jag har i dag mina pengar och han får ha sina. Han tycker att jag borde lita på honom, men tänker inte göra det under dessa villkor. Kvinna 60 år
Jag är tacksam för att sambon betalat mera när jag varit sjuk
Jag har varit sjukskriven i långa perioder och orkar däremellan endast jobba deltid. Är enormt tacksam över att min sambo har en högre inkomst som trots detta täcker våra behov och betalar utan minsta gnäll. Däremot är det påfrestande att känna sig beroende av en annan människa, speciellt när man är van att kunna försörja sig själv. När jag jobbar så delar vi på utgifterna procentuellt, alltså vi lägger in ca 40 % av vardera lönen på ett gemensamt konto, därifrån dras sedan alla fasta utgifter utom mat, det fungerar dessutom som ett sparkonto för oväntade utgifter eftersom vi betalar in lite mera än det som faktiskt behövs. Sen har vi egna konton och dessa pengar gör vi vad vi vill med, vi har ganska olika intressen och jag vill (och har inte råd) inte betala för hans dyra båt - och bilintresse. Kvinna, 35
Han vägrade betala för p-piller så han fick vara
I ett förhållande gick det inte så bra - bland annat hade vi olika syn på vem som ska betala för p-piller. Jag hade lite pengar, och efter att ha stått för p-piller i tre år tyckte jag försiktigt att han kan ta följande tre år. Det tyckte han var småaktigt, trots att han hade bättre förutsättningar att betala för dem. Då slutade jag med p-piller och sa att han får sköta preventivmedel och betala för dem och då blev man ju inte populär. Förhållandet var förstås ändå på slutrakan, så det for inte mycket pengar för honom på preventivmedel. Kvinna 32
Skilsmässan lärde mig att vara självständig, och det tar jag med mig in i min nya relation
Hej, jag är frånskild med tonårsbarn och hittade för ett år sedan en ny man i mitt liv. Jag levde i flera år med enbart min egen ekonomi och styrde och ställde precis med allt. Detta har gjort mig självständig ekonomiskt fast det många gånger också varit kämpigt. I dagens läge delar vi jämnt på kostnaderna med min nya man de veckor vi bor och är ihop. I mataffären betalar vi turvis, vi har varsitt hem och betalar var för sig kostnaderna för det och kostnaderna för egna barnen. Jag har funderat en del just på hur pengar påverkar förhållanden och i mitt fall är jag mån att vara ekonomiskt självständig och försörja mig själv. Jag tror livet har lärt mig att jag vill klara mig som kvinna och inte vara beroende ekonomiskt av någon annan. Dessutom förväntar jag inte mig att han ska betala för mig eller att jag skulle utnyttja hans pengar. Som tur är har jag nu en sådan människa vid min sida att det går lätt att prata om bland annat pengar. Kvinna 43
Han är snål och vill spara allt till barnen
Min man är en riktig snåljåp! Trots att vi någolunda oproblematiskt delat vår ekonomi i många år har jag alltid stört mig på att han vägrar sätta pengar på s.a.s. "onödiga saker" som att äta ute, resa, piffa upp inredningen eller bara smågrejer som förgyller vardagen. Jag tycker att man ska njuta av de pengar man skrapat ihop för man kan ändå inte ta med dem i graven. Han vill spara till arvingarna. Jag tycker att de kan förtjäna ihop sina egna pengar. Kvinna, 53
Lägger han sig i vad jag gör med mina pengar är slutet nära
Vi grälar ej om pengar. Jag tjänar 25 % över medianlön medan min man tjänar 4 ggr så mycket. Han äger 70 % av huset och jag 30 % för jag betalar inte lika mycket på lånen. Personliga grejer som deodoranter, smink, parfymer, rakgrejer köper var och en själv. Vi har skilda konton, och betalar procentuellt. Det som blir över får var och en göra vad den vill med. Orkar inte gräla om pengar, det är så onödigt. Grälar bara om sånt som har betydelse i livet, pengar är bara pengar. Nya såna får man varje månad, och dör gör man i alla fall. Skulle min man lägga sig i vad jag gör med mina pengar så skulle nog slutet vara nära. Kvinna 35
Vi har varit ihop sedan vi fick våra första löner och fortfarande delar vi precis lika
Vi har helt delad ekonomi, alltså verkligen rakt av. Vi har enbart gemensamma bankkonton med parallella kort. Vi grälar aldrig om pengar. Vi blev tillsammans och flyttade ihop tidigt, kanske har det påverkat. Vi har varit tillsammans sedan vi fick våra första respektive löner. Jag har alltid haft aningen högre lön, och särskilt på senare år har jag dragit in diverse priser som gjort att kontot ökat avsevärt. Får jag 10 000 euro är 5 000 hans, i teorin. I praktiken spelar det ingen roll eftersom kontot är lika mycket hans som mitt. Kvinna, 40
Hon har ingen respekt för mina pengar!
Min fru har i flera år stannat hemma med barnen vilket jag är tacksam för. Samtidigt så är det irriterande då hon inte har någon respekt för mina pengar. Visst, jag förtjänar helt bra men det känns lite orättvist ibland att jag använder mina dagar för att få ihop pengar till familjen medan hon spenderar sina dagar med att spendera pengarna. Jag vill såklart att hon ska ha det bra men hon verkar inte förstå hur mycket jobb som det kräver av mig. Man, 43
Vi har lärt oss hur vi inte vill ha det av tidigare relationer
I mitt nuvarande förhållande fungerar ekonomin mycket bra - vi har båda samma syn på pengar. Vi tjänar olika mycket, men betalar lika mycket i löpande kostnader. Vi äger vårt boende till 50-50%. Eftersom han tjänar mera har han tagit på sig att betala bilen, som också används mera av honom. I slutändan har vi då ungefär lika mycket kvar i slutet av månaden i relation till lönerna. Vi är båda väldigt pengaintresserade och pratar öppet om våra besparingar och placeringar och hur mycket skulder vi har. I tidigare förhållanden har det inte varit lika harmoniskt, då vi har haft olika syn på pengar. Vi bär båda med oss "så vill vi inte ha det"-erfarenheter från gamla förhållanden. Vi har inte barn, vilket gör det lättare för oss att hantera pengar. Vet att vi egentligen borde sätta oss ner och diskutera hur det ekonomiska vad gäller barn redan nu, men är redan tillräckligt stressad av att försöka bli gravid. Klart är ändå att ifall vi får barn kommer jag att kompenseras av honom för förlorade pensionsavgifter för den tid mina inkomster sjunker. Kvinna 33
