Djurskyddshemmet Saparomäki i Saxby i Borgå tar emot produktionsdjur som har övergivits, vanvårdats eller som annars skulle behöva avlivas. De första djuren flyttade in i april.
– En bonde som lägger ner sin gård och inte vill avliva sitt favoritdjur kan till exempel donera djuret till skyddshemmet. Vi tar åtminstone emot grisar, får och höns, säger Eveliina Lundqvist som är ordförande för föreningen Saparomäkis skyddshem.
Föreningen grundades redan 2014 med målet att hitta en lämplig gård för ett djurskyddshem. Gården hittades till slut och i juni i fjol flyttade Lundqvists familj in.
Sedan dess har gårdens byggnader renoverats och själva djurskyddshuset håller som bäst på att byggas. Tomtens hönsgård är redan färdig och därför har två hönor och en tupp hunnit flytta in.
– Vi har redan blivit erbjudna många olika djurarter men hittills har vi inte kunnat ta emot något annat än höns, berättar Lundqvist.
En gris och en tupp till köar dessutom till djurskyddshemmet. Förhoppningsvis kan de tas omhand i slutet av hösten, fortsätter Lundqvist, när själva djurskyddshuset borde vara klart.
Enligt lagen skulle det rymmas tolv 200 kilograms suggor eller 30 hundra kilograms svin i skyddsgårdens 27 kvadratmeter stora grisavdelning. Lundqvist säger ändå att de inte tänker ta emot så många djur.
– Några svin, några får och 14–15 hönor kommer vi att ta emot. Djuren ska få leva med största möjliga utrymme och i så naturliga förhållanden som möjligt. De får bara vara där och gå ut och in som de vill, förutom på natten förstås.
Inte bara djurskötsel
Lundqvist är själv utbildad djurskötare samt agronomie- och forstmagister och för tillfället sköter främst hon och hennes familj om de tre hönsen som finns på gården.
Utöver Lundqvists familj jobbar också frivilliga personer emellanåt på gården. Många frivilliga har framför allt hjälpt till med att bygga skyddsgården och det är Lundqvist mycket tacksam över.
– När vi utvidgar måste vi förstås anställa personer, konstaterar hon ändå.
Förutom djurskötsel satsar skyddshemmet Saparomäki också på utbildnings- och informationsarbete. Nästa sommar får gården till exempel ett café dit människor kan komma för att samtidigt bekanta sig med djuren.
– Det kommer inte att vara någon slags djurpark. Tanken är bara att människor ska få kontakt med djuren som individer.
Främst finansieras djurskyddshemmets verksamhet med donationer.
– Olika djurskyddsföreningar, företag och privatpersoner har velat stöda oss, berättar Lundqvist.
Hon medger ändå att finansiärer inte självmant tagit kontakt med Saparomäki, utan att Saparomäki helt enkelt ansöker om finansieringsmedel.
Vill ägna sitt liv åt att försvara djurs rättigheter
Eveliina Lundqvist blev intresserad av djurs rättigheter när hon som 15-åring var praoelev hos en djurläkare.
– Då vi besökte en svingård märkte jag hur trångt svinen har det. För min skull ska de inte behöva lida, tänkte jag, och blev vegetarian.
Som 16-åring skrev Lundqvist också i sin dagbok att hon vill grunda ett hem för föräldralösa djur.
När hon sedan som 20-åring besökte ett djurskyddshem i England visste hon vad hon vill göra.
– Det var då jag bestämde mig för att grunda ett djurskyddshem en vacker dag.
Skyddshemsverksamheten säger Lundqvist att passar henne bäst eftersom den innehåller både djurskötande och utbildnings- och informationsarbete.
– Jag vill ägna mitt liv åt att försvara djurs rättigheter.
