Idag har det gått trettio år sedan barnkonventionen grundades. Dagens barn har det materiellt bättre ställt än någon annan generation och specialsjukvården räddar liv. Samtidigt har vi många barn som mår psykiskt och emotionellt dåligt.
– Vårt samhälle är polariserat, konstaterar Pia Sundell som är verksamhetsledare för Barnavårdsföreningen.
Det finns de föräldrar som står utanför arbetslivet, vars resurser inte räcker till att vara goda föräldrar och där barnfattigdomen är uppenbar. Så har vi de föräldrar vars goda föräldraskap äts upp av ett för hektiskt arbetsliv.
Jag blir skuldbelagd och illa berörd över hur arbetslivet är uppbyggt
Pia Sundell, barnavårdsföreningen
Barnavårdsföreningens främsta uppgift är att jobba för en bättre barndom, ett stärkt föräldraskap och ett barnvänligt samhälle. I verkligheten har vi ett samhälle som inte alls är så barnvänligt vilket gör Pia Sundell illa berörd.
– Jag blir skuldbelagd och illa berörd då jag tänker på hur arbetslivet är uppbyggt idag och att vi låtit det gå så här långt. Dagens arbetsliv är inte barn- och familjevänligt konstaterar hon.
Finland har också blivit prickat på EU-nivå då det gäller barnens rättigheter. Vi lyssnar inte på barnens åsikter och tar inte deras behov i betraktande i tillräcklig grad då vi byggt upp vårt samhälle.
Samhället går vidare, så också synen på barnen
En del tycker att dagens barn styr och ställer för mycket, har för mycket friheter och att vi vuxna inte längre är auktoriteter i barnens ögon.
Den äldre generationen kan himla med ögonen över dagens melodi och i sitt stilla sinne tänka på hur det var på femtiotalet. Då skidade man till skolan alla dagar, åt välling och fick stryk och nu blev det blev människor av de barnen också.
Inte är det femtiotalet vi ska idealisera då det gäller barnen, konstaterar sig Pia Sundell.
– Ingen vill bli opererad med femtiotalets kirurgi eller arbeta med teknik som användes på den tiden. Nej, samhället har gått vidare, så också barnens livsmiljöer och verklighet och vi måste bli bättre på att ta dem i beaktande, säger hon.
Tove Lönnqvist jobbar som utvecklingschef på Rädda Barnen i Finland. Även om föreningen i första hand ser till barnens rättigheter ute i världen, har Rädda barnen Finland också verksamhet här.
Den innefattar bland annat barnhem, fosterfamiljer, och stödpersoner. De ser också till att barnens rättigheter följs på juridisk nivå i vårt land. Även om verksamheten är annorlunda här jämfört med i u-länderna är behoven universella.
– Alla barn vill bli sedda, hörda och accepterade sådana som de är. Alla ska ha rätt att få delta och påverka sin egen livsmiljö, konstaterar hon.
Vi vuxna måste våga ta oss ur vår bekvämlighetszon då vi talar med banen
För att höra barnens åsikt behövs egna metoder. Det är vi vuxna som måste fundera ut strategier för att ta reda på vad barnen behöver.
Både Tove Lönnqvist och Pia Sundell jobbar professionellt med att se till barnens bästa. De medger att de själva ibland åker i fällan och glömmer fråga barnen.
Vi vuxna sätter ner oändligt med tid på att spekulera varför barn beter sig på ett visst sätt eller hur vi ska göra för att ordna barnverksamheten på ett bättre sätt i stället för att direkt fråga barnen.
– Vårt sätt att fråga barnen och ta reda på deras åsikter brister i många fall, säger Tove Lönnqvist.
För att bli bättre på det här krävs det att vi tar oss ur vår bekvämlighetszon. Vi sätter oss ner med barnen och tar tiden att bemöta dem med öppet sinne.
Om vi frågar barnen om deras åsikter och inte får nåt svar beror det vanligen på två saker. Frågan är inte rätt formulerad eller så tror inte barnet på att det på riktigt har någon betydelse vad hen svarar. Många barn upplever att de inte har några möjligheter att på riktigt påverka.
Delaktighet ger välmående
Tove Lönnqvist jobbar med att bygga upp strategier för hur vi vuxna som finns kring barnen ska göra för att barnets åsikt på riktigt tas i betraktande. Det är det som är att komma ut ur vår egen bekvämlighetstzon som föräldrar och vuxna, säger hon.
Vi frågar barnen på vårt vuxna sätt i stället för att anpassa frågorna till barnen och deras utvecklingsnivå. Med yngre barn kan man använda sig av bilder, diskutera med hjälp av olika föremål eller ge barnen några alternativ för att hjälpa dem komma till tals. Med rätt formulerade frågor kan barnen i mycket tidig ålder berätta hurdant stöd de behöver vid till exempel skilsmässa. Det krävs nya metoder för att få barnens åsikter hörda.
– Ju mindre barnen är då de lär sig att deras åsikt har en betydelse, desto bättre mår de, säger Tove Lönnqvist.
Om vi vill ha välmående medborgare som klarar av att hänga med i samhället, måste upplevelsen av att kunna påverka stärkas.
– Då måste vi anstränga oss och bli bättre på att lyssna och höra på dem på riktigt konstaterar Pia Sundell.
