I år har det kommit in 21 anmälningar om försvunna personer på Österbottens polisinrättnings område. På ett år brukar siffran komma upp till omkring 70. Brott ligger bakom endast ett fåtal av försvinnandena, men det händer att något fall gäckar polisen i åratal. Kai Salomaa och Tapio Otsomaa är sådana fall.
Det är sällsynt att man från Polisinrättningen i Österbotten ger över olösta fall till Centralkriminalpolisen. Vissa år händer det inte alls, men nu har det inom några veckors tid skett två gånger.
Dels handlar det om ett misstänkt dråp i Laihela som visat sig vara en resurskrävande utredning och dels handlar det om fallet med Tapio Otsomaa, som försvann från sin hemkommun Teuva för tre år sedan.
- Centralkriminalpolisen har andra former av resurser. Här i Österbotten har vi kanske inte möjlighet att lägga ner stora resurser under en lång tid på ett fall. Och vi har ju redan gjort våra utredningar i det här fallet. Nu koncentrerar vi oss på att reda ut sådant som går att reda ut, säger Mikael Appel som är kommunikationschef vid Österbottens polisinrättning.
Fallet med Tapio Otsomaa intresserar polisen eftersom man inte har kunnat utesluta att ett brott ligger bakom försvinnandet. Ett liknande fall är Vasabon Kai Salomaa, berättar Mikael Appel.
- Salomaa försvann år 2003 och även bakom hans försvinnande misstänks det ligga brott. Flera personer har varit gripna under utredningens gång. Fallet ligger hos Centralkriminalpolisen men är fortfarande olöst då man inte har kunnat hitta honom.
Ovanligt med brott som ligger bakom
Att brott misstänks ligga bakom ett försvinnande och att fallet går olöst flera år senare är ändå väldigt ovanligt, påpekar Mikael Appel.
- Det här är inte alls vanligt. Det händer kanske en gång på fem eller tio år att ett sådant här fall dyker upp i Österbotten.
Polisens statistik kring antalet anmälningar om försvunna person innefattar alla typer av försvinnanden och bakom en anmälan kan det finnas flera personer som är försvunna.
Exempelvis om en hel familj gått vilse i skogen eller om flera barn från ett barnhem är på rymmen tillsammans.
Hittills i år har det kommit in 21 anmälningar om försvunna personer på Österbottens polisinrättnings område.
Ifjol var antalet anmälningar 69 stycken, år 2017 var det 71 stycken. I hela Finland räknar man med att ungefär 350 personer är försvunna.
De flesta som försvinner hittas ändå snabbt, inom några timmar eller högst någon dag. Och dem hör allmänheten sällan ens talas om, påpekar Mikael Appel.
- Ur polisens synvinkel är det mest typiska att vi får besked om att en person försvunnit från någon typ av anstalt. Det kan vara ett barnhem, ett äldreboende eller en vårdanstalt och personalen meddelar då oss att den här personen är olovligt frånvarande. I de flesta fall slutar det här så att personen självmant kommer tillbaka.
Vilse i skogen
Det som de flesta finländare ser framför sig då man talar om försvunna personer, enligt Mikael Appel, är någon som gått vilse i skog och mark eller en äldre person med minnessjukdom eller demens som irrat iväg.
- De flesta av de här fallen slutar lyckligt. Ofta tack vare en snabb insats, där vi med hjälp av hund lyckas hitta personen ifråga.
Mobiltelefonerna är också till allt större hjälp. Så länge den försvunna personen fortfarande har telefonen på sig kan man avgränsa sökområdet rejält eller rentav få exakta koordinater, såsom med den populära 112-appen.
Det händer också regelbundet att någon människa besluter sig för att gå under jorden, och inte lämnar minsta besked efter sig till familj, släkt eller vänner.
När fattar polisen då beslut om att upphöra med det aktiva arbetet för att hitta en försvunnen person?
- Det varierar stort från fall till fall och beror mycket på omständigheterna kring försvinnandet. I vissa fall där det finns väldigt vaga uppgifter om var personen senast har setts eller om personen senast har setts utomlands så är polisens arbetet väldigt svårt.
Mikael Appel påpekar ändå att en stor del av polisens efterspaningar sker i det digitala och att viktiga ledtrådar kan dyka upp den vägen.
- Det allra vanligaste är ju att vi hittar uppgifter från bankkort och mobiltelefoner som lämnar spår efter sig eller via material från övervakningskameror, som gör att vi kan lyckas följa en person.
Kalla fall - en lösning kan komma plötsligt
På frågan om han tror att polisen någonsin lyckas lösa fall som Kai Salomaa och Tapio Otsomaa svarar Mikael Appel att varje fall är unikt.
I allmänhet blir fall med försvinnanden svårare att reda ut ju längre tid som passerar, men nya vändningar kan aldrig uteslutas.
- Det händer att det dyker upp ett plötsligt genombrott i utredningen. Ibland kan det dyka upp en ledtråd eller så får vi in en avgörande tips från allmänheten. Då får utredningen en helt ny vändning och det går att fortsätta där det tog stopp senast, säger Appel.
I den lilla bråkdel av fall som trots både polisutredning och sökoperationer länge går olösta samlar Centralkriminalpolisen viktiga uppgifter i sitt register över försvunna personer.
- Polisen samlar in dna-prover på den försvunna, till exempel från hårborstar eller en kam. Tandkartor från tandläkaren eller sjukdomsuppgifter kan också komma till nytta. På det viset finns det uppgifter att jämföra med när man hittar kvarlevor efter en människa.
- Det händer nu och då att fall blir lösta också den här vägen, säger Mikael Appel.
