Vår folkkyrka har ett momentum. Den snabba samhällsutvecklingen har röjt en spelplan för aktörer som kan erbjuda en motvikt till det höga tempot. Kyrkan kan flytta fram sina positioner som en samhällsaktör. Mycket avgörs i valet i november, skriver Jens Berg i en kolumn.
Framväxten av det digitala samhället har höjt tempot i våra liv. Vi har vant oss vid att få snabb respons och att servicen vi får via skärmen ska vara omedelbar.
Svaren ska komma genast via så få knapptryckningar som möjligt.
Orimliga krav
Utmaningen ligger i att vi människor börjar avkrävas samma effektivitet och tempo. Vi tävlar mot algoritmerna och den mänskliga insatsen förväntas leva upp till de digitala systemens outtröttliga servicenivå.
Många upplever att kraven i dag blir orimliga.
Den sociotekniska människan söker därför en motvikt i tillvaron. De gemensamma nämnarna i strävan efter balans är en större medmänsklighet, ett långsammare tempo och möten i det verkliga livet.
Det är många aktörer som ser den här utvecklingen och kampen om marknadsandelarna är tuff.
Kyrkan är en av de stora aktörerna på den här spelplanen.
Örat mot marken
För att den evangelisk-lutherska kyrkan ska vinna terräng och lyckas tilltala den här gruppen av människor krävs det för det första att man lyfter de rätta frågorna. Även en aktör som beskriver sig som tidlös måste leva i tiden.
Bland annat därför är kyrkans valkompass så intressant. I valkompassen (www.forsamlingsvalet.fi/valkompassen) kan vi botanisera bland de cirka 16 000 kandidater som finns uppställda i höstens församlingsval.
Klimatfrågan viktig bland kandidaterna
Förutom att man som röstberättigad kan hitta just sin egen kandidat kan man även använda valkompassen till att utläsa vilka vindar som generellt blåser i kyrkan. Vilka frågor skulle det stora kollektivet av kandidater driva?
Utifrån resultaten i valkompassen anser en mycket stor majoritet av kandidaterna att kyrkan ska vara en föregångare i klimatfrågan.
86 procent av kandidaterna tycker att kyrkan aktivt ska bidra till att motarbeta klimatförändringen. En nästan lika stor majoritet anser att de här frågorna dessutom ska synas i kyrkans budskap och avspegla kyrkans roll i samhället.
Samhällsansvar kontra evangelium
En annan stor och aktuell fråga om värderingar handlar om asylsökande och flyktingar.
Enligt resultaten från valkompassen anser 71 procent av kandidaterna att kyrkan ska stödja och hjälpa alla asylsökande oberoende av religion.
Tio procent av kandidaterna anser att kyrkan i första hand enbart ska hjälpa den inhemska befolkningen och endast åtta procent tycker att kyrkan ska fokusera sin verksamhet på att hjälpa flyktingar med uttryckligen en kristen tro.
På en fråga om vilka saker kyrkan borde driva i internationella sammanhang toppas listan av kvinnors rättigheter och möjligheter till utkomst parallellt med frågan om att minska hungersnöden och fattigdomen överlag.
De här frågorna får fler röster än att kyrkan ska sprida sitt evangelium i världen.
Angående den hjälpande verksamheten i den egna församlingen framträder två klara tyngdpunktsområden i kandidaternas svar: Att stödja familjer i kris och att hjälpa ensamma och sjuka.
Samkönade vigslar splittrar
Med resultaten från valkompassen som guide kan man slå fast att en majoritet av kandidaterna vill driva frågor om klimat, kvinnors rättigheter, utsatta familjer, ensamhet och en humanare behandling av flyktingar.
Den här agendan kan beskrivas som socialliberal. Det är en agenda som sannolikt tilltalar många av de människor som upplever att dagens samhälle är för kallt och beräknande. Det är en agenda som sannolikt passar många av de sociotekniska människor som i dag söker en motvikt i tillvaron.
Men den här bilden av en socialliberal aktör i tiden är inte entydig.
Frågan om vigsel av samkönade par är en av de mest eldfängda frågorna inom kyrkan. Frågan har länge delat kyrkan i två läger och den här tudelningen syns även i resultaten från valkompassen.
Drygt hälften av kandidaterna anser att kyrkan även i fortsättningen enbart ska viga man och kvinna till äktenskap.
44 procent av de kandidater som svarat på frågan i valkompassen är positivt inställda till att kyrkan ska viga även samkönade par.
Cirka hälften av kandidaterna anser att den enskilda prästen ska ha samvetsfrihet att viga eller låta bli att viga samkönade par.
Två läger
Det finns med andra ord två ganska jämnstarka läger i den här frågan. Det ser dock ut som om det har skett en förskjutning i opinionen under de senaste åren.
När Kyrkans forskningscentral år 2015 lät göra en enkät bland de förtroendevalda var det endast 25 procent av de svarande som uppgav att de stöder en vigsel mellan samkönade personer. Bland kandidaterna i dag är siffran alltså 44 procent.
En annan förklaring är att de mer liberala kandidaterna inte blev invalda senast och att de konservativa krafterna därför hade en större representation bland de förtroendevalda i församlingarna?
Först efter att rösterna har räknats i höstens val vet vi om det har skett en verklig förskjutning mot en liberalare linje.
Förhandsröstningen inleds
En trend som däremot med all sannolikhet kommer att hålla i sig är att andelen som förtidsröstar kommer att öka.
I vårt digitala samhälle har vi vant oss vid att få servicen on demand, när och hur vi vill. Det har bland annat lett till att röstningen i olika val har förskjutits från själva valdagen till veckorna före.
År 2006 var det 44 procent som förtidsröstade i församlingsvalet, 2010 54,5 procent och 2014 hela 59,9 procent.
Den här trenden har kyrkan reagerat föredömligt på och i höstens val finns det otaliga möjligheter att rösta i förtid bland annat i olika köpcentrum och skolor. Förtidsröstningen sker mellan 6.11 och 10.11.
Den trend man dock vill och bör bryta handlar om själva valdeltagandet.
I valet för fyra år sedan var det endast 15,5 procent av de röstberättigade som använde sin rösträtt. Det här var en nedgång med en och en halv procentenhet i jämförelse med valet 2010.
Mycket hänger på hur väl kandidaterna lyckas sälja in valet som ett linjeval. Ska kyrkan modigt gå in och ta sin plats som en medmänsklig samhällsaktör eller ska kyrkan profilera sig enbart som förkunnare?
Det tycks blåsa en socialliberal vind i kyrkan, men hur stor styrkan är klarnar först efter valsöndagen 18.11.
Detta är den tredje av tre fristående kolumner av Jens Berg där han diskuterar de utmaningar och frågeställningar vår kyrka står inför med tanke på höstens församlingsval. De första hittar du här: Jens Berg: Ärkebiskopens och min kyrka. Den andra här: Jens Berg: Församlingarna skapar den offentliga bilden av kyrkan.
