Åbobon Pirkko Teir har varit mamma i över trettio år. Hon och hennes man har fått fem barn, varav två är adoptivbarn och tre är fosterbarn.
– Vi fick inga biologiska barn och då beslöt vi med min man att vi kunde erbjuda ett hem för någon som behöver ett. Så jag sökte upp adoption i telefonkatalogen och så fick föräldraskapet sin början, berättar Pirkko Teir.
Det yngsta barnet Jasmin Varjo, 17 år, studerar till målare och tar examen på våren 2021. Hon är det enda barnet som ännu inte flyttat hemifrån. De utflyttade håller ändå tät kontakt med familjen ännu och besöker ofta systern och mamman.
– Jag vill gå ut skolan innan jag börjar leta efter en egen lägenhet. Jag har bott här sedan jag var ett och ett halvt år gammal och allt har gått bra. Mina föräldrar träffar jag nu och då beroende på hur vi kommit överens sinsemellan. På samma vis träffar jag också mina släktingar, berättar Varjo.
Syskonen är nära varandra trots att de inte har några biologiska band till varandra.
– Vi står varandra väldigt nära. Vi funderar inte på att vi bara skulle vara fostersyskon, utan vi är en och samma familj. Vi håller kontakt och upplever en massa kul saker tillsammans, berättar Jasmin Varjo.
En bra fosterförälder är en varmhjärtad person
Jasmin Varjo tycker det är viktigt att de som överväger att bli fosterföräldrar också tänker på ansvaret som följer.
– En bra fosterförälder är en varmhjärtad person. Ibland uppstår gräl med föräldern, men vi löser grälen ganska snabbt genom att diskutera, förklarar Varjo.
Pirkko Teir tycker det är viktigt att barnen har möjlighet att påverka saker som gäller dem själva.
– Ett barn har rätt att träffa sina närstående, ofta tänker man tvärtom, att det är de närstående som har rätt att träffa sina barn, förklarar Teir.
Behovet av fosterfamiljer är stort
Enligt Institutet för hälsa och välfärds statistikrapport 2018
fanns det år 2018 sammanlagt 18 544 omhändertagna barn och unga. Mängden steg med 2,6 procent från året innan.
Vid slutet av året fanns det ännu 9 533 omhändertagna barn i Finland, varav ungefär hälften hade en familjevårdsplats. Kommuner hade år 2018 uppdragsavtal med 4 872 familjer.
Bakgrunden till det stora behovet av fosterfamiljer är också att man vill att barnen ska få en fosterfamilj som är lämplig och stöder just det barnets behov, förklarar utvecklingschef för familjevård av barn och unga, Anu Lehtosaari.
I Åbo är bristen på fosterfamiljer aktuell varje vecka
Det finns behov av både fosterfamiljer som skulle ställa upp på kortvarig familjevård och på tillsvidare familjevård.
– Vi går igenom enkäter varje vecka och funderar ifall vi kan erbjuda barn eller unga familjer som passar dem. Behovet av fosterfamiljer för äldre barn är speciellt stort just nu, säger ledande arbetare för familjevård vid Nuorten Ystävät, Riitta Rämö.
Ibland är de tvungna att säga att de inte har någon familj att erbjuda. Då måste de unga vända sig till andra grupper som erbjuder samma service.
Hon funderar att bristen kan bero på att familjer nuförtiden är rätt upptagna.
– Dessutom måste hemmet öppnas för både socialarbetare och det omhändertagna barnets närstående. Hemmet blir en mer offentlig plats, menar Rämö.
Rämö förklarar att det är ett stort beslut att bli fosterförälder. Det beror delvis på att det inte är så lätt att först välkomna ett barn till sitt hem och sedan ångra beslutet. Det fungerar inte att vara förälder enbart på prov.
Det behövs fler fosterfamiljer och Rämö önskar att familjer skulle ta del av utbildningar som ordnas. Även om man deltar i utbildningen är det inte bindande att bli fosterförälder.
Hon vill påminna att det också ger familjen väldigt mycket att fungera som fosterfamilj. Fosterföräldraskap är alltid delat föräldraskap, man måste samarbeta med de biologiska föräldrarna.
Artikeln baserar sig på Sijaislapsi Jasmin Varjo, 17, toivoo sijaisvanhemmiksi lämpimiä persoonia – pula sijaisperheistä on kova skriven av Minna Rosvall.
