På senare tid har blickarna riktats mot ett antal delstater i USA där man röstat igenom striktare lagar eller totalförbud mot abort. Är försöket att kriminalisera abort ett tecken på en större backlash för kvinnors rättigheter världen över, frågar sig Nana Blomqvist i denna essä.
Jag minns hur rädd jag var för att bli gravid när jag var i tonåren. Jag betraktade den eventualiteten som en katastrof.
Givetvis var jag medveten om att det i värsta fall går att göra abort fram till vecka 12. Men man talade alltid om abort som det allra sista alternativet. Det hette att man skulle överväga att slutföra graviditeten och att adoptera bort barnet istället.
Vi hade också en religionslärare som var emot abort och som ville diskutera frågan med oss elever i klassen.
När jag nu tänker tillbaka, slår det mig hur märkligt det var att denna lärare brukade sin makt i egenskap av lärare för att övertyga oss om sin ståndpunkt. Om jag minns rätt ville hon till och med säga att en graviditet till följd av en våldtäkt inte skulle avbrytas med en abort.
För närvarande känner jag mig inte särskilt oroad över just abortfrågan här hos oss i Finland - även om Päivi Räsänen (KD) lyfte frågan under sin ministerperiod och Timo Soini (Blå) under sitt ministerskap tog ställning i abortfrågan genom olika uttalanden och genom att delta i abortmotståndares demonstrationer utomlands.
Men på senare tid har det känts som om det verkligen finns en risk för en backlash för kvinnors rättigheter även här.
Många vill ha striktare lagar eller totalförbud mot abort
De senaste månaderna har blickarna riktats mot Alabama, Missouri, Georgia och ett antal andra delstater i USA som har röstat igenom strikta lagar eller totalförbud mot abort.
Senaterna i Alabama, Georgia och Missouri försöker fälla det så kallade Roe mot Wade-domslutet som Högsta domstolen drev igenom år 1973 och som gjorde abort laglig i hela federationen.
Får dessa delstater igenom sin yrkan innebär det totalförbud mot abort i Alabama, och så gott som totalförbud i Georgia och Missouri, där kvinnor riskerar fängelsestraff för mord om de blir dömda för att ha gjort abort. Risken finns alltså att också missfall kan tolkas som uppsåtlig abort.
På pro-choice sidan av abortdebatten är det centrala argumentet att abortlagstiftningen handlar om kvinnors rätt att bestämma över sina egna kroppar.
Pro-choice är den rörelse som är för en tillåtande abortlagstiftning i motsats till dem som kallar sig pro-life och som vill införa restriktiv abortlagstiftning eller förbjuda abort helt och hållet.
Men egentligen handlar rätten till abort om kvinnors rätt att bestämma, inte bara över sin kropp, utan om sitt liv. Sitt eget liv, sin framtid och sin hälsa.
Strikt abortlagstiftning går ofta hand i hand med kvinnors begränsade rättigheter även på andra sätt. Att förbjuda abort är bara ett led i att begränsa kvinnors livsutrymme till att likna en tillvaro som påminner den om djur på zoo.
I praktiken drabbar en restriktiv abortlagstiftning de redan mest utsatta, de som samhället redan gjort livet svårt för både ekonomiskt och socialt.
En restriktiv abortlagstiftning är utan tvekan en attack mot kvinnors mänskliga rättigheter, men samtidigt är de som har råd att betala för en illegal abort eller för en resa utomlands inte lika hårt drabbade som kvinnor från de lägre sociala samhällsklasserna.
På många sätt är alltså en restriktiv abortlagstiftning en attack mot framförallt fattiga kvinnors rättigheter.
WHO uppskattar att ungefär 25 % av alla graviditeter världen över mellan år 2010 och 2014 slutade i abort.
Aborter i länder med restriktiv lagstiftning är inte färre, men de är farligare eftersom de utförs illegalt, oprofessionellt och osanitärt.
I länder med fri tillgång på abort och en utvecklad sexualkunskap minskar aborterna.
Avhållsamhetslära på agendan
Totalförbud mot abort är en realitet i vissa länder och har varit det länge. Bland annat i El Salvador där kvinnor döms till fängelse för vad som i praktiken har varit missfall.
En restriktiv abortlagstiftning kan också innebära att kvinnor kan bli brottsmisstänkta varje gång det sker ett missfall.
Samma religiösa aktörer som vill driva igenom en restriktiv abortlagstiftning vill också att sexualundervisningen ska bestå av avhållsamhetslära.
Undervisningen handlar inte om preventivmedel eller om hur sexualiteten fungerar eller vad samtycke är, utan om att vänta tills man gifter sig. Allt annat är syndigt.
Det är inte ett sammanträffande att ”den legitima sexakten” inte anses bestämmas av samtycke, utan i vilken kontext samlaget sker.
Den lag som Alabama nu vill införa tillåter inte heller abort om kvinnan (eller flickan) blivit gravid som följd av övergrepp.
De facto är lagen formulerad så att straffet för att utföra en abort är mycket hårdare än för alla tänkbara sexualbrott.
Hur är det tänkt att människor som inte behandlas med någon som helst värdighet, respekt eller omsorg ska vara kapabla att fostra en ny generation samhällsmedborgare?
Vi vet att föräldrar som inte mår bra inte heller fostrar välmående barn.
Marginalisering går i arv, och tonårsgraviditeter är vanligare bland marginaliserade grupper och i samhällskontexter där sexualundervisningen är undermålig.
Vi kan också resonera kring samhällskontexter där barnäktenskap är vanliga och kvinnors och flickors rättigheter obefintliga.
Det är något djupt dysfunktionellt i själva tankekonstellationen att kvinnorna som ska föda och fostra nya generationer behandlas som om de inte vore värda någon egen trygghet eller värdighet. Att de inte själva får välja om, när, hur eller med vem de ska bli föräldrar.
Ultrakonservativa krafter världen över har samma agenda
De flesta länder i Europa har en liberal abortlagstiftning, med undantag för Polen och Malta.
Malta har ett totalförbud mot abort. Och Polen, som också har en strikt abortlagstiftning, hade en regering som år 2016 försökte införa ett totalförbud.
I dagens läge åker kvinnor från Malta och Polen utomlands för att göra abort.
På Malta har tre kvinnor sedan år 2000 dömts till villkorliga straff för abort. En kvinna kan få upp till tre års fängelse för att ha låtit göra abort.
Ett nätverk som heter Agenda Europe försöker också få igenom en extremt konservativ agenda som underminerar olika rättigheter - inte minst kvinnors, men även köns- och sexuella minoriteters rättigheter.
Nätverket representerar en extremt konservativ religiös agenda, och de motsätter sig rättigheter för homosexuella, preventivmedel, abort, hormonbehandlingar för barnlösa och till och med skilsmässa.
Agenda Europe har kontakter till över hundra organisationer runtom i Europa, också i Finland.
Även om de inte har lyckats få ett stort inflytande i politiken, har de t.ex. lyckats bromsa upp utvecklingen för sexuella minoriteters rättigheter i Kroatien och Slovenien.
Laura Huhtasaari (Sannf), som nyss blev invald i Europaparlamentet, har högljutt uttryckt sin oro över den så kallade ”islamiseringen” av Europa, och hon har meddelat att hon vill försvara kristna värderingar och kvinnors rättigheter.
Nu ska hon samarbeta med partier i EU som har en ultrakonservativ (”kristen”) agenda som inte alls är olik konservativa muslimers agenda utanför Europa.
På FN-nivå har Vatikanen, eller egentligen Heliga stolen, samarbetat med till exempel Saudiarabien just i frågor som handlar om att inskränka kvinnors rättighet till abort och alla människors rätt till preventivmedel och sexualundervisning.
Vatikanen i sig är inte en medlemsstat i FN, men Heliga stolen (som är det högsta ledande organet i den romersk-katolska kyrkan och administreras av Vatikanen) är permanent observatör i FN:s generalförsamling.
Vatikanens (eller Heliga stolens) status i FN är inte helt okontroversiell eftersom den egentligen representerar en religion, inte en stat.
I FN har Heliga stolen tidigare till exempel motsatt sig att våldtagna flyktingkvinnor ska få dagen efter-piller.
Påven har en väsentlig politisk makt, dels genom Heliga stolens roll i FN, dels genom kontakten till världsledare, samt genom sin roll som andlig ledare för cirka 1 miljard katoliker.
Påve Franciskus som varit påve sen 2013 är har gett uttalanden som uttrycker en något liberalare hållning till bland annat preventivmedel än de tidigare påvarna.
Kvinnors, homosexuellas och icke-binära personers rörelseutrymme begränsas
Generellt kan man säga att där abrahamitiska religiösa institutioner (dvs. kristendom, judendom och islam) har inflytande över politiken är abortlagstiftningen strikt, och den sexuella dubbelmoralen och hederskulturen stark.
Kvinnors rörelseutrymme begränsas genom lagstiftning eller genom systematiskt sexuellt och ekonomiskt våld som riktar sig specifikt mot kvinnor.
Detta är ingenting som myndigheterna tar tag i - varken på den afrikanska kontinenten, i Arabvärlden eller i Latinamerika.
Men det finns undantag som Tunisien, Sydafrika, Zambia, Uruguay, Guinea och Franska Guinea. Argentina håller också på att liberalisera sin abortlagstiftning.
Och i Israel, där man i en del andra frågor ser starka kopplingar mellan religion och stat, har man en relativt liberal abortlagstiftning.
Men även om lagstiftningen är progressiv i Tunisien och muslimska kvinnor t.ex. numera kan gifta sig med icke-muslimska män ärver kvinnor bara hälften av vad deras bröder ärver i enlighet med islamisk lag.
Till tankemönstret (som omfattar strikt abortlagstiftning) hör att kvinnors sexualitet begränsas både genom lag och oreglerat våld. Därutöver betonar man uttryckligen könsbinäritet, dvs. att det enbart finns två statiska motpoler såsom man och kvinna, och äktenskap.
Därför faller även homosexualitet och könsmångfald utanför hela paradigmet - trots att det är en biologisk realitet.
Ungefär 1-2 % av världens befolkning föds som interkönade. Om vi räknar med transpersoner blir siffran med människor som inte entydigt är män eller kvinnor ännu högre.
Våld mot icke-binära personer är särskilt frekvent i samma regioner där abortlagstiftningen är strikt. Homosexuella och icke-binära personer utsätts också för hedersrelaterat våld.
Grovt sett kan man alltså säga att livet är hårt särskilt för kvinnor, homosexuella och icke-binära i de muslimska och kristna regioner där religiösa institutioner har inflytande över politiken.
Detta syns bland annat i en restriktiv abortlagstiftning, sexuellt och hedersrelaterat våld samt andra former av våld.
Grovt sett är det alltså så.
Men det finns 195 självständiga stater, och det ryms många undantag där dessa korrelationer inte håller.
Inom religionerna finns också ett brett spektrum av konservativa och liberala, men de religiösa institutionerna tenderar att vara konservativa.
Även den lutherska kyrkan i Finland, som är liberal på många sätt, har haft svårt med frågan om samkönade äktenskap - trots att en stor del av församlingsmedlemmarna inte har det.
När börjar ett mänskligt liv?
Även om de religiösa institutionerna driver en konservativ eller despotisk agenda kan det vara ett uttryck för hur de abrahamitiska institutionerna fungerar som organisationer i stort - inte hur understödet bland katoliker, judar och muslimer ser ut.
Samtidigt bör vi inte förringa vad detta gör med människor som lever under auktoritära regimer.
Vissa delar av världen är allt annat än jämlika, varken vad beträffar kultur eller lagstiftning.
Man kan säga att det finns ett antal paradigm- och principfrågor som dessa religiöst konservativa falanger går emot.
Utöver att de går emot mänskliga rättigheter genom att reducera kvinnor till entiteter som ska tjäna män reproduktivt och sexuellt, går de också emot vetenskapligt fastställd fakta.
Av alla konstaterade graviditeter slutar omkring 20-25 % i missfall. Detta beror oftast på att fostret har någon form av kromosomfel som gör att det inte är livsdugligt och då stöter kroppen bort det.
Vad som begreppsligt räknas som missfall och vad som räknas som fosterdöd beror på den teoretiska möjligheten för ett foster att överleva utanför livmodern. I Finland har man definierat den gränsen till vecka 22.
Hur man vetenskapligt gör gränsdragningar skiljer sig mycket från hur påven ser på det hela. Enligt påven börjar ett mänskligt liv vid befruktingsskedet. Ur vetenskaplig synvinkel gör man olika begreppsliga gränsdragningar utifrån fosterutvecklingen.
En befruktad äggcell kallas zygot, upp till vecka 9 talar man om embryo, och därefter foster.
Ett foster kan inte överleva utanför livmodern förrän tidigast vecka 22, och detta förutsätter att man har tillgång till utvecklad medicinsk kunskap.
Den tidigast födda som överlevt har varit 21 veckor gammal, men alla som föds före vecka 37 räknas som för tidigt födda.
De flesta som föds efter vecka 28 överlever i länder med utvecklad medicin, men risken för olika handikapp och kroniska sjukdomar är ändå ungefär 1/10.
Påvens och vetenskapens syn på mänskligt liv skiljer sig radikalt.
Sexuell dubbelmoral
Om Alabamas abortlagstiftning går igenom är den striktare än Saudiarabiens.
Saudiarabien tillåter abort om kvinnans fysiska eller mentala hälsa är i fara. Om Alabamas förbud går igenom tillåter den inte abort under några som helst omständigheter.
Det som dock är avgörande för Saudiarabiens kvinnor är att alla saudiska kvinnor måste ha en manlig förmyndare och medicinska ingrepp måste godkännas av förmyndaren.
Saudiska kvinnor kan inte heller få pass eller resa utan lov av sin manliga förmyndare.
Det enda en saudisk kvinna kan göra utan sin förmyndares godkännande är att öppna ett eget företag. Detta har nyligen tillåtits. Men en saudisk kvinna kan t.ex. inte öppna ett bankkonto utan sin manliga förmyndares tillåtelse.
Utomäktenskapligt sex straffas med fängelse i Saudiarabien. I praktiken gäller detta dock närmast kvinnor. Om det föds utomäktenskapliga barn lämnas de på gatan.
Saudiarabien hör också till de länder där människohandeln med kvinnor för prostitution är stor.
Den sexuella dubbelmoralen lever med andra ord starkt i Saudiarabien.
Historiskt präglas Saudiarabien av den mest konservativa tolkningen av islam, wahhabismen, och de maktmän som gynnas av detta ser inte ut att vilja ändra på detta.
Kvinnan är mannens egendom
De mest strikta abortlagarna finns på Malta, i Chile, El Salvador och Nicaragua där man förbjudit abort fullständigt. Inte ens då moderns liv eller hälsa är i fara tillåts abort.
Polen, Saudiarabien och Irland ligger ungefär på samma nivå, dvs. endast då en kvinnas hälsa är i fara får man utföra abort.
I många länder framför allt i Mellanöstern, Afrika och Oceanien där våldtäkt inom äktenskap inte är kriminaliserat är även abortlagstiftningen strikt.
Dessa två går inte nödvändigtvis hand i hand, men en strikt abortlagstiftning är ett uttryck för en syn på kvinnor som mannens egendom.
Exempel där linjen inte håller: i Latinamerika - där abortlagstiftningen i regel är strikt - har man kriminaliserat våldtäkt inom äktenskapet. I vissa delar av Asien där abortlagstiftningen inte är så strikt är inte våldtäkt kriminaliserat, som t.ex. i Kina.
I Indien är abortlagstiftningen relativt liberal, men våldet (även hedersvåld) mot kvinnor är grovt och ibland aborteras flickfoster på grund av kön. Även i Kina är abortlagstiftningen liberal, men ibland använder man sig av den för att abortera just flickfoster.
Vissa länder med den striktaste abortlagstiftningen har samtidigt den mest ofördelaktiga prostitutionslagstiftningen för kvinnor.
På Malta är prostitution olagligt, men inte att driva bordell. I många länder i Mellanöstern är både abort och prostitution olagligt.
I länder där man tillämpar islamisk lag i familjerättsliga frågor har kvinnor inte samma möjligheter som män att tjäna pengar och ha egendom.
Kvinnor förväntas försörjas av män, antingen av sin far, sina bröder eller sin äkta make. I vissa av dessa länder lever också miljontals krigsänkor.
Om kvinnor inte har kontroll över sin egen kropp, sin reproduktiva funktion och sin sexuella aktivitet innebär det i praktiken att hon är slav under de ekonomiska och juridiska normerna.
Mänskliga rättigheter respekteras inte
Vi vet att tonårsgraviditeter i marginaliserade samhällsgrupper är vanliga.
Fattigdom, bristande utbildning, brist på preventivmedel och sexualupplysning i kombination med att männen inte tar ansvar för en graviditet eller för ett övergivet barn gör att kvinnornas position är väldigt utsatt.
Delstaten Alabama chockar till och med FN med graden av fattigdom.
En fjärdedel av Alabamas barn lever i fattigdom. Alabama hör till de mest lönesegregerade delstaterna och har ingen lag mot lönediskriminering. Det finns inget stödsystem för fattiga familjer eller ensamstående mödrar.
Man vill förbjuda abort i ett samhälle som inte ens klarar av att ta hand om sina vuxna medborgare.
Enligt uppgifter från Alabamas hälsovårdsministerium blir 321 500 personer årligen våldtagna i Alabama. Detta utgör ca 15 % av delstatens befolkning.
Delstaten Alabama kämpar med enorm fattigdom och 15 % av invånarna i delstaten blir våldtagna varje år. Och nu vill man till råga på allt införa en restriktiv abortlagstiftning.
Jag blir nyfiken på hur fängelset och barnhemmen ser ut i delstaten, och jag hittar undersökningar som visar att kvinnofängelset i Alabama är det mest osäkra i hela landet.
Kvinnor misshandlas och våldtas av fångvaktarna.
Det är alarmerande att kvinnor i fängelser blir av med alla sina mänskliga rättigheter och ingen gör något åt det.
I dagens läge förefaller det som om USA saknar mycket av det som kännetecknar en demokrati.
Mänskliga rättigheter respekteras inte - varken i fängelserna eller i lagstiftningen.
Korruptionen inom politiken är påtaglig, medierna fungerar inte enligt demokratiska principer och klasskillnaderna är enorma.
Risk för backlash också hos oss
Det är inte bara det som försiggår i vissa delstater i USA som gjort att jag känner att det verkligen finns en risk för en backlash för kvinnors rättigheter – också här hos oss.
Då tänker jag framför allt på hur debattklimatet har förändrats under de senaste åren.
Det förefaller som om samhällsdiskussionen har antagit en form där den som gapar högst får utrymme att köra sin agenda, inte den som för de mest välgenomtänkta och politiskt hållbara resonemangen.
Under senare år har den mest destruktiva, anti-egalitära och odemokratiska agendan varit den som hörts, synts och fått mest utrymme.
Ja, jag har definitivt fått upp ögonen för att man inte kan ta någonting för givet, inte ens i Norden eller i Finland. Inte ens kvinnors elementära rätt till kroppslig integritet och mänskliga rättigheter.
Text: Nana Blomqvist, doktorand i religionsvetenskap vid Åbo Akademi.
