Hanteringsstationen för bioavfall i Käringmossen pinar invånarna som bor i grannskapet med svår lukt. Lukten har alltid varit där, men grannarna säger att det blivit värre på sistone. Otillräcklig kapacitet att hantera allt bioavfall som dagligen körs till stationen är en av orsakerna till detta.
Tidvis är problemen i grannskapet så svåra att invånarna inte ens kan röra sig utomhus utan att börja må dåligt. Rosa Puhakainen-Mattila har bott i Nupurböle i fem år och märkt av att det blivit värre under det senaste året:
-Ibland är det så att barnen går ut och sedan spyr på sina skor. Så beskriver Rosa Puhakainen-Mattila situationen när jag frågar hur illa det kan vara.
Vi träffar henne en dag då vinden är gynnsam. Man kan känna av lukten, men den är inte påtryckande även om vi är ute på familjens bakgård. Det är en av de bästa dagarna på länge säger Puhakainen-Mattila.
Hon säger också att invånare och lokala föreningar ständigt är i kontakt med Käringmossen och att kommunikationen är bra.
De förstår att lukten orsakar problem och försöker göra något åt saken, men det är inte lätt att få bukt med lukten från en avfallshanteringsstation i Käringmossens storleksklass.
-Jag tror att stationen överbelastas och att de senaste luktproblemen beror på det, säger Rosa Puhakainen-Mattila om utvecklingen av situationen.
Vi tar tillfället i akt och besöker den omtalade bioavfallsstationen där vi möts av Christoph Gareis, driftsansvariga vid Helsingforsregionens miljötjänster HRM.
-Allt som kommer hit måste vi behandla, det är inte som på en fabrik där man beställer de råvaror man behöver.
Christoph Gareis
Hela personalen på Käringmossen arbetar hårt för att uppfylla kraven från lag och direktiv om bioavfall samtidigt som luktproblemen åtgärdas bäst man kan. Nyligen har nya luftreningssystem byggts och ändringar i processen har gjorts för att minimera luktproblemen.
Gareis visar bland annat ett nybyggt luftreningsverk, berättar om extra komposteringsvarv och hur vattenslamsprocesseringen tillfälligt avslutats. Allt detta som svar på just luktproblemen.
En person har dessutom anställts för att rapportera om problemen i omnejden. Resultaten ska användas för att ännu bättre tackla problemet med lukten.
Problemen och den intensifierade återvinningen i Finland går hand i hand, men de tekniska lösningarna och en allt effektivare återvinning kan också bidra positivt till luktskadorna.
-Vi försöker hela tiden producera allt mer biogas, då flyttar både avfallet och lukten mer inomhus, säger Gareis.
Också hanteringen av vattenslam från vattenreningsverket kommer att ersättas med en annan metod vars slutprodukt är en slags kolaktig produkt och då skulle processen ske helt och hållet inomhus.
Carita Nurminen bor på andra sidan Käringmossens avfallsstation och har också lidit av problemen. Till dagsrutinerna hör att kolla upp vindriktningen på väderleksrapporten och beroende på det planera in hundpromenaderna.
Nurminen är också nöjd med dialogen mellan invånare och Käringmossen, men ser inte ljust på framtiden. De beaktar klagomålen men har också erkänt att man inte kommer bli kvitt lukten.
Vi kan inte annat än att hoppas på att det blåser mot Nupurböle och inte hit.
Carita Nurminen
Det är biomassan som lagras ute på de så kallade strängarna som sprider mest lukt. De ligger som långa jordvallar ute under bar himmel.
Åtgärder har tagits för att minska på lukten från dem, bland annat har mogningsprocessen inomhus förlängts. Men var tredje vecka måste man vända om i dem och då sägs det komma mer klagomål än vanligt från grannarna.
Det är inte bara mängden av bioavfall som påverkar lukten i närområdet. Mognadsgraden spelar också en stor roll. Ju närmare biomassan är jord när den väl lagras utomhus, desto behagligare är lukten.
