Den här tiden på året är det vanligen i julgranen som man ser insekter och spindlar. De kvicknar till ordentligt och börjar röra på sig när de kommer in i stugvärmen.
Insekter och spindlar är dock inga långlivade julgäster. Den oväntade värmen tar knäcken på småkrypen.
– Spindlar och insekter som lever i grenverket är anpassade till vinterns kyla, säger biologen och spindelexperten Niclas Fritzén.
När dagarna börjar bli kortare och det blir kallare så minskar vätskan i deras celler och det bildas sockerämnen istället. Det här för att cellerna inte skall frysa sönder.
De här krypen kan alltså vara vakna trots att det är vinter. Men om de hamnar inomhus dör de ganska snabbt på grund av att de inte hittar föda och eftersom de torkar ut.
Var studera vintervakna insekter och spindlar?
Det finns en hel del liv och lite rörelse utomhus bland småkryp som är vakna under vintern.
Niclas Fritzén berättar att de håller till i grenverk, under barken på träd och i håligheter under stenformationer. Lite långsamt rör de måhända på sig, och deras energibehov är litet.
– I marknivå, under stora stenblock, bibehålls temperaturen ganska bra och här kan man hitta insekter som inte tål kylan utanför. Hit hör till exempel spindlar som är aktiva året om och som fångar stickmyggor och svampmyggor, som kommer dit för att övervintra.
Niclas Fritzén har en välutrustad ryggsäck med sig på skogspromenaden och plockar fram pannlampa, knäskydd och en sugslang att fånga upp insekter med. Ett munstycke hindrar att insekterna hamnar i munnen.
Det här är en vanlig mygga, en av de arter som övervintrar som vuxna, säger Niclas Fritzén och pekar på den minimala sugsnabeln.
– Om man tar i insekterna med fingrarna så krossas de lätt. Det är bättre att suga in dem med precision i den här lilla slangen och sedan blåsa ut dem i en burk.
Stenblock ger bra vinterskydd
Niclas Fritzén tänder pannlampan och kryper in i håligheten under ett stenblock. Insekterna och spindlarna som håller till här reagerar inte på ljuset från lampan.
Med hjälp av slangen fångar Niclas Fritzén en stickmygga som sitter på undersidan av stenblocket.
– Det här är en vanlig mygga, en av de arter som övervintrar som vuxna, säger Niclas Fritzén och pekar på den minimala sugsnabeln. Den här typen håller sig mer eller mindre aktiva hela vintern och övervintrar på ställen där det inte blir för kallt.
Myggan får upp värmen när Niclas blåser lite på den och den flyger snabbt iväg. Men det kan vara svårt för den att hitta ett nytt övervintringsställe. Skulle då den här myggan kunna sticka oss?
– Nej, den attackerar inte på vintern, när man är ute och rör sig i skog och mark. Målsättningen just nu är att övervintra. Men det är de här myggorna som man ser först på vårarna.
Småkryp bra på att hitta övervintringsplatser
Ute i skogen ger också äldre tallars tjocka bark ett gott skydd mot vinterkylan.
– I barken finns massor med springor och här övervintrar många spindlar och insekter. De har antifrysmedel i kroppen och kan klara av ner till 40 minusgrader.
Hittar man till exempel en hoppspindel under barken, så kan man testa att sätta den i frysen.
Den kommer att klarar sig länge där, eftersom den anpassat sig till vinterns temperatur. Testar man samma på sommaren så dör den snabbt.
Också på närmare håll går det att spana efter vintervakna kryp. I källare blir det sällan minusgrader och det är en utmärkt miljö för insekter och spindlar. Där finns en helt egen fauna året om, berättar Niclas Fritzén.
Många insekter söker också efter skrymslen att övervintra i, till exempel i husväggar och fönsterkarmar. Ibland kvicknar någon fluga till och surrar mot fönstret. Det finns också myggor som bor i våra avloppssystem.
Vem bor i julgranen?
Om man vill undersöka vilka insekter och spindlar som håller till i granar den här tiden på året, så kan man spänna upp ett paraply och hålla det upp och nervänt under en kvist.
– Sedan tar man en käpp och slår försiktigt i grankvisten, säger Niclas Fritzén och demonstrerar med en käpp och ett paraply.
Här är en unge av arten Pityohyphantes phrygianus eller granbaldakinspindel.
Biologen och spindelkännaren Niclas Fritzén.
Några små spindlar och en svampfluga ramlar ner, tillsammans med barr och småskräp.
Det gäller att spänna blicken och koncentrera sig för att lyckas zooma in de pyttesmå varelser som utgör fångsten. Genast man petar lite på spindlarna rullar de ihop sig till små bollar.
– Här är en unge av arten Pityohyphantes phrygianus eller granbaldakinspindel. Den är brun och vit med prickiga ben. Och där är en trädsnabblöparspindel, Philodromus cespitum.
Niclas Fritzén säger att han minns de vetenskapliga namnen bättre. De svenska namnen är nyare och byts ibland ut, medan de vetenskapliga namnen består.
Niclas Fritzén får upp svampmyggan på fingret. Efter en liten stund är den uppvärmd och flyger iväg.
– Det här är en myggart som inte sticker. Deras larver hittar man i svampar eller förmultnande växtmaterial. Svampmyggor övervintrar ofta som fullvuxna och är lätta att spana in under stenblock.
En pärlsträckspindel, Tetragnatha obtusa, benar iväg med långa kliv över barren i det upp och nervända paraplyet. Den ser inte det minsta stelfrusen ut.
– Det finns alltså en hel del liv i presumtiva julgranar, konstaterar spindelkännaren och biologen Niclas Fritzén innan han skakar ur sitt paraply.
På väg ut ur skogen ser vi ett par stora snöflingor som fastnat i en lång tråd som hänger mellan en sten och en trädgren. En tråd spunnen av en sann optimist.
