I både Vasa och många av kommunerna runtomkring finns ett behov av stödfamiljer, eller personer som kan ställa upp och avlasta andra familjer genom att ibland ta hand om deras barn. Man kommer långt med lite empati och medkänsla, säger en av dem som prövat.
Camilla Helsing-Isaksson är socialarbetare vid Familjevården i Vasa, och hon säger att behovet av nya stödfamiljer är stort.
- Det är svårt att säga exakt hur stort, men jag vet ju att våra grannkommuner med jämna mellanrum frågar oss om vi har stödfamiljer. Och då har vi nog inte så att vi kan dela med oss.
Totalt finns 35 stödfamiljer i Vasa av vilka lite mindre än hälften är svenskspråkiga.
- Vi har så vi klarar oss själva på svenska, för det mesta. Men eftersom vi också funderar på vilken familj som skulle passa till vilket barn, så är det inte alltid som det genast finns en matchning där. Så det finns ett ständigt behov.
Svenskspråkiga österbottningar har ofta bättre nätverk
Staden har nu startat en kampanj för att locka fler att våga ställa upp som stödfamilj. Störst är behovet på finska.
- Där har vi en direkt brist på stödfamiljer, det är skriande, säger Helsing-Isaksson.
Det finns flera orsaker bakom skillnaden mellan språkgrupperna tror hon.
Dels har många svenskspråkiga österbottningar bott i trakten i generationer och har då ofta större nätverk. Dels har många invandrare integrerats på finska och de behöver också stöd.
Att man just nu efterlyser fler stödfamiljer beror ändå inte på att behovet av någon anledning plötsligt skulle ha blivit mycket större.
- Jag skulle säga att behovet alltid har varit stort och det är svårt att säga om det har blivit större. Det är kanske så att det finns en ökad medvetenhet om att vi kan fixa fram stödfamiljer och det syns hos oss som mera ansökningar eller fler förfrågningar.
Stödfamilj inte detsamma som fosterfamilj
En stödfamilj är inte detsamma som en fosterfamilj, påpekar Helsing-Isaksson.
En stödfamilj kan man få för sitt barn utan att vara klient hos barnskyddet till exempel.
- En stödfamilj finns för att stöda upp, aldrig för att lösa några större problem.
Ofta kan det bakom behovet av en stödfamilj finnas brist på nätverk. I en påfrestande vardag kan barnets föräldrar behöva vila, medan barnet kan ha glädje av omväxling samt fler trygga vuxna i sin omgivning.
- Om det inte finns en mommo eller fammo så kanske det behövs en reservfammo eller mommo, beskriver Helsing-Isaksson och påpekar att en stödfamilj inte alls nödvändigt måste vara en barnfamilj, det går lika bra med en ensamstående eller någon som kanske nyligen gått i pension och får tid och krafter över.
Just att man är villig att ge av sin tid är en nyckelingrediens i att bli stödfamilj, menar Helsing-Isaksson.
- Och att man ska tycka att det är roligt att vara med barnet.
Tog steget och är glad för det
En familj där man är glada att man tog steget och blev just stödfamilj är paret Sofia och Henrik Böckelman i Vasa.
Paret hade länge pratat om möjligheten före det faktiskt blev verklighet, berättar Henrik som är ensam hemma då Yle Österbotten hälsar på.
- Sist och slutligen så tror jag att det berodde mycket på att våra egna barn redan var så stora. Vi ville inte så länge barnen var små ta in andra så att säga, utan valde då att fokusera på våra egna barn. När de började bli vuxna tänkte vi att det skulle vara lämpligt.
Sedan paret tog steget för drygt två år sedan har de hunnit fungera som stödfamilj för tre barn.
Paret har haft stödbarn hos sig regelbundet, ungefär en helg per månad eller ibland några dagar inne i veckan då det har passat bättre.
Tillsammans har stödfamiljen och barnen levt vanligt vardagsliv.
- Två har varit flickor som har tyckt om att sy, så de har sytt tillsammans med Sofia. Så har de också tyckt om att hålla på med musik, så de har varit ute i vårt garage där vi har en massa instrument och sjungit och så. Sedan så har vi spelat Uno och spelat brädspel och allt möjligt.
Vad har ni tyckt om att vara stödfamilj hittills?
- Jag tycker det har varit bra, det har varit givande. Jag hade kanske en föreställning om att det skulle vara tungt och jobbigt, men jag tycker det har varit ganska enkelt, speciellt när vi har haft flera på samma gång. Det är som att ha en vanlig familj.
Kommer långt med empati och medkänsla
Henrik Böckelman tror att många som överväger att ställa upp som stödfamilj kanske lätt oroar sig för att det ska vara svårt eller krävande. Det behöver man inte oroa sig för enligt honom.
- Innan jag satte mig in i vad det handlar om tyckte jag att det lät jobbigt och tänkte att det är mycket som man måste göra och som man inte får göra och att man är låst. Men vi har gjort de här vanliga grejerna och till och med vid ett tillfälle haft två av stödbarnen med oss på semester till Åland.
Livet som stödfamilj är som vilken barnfamiljsvardag som helst, menar han.
- Jag tycker egentligen att huvudsaken är att man är öppen och beredd att ställa upp för dem. De behöver förstås mat, de behöver någonstans att sova medan de är här. Några egentliga färdigheter vet jag inte om man behöver på det sättet. Empati och medkänsla kommer man långt med.
Har du någon hälsning till sådana som funderar på att bli stödfamilj?
- Jag skulle säga att om man är intresserad så go for it. För min del tycker jag det har varit mycket lättare än jag trodde det skulle vara.
I Vasa ges stödfamiljer ingen särskild utbildning. Man tar reda på om nya stödfamiljer är lämpliga genom att kontrollera deras rättsregisterutdrag, berättar socialarbetare Camilla Helsing-Isaksson.
- Och så brukar vi åka hem till dem och se hur de bor och höra hur de tänker. Just nu har vi ingen särskild utbildning för nya stödfamiljer utan vi litar på att människor bara fortsätter sin vardag med stödbarnen och lever på samma sätt som de brukar annars.
