Hennes jämngamla pojkjuniorer har just nu hela världens hockeyögon på sig vid JVM, men 19-åriga Jenniina Nylund från Jakobstad har siktet inställt på en helt annan VM-turnering. I april hoppas hon på att vara en av spelarna som tar sig genom nålsögat och får spela om medaljer på hemmaplan i Esbo.
Som det yngsta barnet i fotspåren på tre hockeytokiga bröder var hennes framtid ganska tidigt utstakad.
Den idag 19-åriga Jenniina Nylund ville så snabbt som möjligt snöra på sig skridskorna och jaga puck, precis som resten av familjen.
Det har gått femton år från att hon tog sina första staplande steg på isen i Jeppis Hockeys färger, till att idag spela collegeishockey i St. Cloud och tävla om en plats vid hemma-VM i ishockey i vår.
Men på sin väg till USA gjorde hon en viktig avstickare i karriären.
– Jag flyttade till Kuortane när jag började gymnasiet. Jag började spela i gymnasiets lag Team Kuortane och vi spelade i damligan. Vårt lag bestod endast av flickor i gymnasieåldern, minns Nylund.
– Visst var det en stor omställning. Jag bytte från att spela mot pojkar till att möta vuxna kvinnor, men utmaningen var otroligt bra för oss och under mitt sista år i gymnasiet knep vi brons. Vi hade ett bra, ungt lag som var redo att kämpa hårt, och med det kom vi långt.
Hörde gott om college och USA
Redan under gymnasietiden började Nylund få nys om möjligheten att kombinera studier och ishockey också i följande skede av livet, när studentmössan väl var bärgad.
– I landslaget kom jag ofta i kontakt med flera spelare som antingen var eller hade varit på college i USA. Det blev ännu mer tydligt att det var dit jag ville, eller åtminstone att jag ville testa på det. Hem kan man alltid återvända om man inte trivs. Jag ville inte låta bli att pröva på den erfarenheten, då chansen kom.
Hem hade Nylund också återvänt när Yle Sporten träffade henne på ett café i centrala Jakobstad.
Hon spenderade julen i barndomshemmet, men redan på annandagen lyfte flyget tillbaka mot USA och St. Cloud, där matcherna vidtar nästan direkt.
– Skolan tar en hel del energi, speciellt nu i början. Vi har bra planerat dagarna så att det finns tid för träning och individuell träning också. Resten av tiden går nog åt till att göra skolarbeten, precis som spelresorna. Ändå finns det nog tid att leva ett normalt collegeliv också, det handlar om vad man väljer att prioritera, berättar hon.
Nylund behövde inte egentligen själv vara aktiv i riktning USA. Flera skolor visade intresse för henne och genom en urvalsprocess med språktester och besök på ort och ställe har hon sedan sommaren studerat på St. Cloud State University och spelat för Huskies.
A-landslaget är det stora målet
När hon var hemma över julen spelade hon en till turnering med det finska A-landslaget som laddar för hemma-VM i april.
Under höstsäsongens 19 matcher har hon gjort 4+11=15 poäng i NCAA-serien för Huskies.
– I St Cloud har jag en annan roll, jag får mycket ansvar i powerplay och spelar i första eller andra kedjan och förväntas komma med avgöranden. Det förväntas mer i produktionsväg där, men i landslaget är konkurrensläget tuffare, förklarar Nylund.
Som ung A-landslagsspelare i tredje eller fjärde linan är det mycket slit och grovjobb som gäller.
– Jag går nog in i matcherna på samma sätt trots allt, ingenting i landslaget är liksom förbjudet. Inställningen skall vara den samma, man måste ge allt i matcherna oberoende av roll, säger hon.
Som ishockeyspelare jämför Nylund sig med NHL:s just nu vassaste poängplockare Mikko Rantanen, när det kommer till sättet att spela ishockey på.
"Med större material blir spetsen också vassare"
I NCAA-serien har hon också kommit i kontakt med den nordamerikanska verkligheten och inser också vad det är som skiljer lagen åt, när det ställs mot varandra i landslagssammanhang.
– Det finns ett helt annat spelarmaterial från vilket man gör valen, bredden är en helt annan. Det är den främsta orsaken som lägger grunden för skillnaderna. Med större material blir spetsen också vassare. Sen är nivån på serierna också hårdare, betonar Nylund.
Men då har Jenniina Nylund vant sig med att kämpa
Först om utrymme och uppmärksamhet hemma. Sen om utrymme och acceptans i Jeppis Hockeys pojklag och sedermera om speltid och en plats i solen med sina gelikar Kuortane och St. Cloud.
– Visst var det så att man alltid tvingades bevisa att man skulle ha sin plats, också utanför isen och hemma. Jag har dessutom fått kämpa med tre äldre bröder som alla spelar hockey, så det är nog medfött.
Samtidigt som hennes jämngamla pojkar just nu laddar för ett JVM i Victoria i Kanada jobbar Nylund för tillfället stenhårt för att få en plats i det A-landslag som spelar om VM-medaljer mellan den 4 och 14 april i Esbo.
– Konkurrensen är nog hård, man får nog verkligen kriga för att ta sig fram i A-landslaget. Ingenting kommer gratis, men så är det för alla spelare. Tävlingssituationen är sund på det viset.
– Det finns nog massor med jobb att göra, men visst skulle det vara otroligt häftigt att få spela inför hemmapubliken. Månne inte det är alla spelares dröm?
