Hur såg den mest fasansfulla delen av soldaternas vardag ut i Hangö under fortsättningskriget? Med ortsbornas hjälp har arkeologen Jan Fast avslöjat ett unikt krigsarkeologiskt fynd i närheten av Syndalen i Hangö.
Sju stupade Sovjetsoldaters sista viloplats. Eller det var det, ända tills kvarlevorna bärgades under veckoslutet.
- Vi har hittat kvarlevorna efter sju Sovjetsoldater. Fem av dem har fått en enkel begravning och de två resterande låg av någon anledning i samma grop, säger Jan Fast, ansvarig utgrävningsledare och arkeolog.
Först var frågan om soldaterna dött i sjukdomar eller i en olycka som skedde medan ryssarna byggde sina befästningsverk här 1940.
- Vi har utgått ifrån att de har dött under olika perioder. Kanske har de två som låg i samma grop dött ungefär samtidigt.
Den avgörande ledtråden var ett mynt från 1941 som låg i fickan på en av soldaternas uniformer. Skelettbenen är i mycket bra skick och dödsorsaken, förorsakad av granatsplitter, var lätt att fastställa redan ute på fältet.
De sovjetiska soldaterna dog alltså i strid mot finska styrkor, troligtvis i början av fortsättningskriget år 1941.
Vad vet vi om deras öde?
- De första fynden var ganska svåra att förstå. Den första stupade hittade vi just och just med våra enkla grävningsmetoder på nästan två meters djup.
Ett mysterium är avsaknaden av personliga ägodelar.
- Varför har de så lite på sig? Har man tömt fickorna och skickat till de anhöriga? Uniformerna har ganska långt försvunnit.
Ett annat frågetecken är gravarnas djup.
- Man behöver ju inte begrava en människa på två och en halv meters djup.
Man kan också fråga sig varför soldaterna begravts med huvudet nedåt i backen. Det här gäller oberoende om de legat på mage, rygg eller ovanpå varandra.
Det har varit ett farligt jobb att gräva gravgropen så djupt, kanterna rasar mycket lätt. Det förstår man när man står nere i gropen och ser att någon har grävt på en väldigt liten yta med lång väg upp till markytan, säger Fast.
- Man undrar nästan om det varit ett straff att gräva de här groparna.
Sannolikheten är stor att det finns flera gravar i området.
- Vi vet om att det funnits flera och ungefär på vilka platser, men tyvärr har de människor som vetat om dem redan dött.
Att gräva i sådana gravar kan ändå vara ödesdigert om man inte vet vad man gör.
- Det finns en konkret livsfara när man gräver i lämningar från andra världskriget.
Han påminner också att gravarna lyder under gravfriden.
- Att gräva i dem utan kunskap eller etisk insikt är strängt fördömligt.
Senare på sommaren 1941 tror Fast att man inte längre begravde sina stupade så här pass nära fronten, där det var möjligt att när som helst bli beskjuten av det finska artilleriet.
- Så det kan vara att de här faktiskt är de allra första stupade. Här har man ännu haft tanken om en civil begravningsprocess.
En lång lokal historia
Ledtrådarna kommer från den tid då de evakuerade Hangöborna började återvända tillbaka till sina hem 1942.
Fast berättar om en kvinna som för några år sedan gav ut en bok som innehåller en kort text:
“Vid återkomsten fanns det spår av sex begravda ryssar med en liten markör av tyg och trä. Den försvann rätt snart”.
Som tur fanns det en ortsbo vid liv som hade vistats på området som barn. Han sade sig veta var de nämnda gravarna är belägna.
Jag tycker alla soldater förtjänar ett namn
Arkeolog Jan Fast
- Han hade förstås inte grävt, utan han kom bara ihåg att det var här som pappa sade att de måste finnas, berättar Fast.
Mannen började bli orolig över gravarnas öde eftersom han börjar vara en av de få som minns att här kunde finnas någonting i marken.
Fast beslöt sig för att hjälpa mannen och göra en insats för att ta reda på om det fanns någonting under torven.
Fynden analyseras vidare
Utgrävningen började som vilket arkeologiskt objekt som helst. Arkeologerna visste inte ens om att det nödvändigtvis fanns några kvarlevor under markytan.
Småningom lärde de sig hur man ska få fram informationen bland ständigt rasande sandkanter på ett stort och mycket djupt grävningsområde.
Soldaterna har flyttats bort och ska analyseras vidare i så kallade inneförhållanden.
Jordprover, fyndanalyser och benanalyser - allt inom de närmaste veckorna, berättar Fast.
Hur såg krigsvardagen ut under Hangöparentesen?
Utgrävningarna har utförts sedan 2017 inom ramen för det mångåriga krigsarkeologiska projektet “Hangö 1941”, som utreder frontvardagen både på den ryska och den finska sidan av Hangöfronten under striderna år 1941.
Gravfyndet blev en fullständigt oväntad bonus för forskarna.
- Jag tror att det här är helt avgörande för att förstå den ryska sidan av konflikten i det här området.
Gravarna har totaldokumenterats bland annat med hjälp av 360 graders fotografier och drönarbilder. Sammanlagt har 15 personer deltagit i processen.
- Det här ger en unik inblick i den ryska soldatens sista stunder och kanske om hans liv just före de sista stunderna.
Kvarlevorna undersöks ännu i några veckor innan de ges över till Rysslands ambassad i Finland enligt avtal. De ryska myndigheterna kommer att utföra egna undersökningar innan de återbegraver kvarlevorna.
- Förhoppningsvis går det att hitta anhöriga. Det kan finnas skriftliga källor i Ryssland som vi själva inte kommer åt.
För Fast är det viktigaste att de okända soldaterna identifieras.
- Jag tycker alla soldater förtjänar ett namn. Det är viktigt att få fram den personliga tragedin. Jag är fortfarande hoppfull att vi kan komma till någonting, men det är inte riktigt så lätt som vi först tänkte oss.
Fast vill få reda på hur dödsbilden i den ryska frontvardagen har sett ut och hur man behandlat de döda, särskilt i början av konflikten då man ännu kanske tänkte att man inte behöver lämna Hangö.
- Varje stupade berättar på sitt sätt en historia, kanske den historia som man i den normala krigshistoriska forskningen inte tar upp så konkret.
Det är första gången forskare i Finland utför utgrävningar av gravar med stupade från andra världskriget med hjälp av tvärvetenskapliga arkeologiska metoder.
- Vi vill kunna visa upp den här platsen för kommande generationer. Risken fanns att gravarna skulle ha fallit i glömska och aldrig upptäckts.
Grävarbetet fortsätter
Fast berättar om fynden på Hangö Frontmuseum tillsammans med kartograf Aleksi Rikkinen lördagen den 19 oktober. Krigsarkeologievenemanget som också innefattar arkeologiska provutgrävningar arrangeras av Frontmuseet tillsammans med Hangö Sommaruni.
Utgrävningsarbetet har utförts i samarbete med Rysslands ambassad i Finland, Minnesföreningen för krigsdöda, Hangö Museum och Hangö Frontmuseum.
Nästa år fortsätter undersökningarna. Det finns gott om arbete för en krigshistorisk arkeolog i Hangö, så som platserna för striderna i skärgården på Horsö och Bengtskär.
Också i centrum av Hangö finns det framtida forskningsobjekt, så som Kabanovs korsu och det underjordiska ryska militärsjukhuset.
Därutöver finns ännu den finska sidan med de inhemska soldaternas och den svenska frivilligbataljonens positioneringar vid fronten 1941.
