Artikeln är över 5 år gammal

Kommentar: Truman, Clinton, Trump och Obama var alla en gång underdogs - får vi se en ny överraskning i USA-valet 2020?

Bild av Vita Huset med Ville Hupas kommentarsstämpel på
Överraskningar har alltid varit en del av politiken, skriver Ville Hupa. Bild: David Everett Strickler / Unsplash

Tänk om ett överraskningsnamn vinner USA:s presidentval 2020 - och följer i Trumans, Clintons, Obamas och Trumps fotspår?

Med lite över ett halvt år kvar till presidentvalet 1948 såg det närmast hopplöst ut för president Harry Truman.

Medvinden som presidenten upplevt efter att ha lotsat USA ut ur andra världskriget hade för länge sedan mojnat. Strejkvågen på hemmafronten hade paralyserat industrier, inflationen galopperade, en ny recession hägrade.

Truman framstod som rådvill inför problemen och oförmögen att ta sig ur företrädaren Franklin D. Roosevelts mäktiga skugga.

Popularitetssiffrorna nådde bottennivåer. I mars 1948 tyckte inte ens fyra av tio amerikaner att Truman gjorde ett dugligt jobb. Opinionsmätningarna förutspådde klar seger för republikanerna.

Mellanårsvalet två år tidigare hade varit en katastrof för demokraterna och nu var man dessutom på väg att förlora presidentposten.

Om folket hade tappat förtroendet för presidenten, så verkade också det egna partiet ha gjort det. Trumans återvalskampanj hade redan startat, då inflytelserika demokrater gjorde en sista desperat manöver.

I syfte att undvika en säkert förlust försökte man övertala Truman att inte ställa upp för återval. Truman vägrade och fortsatte att göra kampanj.

Bush den äldre - 9 av 10 tyckte han gjorde ett gott jobb

Kuwaitkriget hade varit en stor framgång för president George H. W. Bush. Vid krigsslutet i mars 1991 tyckte nio av tio amerikaner att presidenten gjorde ett gott jobb.

Bush såg ut att segla mot ett säkert återval följande år, vilket avskräckte flera namnstarka demokrater från att kandidera.

Satirprogrammet Saturday Night Live satte i november 1991 upp en sketch under rubriken “The Race To Avoid Being the Guy Who Loses to Bush”.

I sketchen öser skådespelarna, porträtterande kända demokrater, beröm över Bush, samtidigt som de ger färgstarka bortförklaringar till varför de vägrar ge sig in i presidentkampen.

Sketchen speglade väl den allmänna opinionen inför presidentvalet följande år. Varken Bill Clinton - en föga känd guvernör från den lilla delstaten Arkansas och gallupfavorit i ett anonymt demokratiskt kandidatfält - eller någon annan demokrat ansågs kunna hota Bush.

Obama - ett långskott som hade siffrorna emot sig

Barack Obamas presidentvalskampanj väckte rubriker. Senatorn från Illinois var en karismatisk talare och bar på en fängslande livshistoria. Med sitt tal vid det demokratiska partikonventet några år tidigare hade han skrivit in sig på den politiska kartan.

Men i slutet av år 2007, med mindre än ett år till kvar till valet, talade det mesta för att Obamas kandidatur ändå skulle sluta i ett hedervärt men misslyckat försök.

New York-senatorn Hillary Clintons dubbelsiffriga gallupledning över sin yngre rival verkade ointagbart.

Särskilt bekymrande för Obama var att Clinton hade ett massivt övertag också bland svarta väljare, den grupp som Obama ansågs vara tvungen att vinna för att ha någon chans.

Tiden verkade inte mogen för Obama, inte åtminstone ännu.

Trump - affärsmannen som skulle vara chanslös

Han var rik, berömd och omstridd. Han hade ett eget TV-program som sågs av miljontals amerikaner. Det hade spekulerats om hans kandidatur en tid, och själv hade han flörtat med tanken vid upprepade tillfällen.

Men när Donald Trump i juni 2015 gled ner för rulltrapporna i skyskrapan som bär hans namn och tillkännagav sin kandidatur, sågs det närmast som ett publicitetsjippo av en affärsman som trivs i rampljuset.

Det har sagts att politiken blivit mer oförutsägbar på senare år. Jag tror det har mer att göra med att vår besatthet av att förutsäga framtida händelser långt överskrider vår förmåga att göra det.

Någon chans att bli republikanernas kandidat, än mindre att väljas till president hade Trump självfallet inte.

Det var alla som ansåg sig förstå något om politik eniga om.

Mycket kan hända på ett år

Det har sagts att politiken blivit mer oförutsägbar på senare år.

Jag tror det har mer att göra med att vår besatthet av att förutsäga framtida händelser långt överskrider vår förmåga att göra det.

Överraskningar har alltid varit en del av politiken.

Truman, Clinton, Obama och Trump hade en gång oddsen emot sig. Idag vet vi hur det gick för dem, även om åtminstone Trumps berättelse ännu är ofullbordad.

Det är ofta först med facit i hand, om ens då, som vi tror oss förstå vad som hände och varför.

I dag är det, så när som på en dag, ett år kvar till det amerikanska presidentvalet 2020.

Det är mycket möjligt att nästa amerikanska president heter Trump, Biden, Warren eller Sanders.

Eller så händer det något oförutsägbart, och det blir någon helt annan som tar över Vita huset.