Just nu pågår nätbudgivningen på en nyupptäckt Schjerfbeckteckning. Intresset är stort och auktionen pågår fram till fredagen.
– Jag är alltid skeptisk till loppisfynd. I dag vet folk oftast själva om något de äger är värdefullt. Kunskapen har ökat, mycket beroende på att allt är så transparent i dag.
Det här säger Johan Wulff. Han är en av auktionhuset Bukowskis specialister.
Trots Johan Wulffs erfarenhet att loppisfynd sällan har något större ekonomiskt värde, har auktionshuset som bäst ett spännande loppisfynd till salu. Det är en tuschteckning gjord av en 17-årig Helene Schjerfbeck.
– Kunden tog själv kontakt med oss. Hon hade sett likheter mellan teckningen hon köpt och illustrationer av en skridskotävling som Helen Schjerfbeck gjort i ungdomen.
Jag kunde nästan höra hur hon föll ur stolen när jag berättade att teckningen var äkta.
Johan Wulff, specialist på Bukowskis auktionshus
– Trots min skepsis sa min magkänsla ändå att jag borde reda ut saken. Jag kollade med en Schjerfbeckexpert som uppmanade mig att ta in den så att vi kunde kontrollera den ordentligt.
Teknisk analys visade att pappret och färgerna var från rätt tid.
– Sedan upptäckte vi också Helene Schjerfbecks snirkliga monogramsignering som hon använde vid den här tiden.
Vid den här tiden hade Schjerfbeck illustrerat en barnbok och via den kunde experten slutgiltigt konstatera att teckningen var äkta. Teckningen är 21 centimeter bred och 17 centimeter hög.
– Det var jättekul och speciellt roligt var det att få ringa till kvinnan som köpt teckningen på loppis. Jag kunde nästan höra hur hon föll ur stolen när jag berättade att teckningen var äkta, säger Johan Wulff med ett skratt.
Diskretionen a och o i kontakten till kunder
Det börjar dra ihop sig till vårens stora konst- och kvalitetsauktioner och de största auktionshusen har sänt representanter på hembesök, bland annat till Vasa, i jakten på fina objekt att ropa ut.
Johan Wulff anländer med tåget från Helsingfors en dag då vintern definitivt verkar ha gett upp. I släptåg har han en liten resväska på hjul, trots att han bara stannar över dagen.
Han ska göra hembesök hos en handfull personer som är intresserade av att sälja konst och design på de kommande auktionerna.
– Jag tog med en väska ifall det finns några små föremål som jag kan ta med mig direkt, säger Johan Wulff.
Jag har besökt många hem där jag hitta något helt annat än det jag ursprungligen for dit för.
Diskretionen som hans yrke kräver gör att vi inte kan följa med på något av hembesöken. Situationen kan vara känslig, speciellt om det handlar om ett dödsbo.
– Då är det ofta frågan om en syskonskara som ska komma överens om vad som ska säljas, vad som ska behållas och vem som får vad. Sorgen ligger bakom och känslorna är ofta på ytan. Då måste man i mitt yrke gå varsamt fram.
Gustavianskt går fortfarande hem - men glöm det krigstida
Trots att kunskapen bland allmänheten ökat när det gäller vilka föremål som är värdefulla, kan efterfrågan ändras snabbt. Det är inte alltid lätt att hänga med för gemene man. Kökslampan kan vara intressantare än konsten.
– Jag har besökt många hem där jag hittat något helt annat än det jag ursprungligen for dit för.
Det här kan ta både säljare och branschfolk på sängen ibland. Det hänger ihop med den generationsväxling bland köparna som håller på och sker just nu, konstaterar Johan Wulff. De yngre köparna har andra preferenser än tidigare generationer.
Det som är mest svårsålt i dag är murriga och dystra tavlor målade kring krigstiden, till exempel stuglandskap.
Hur ser efterfrågan ut just nu bland auktionshusens kunder, vad vill de ha?
– Tavlor med pråliga gudramar är inte populära. Kunderna söker modernare konst och även nutidskonst.
Det finns mycket konsthantverk och möbler som i dag är svårsålda. Storslaget och pråligt, mörk och murrigt är ett problem, oberoende av om det gäller möbler eller konst.
– Det som är mest svårsålt i dag är murriga och dystra tavlor målade kring krigstiden, till exempel stuglandskap. Där tar vi efter Sverige, det får gärna vara ljus och glädje i tavlorna.
Men det gustavianska hänger fortfarande med.
– Det gustastavianska är lätt att placera i sin sirlighet och många yngre tycker om att ha någon gustaviansk detalj i sitt hem, säger Johan Wulff.
Femtio- och sextiotalets möbler är också uppskattade, gärna i dansk design eller Alvar Aaltos design. Inhemskt glas, keramik och lampor har också upplevt en stor boom.
Utöver Aaltos design väcker armaturer av formgivare som Paavo Tynell och Lisa Johansson-Pape även stort intresse utomlands. Det samma gäller keramikkonstnärer som Birger Kaipiainen, Rut Bryk och Mikael Schilkin.
Hur bli specialist på konst och antikviteter?
– Min bakgrund är en ekonomutbildning från Hanken. Men jag kommer från en familj där konstsamlande har varit mycket dominerande i flera generationer, säger Johan Wulff.
Han har, likt många andra i branschen, ingen egentlig utbildning på området. Utan han har snarare fått konstintresset och kunskapen med modersmjölken. Han har följt med auktions- och konstbranschen i över trettio år, kompletterat med en del kurser.
– Och det här är ett otroligt yrke där man lär sig något nytt varje dag.
Är loppisfynden några fynd?
Trots Johan Wulffs erfarenhet av att loppisfynd sällan är några fynd ur en ekonomisk synvinkel, tittar vi tillsammans på några föremål, bland annat en tavla från ett loppis i Karleby.
Tavlan är ett porträtt i pastell som visar en ung flicka snett bakifrån. Den är inköpt för ett antal år sedan för 40 euro. Tavlan är signerad Thyra Strandberg. Johan Wulff känner igen namnet.
– Jag har någon gång försökt få fram prisuppgifter på henne, men det var svårt. Jag tror att hon är en lokal konstnär. Motivet är tacksamt och målningen är sympatisk, men jag tror inte att värdet är högre än en hundralapp.
Om man inte tycker att föremålen passar i ens hem är man inte längre så främmande för att sälja.
Johan Wulff får också titta på en mapp med 12 reproduktioner av konstverk från det finländska måleriets guldålder. Våra mest älskade finländska konstverk står det på mappen som är utgiven av Weilin & Göös år 1992.
– De här kan man ha i sitt bibliotek och visa för barnbarnen, om man vill berätta om viktiga finländska konstverk. Men det lönar sig inte att fundera på om man kan tjäna storkovan på dem.
Reproduktionerna består av verk av konstnärer som Hugo Simberg och Eero Järnefelt.
– De kan jämföras med planscher, upplagan är stor och man kan när som helst trycka nya upplagor. Det håller prisnivån nere. En originaletsning av Hugo Simberg hade naturligtvis varit en annan sak.
Att skiljas från sina ägodelar
Vad ska vi då göra med alla saker som ingen längre vill ha? Ska man se tiden an och hoppas att modet växlar igen?
– I Sverige är det inte längre viktigt att låta mormors gamla möbel eller tavla gå vidare. Vi följer samma trend i Finland. Om man inte tycker att föremålen passar i ens hem är man inte längre så främmande för att sälja.
Frågan är också hur mycket som går i cykler när det gäller efterfrågan på konst och möbler.
– Kan man vänta sig en ny renässans för svulstiga möbler och stora målningar? Själv är jag skeptisk. Folk har begränsat med utrymme i dag, konstaterar Johan Wulff.
Man måste också komma ihåg att det produceras mera konst och föremål hela tiden, som mer eller mindre konkurrerar med det gamla.
