Många östnylänningar har problem med en internetanslutning som fungerar dåligt. Särskilt i södra Sibbo tycks sådana problem vara vanliga.
Yle Östnyland frågade nyligen er läsare hur nättjänsterna fungerar i regionen. Flest klagomål kom från Sibbobor.
Att nätet belastas mer nu under coronakrisen är ingen överraskning, men många har fått dras med samma problem redan tidigare.
Till exempel hemma hos Dan Wickholm i Hangelby, där vi var på besök i januari, är mobilnätet väldigt opålitligt.
Operatörerna som vi varit i kontakt med har sagt att man ska ta sig an problemen eller att förbättringar är på kommande, men Sibbobor vi talat med vittnar om att nätet har krånglat i många år.
Familjen Wickholms operatör säger att det är dålig hörbarhet i området på grund av kuperad terräng och basstationernas placering.
Jag ville ta reda på om det verkligen inte går att göra något åt problemet så jag ringde direkt till högsta ort: Kommunikationsministeriet.
Bra internet i Finland, enligt ministeriet
- Till vår vetskap har inte kommit att det skulle vara några särskilda utmaningar just för Östnylands del, säger Maija Ahokas som är direktör för nätregleringsenheten vid Kommunikationsministeriet.
Ministeriet svarar för fungerande och säkra kommunikationsförbindelser och -tjänster.
Kommunikationsnätverken täcker 99 procent av landet. Det visar på att det inte finns just några ställen där nätsituationen är dålig
Maija Ahokas, Kommunikationsministeriet
Enligt Ahokas har internetkapaciteten i landet räckt bra till även när nätanvändningen har ökat nu under coronaepidemin. Ministeriet håller ett öga på läget tillsammans med operatörerna.
- Om vi får vetskap om att operatörerna har kontaktats av väldigt många kunder så reagerar vi på det sätt situationen kräver, säger Ahokas.
Enligt henne är Finland i en väldigt bra situation vad gäller tillgången till internet.
- Kommunikationsnätverken täcker 99 procent av landet. Det visar på att det inte finns just några ställen där nätsituationen är dålig, säger Ahokas.
Här skulle antagligen några av de tidigare nämnda Sibboborna komma med invändningar: Visst är nätsituationen ju dålig om det inte går att delta i arbetsplatsens distansmöte eller titta på serier via streamingtjänster?
Inte om man frågar myndigheterna, för enligt lagen räcker det med så mycket mindre.
Det här har du rätt till
Alla finländare har laglig rätt till att få vissa grundläggande, fungerande kommunikationstjänster hem och till arbetsplatsen.
Till dem hör ett fast eller mobilt bredband med en nedladdningshastighet på minst två megabit per sekund.
Bredband används som ett samlingsnamn för teknologier som möjliggör en snabb internetanslutning. Också 3G- och 4G-nätverk räknas som bredband.
Det är alltså ingen skillnad hurdan nätförbindelsen är, bara den lagstadgade hastigheten uppfylls.
Enligt Transport- och kommunikationsverket Traficom får hastigheten variera.
Men den genomsnittliga minimihastigheten ska vara 1,5 megabit per sekund under en mätperiod på 24 timmar och 1 megabit per sekund under vilken som helst mätperiod på 4 timmar.
Det räcker också att abonnemanget fungerar på minst ett ställe hemma eller på företagets verksamhetsställe.
Det här kan förutsätta att du själv förbättrar det mobila bredbandets funktion med en extra antenn som installeras på taket för att användas i kombination med en mobilrouter eller dångel.
Din nätförbindelse är alltså inte olaglig även om du i värsta fall kanske bara kan använda nätet i den där ena vrån av det där enda rummet där det finns täckning - och då just och just klarar av att logga in i nätbanken.
Enligt Ahokas vid Kommunikationsministeriet är det sällan man behöver hänvisa till skyldigheten att ordna samhällsomfattande tjänster eftersom nätverkens kapacitet är bättre än två megabit i hela Finland.
- Det är mera en sorts bakdörr om man inte annars får förbindelserna i skick, säger Ahokas.
Ahokas påpekar också att ministeriet fokuserar på lagstiftning medan Traficom är den övervakande myndigheten.
Jag tar alltså och ringer dit till följande.
I första hand operatörens ansvar
På Traficom får jag tag på sakkunnig Niko Aarnio. Han berättar att det är få som kontaktar Traficom om att kriterierna för en lagenlig internetförbindelse inte uppfylls.
- Största delen av fallen går att sköta genom rådgivning eller så är det frågan om missförstånd om vad som ingår, säger Aarnio.
Första steget är att kontakta operatören för att se om nätförbindelsen går att förbättra. Ofta löser sig problemen om man skaffar en extra antenn att ha på bordet eller uppe på taket.
- Det är i första hand de åtgärder man kan ta till, säger Aarnio.
Om varken operatören eller en extra antenn hjälper och nätanslutningen fortfarande är långsammare än två megabit per sekund så kan man kontakta Traficom.
En fingervisning om det egna abonnemangets hastighet får man genom att använda någon av hastighetsmätarna som hittas på nätet.
Aarnio påpekar att det i första hand är operatörerna själva som ska utreda problem och se till så att nätet fungerar.
Ibland kan Traficoms personal åka ut och mäta internethastigheten om många i samma område haft problem.
- Vid behov utreder vi läget med operatören och om det ser ut som om vi behöver utnämna en operatör som blir skyldig att erbjuda samhällsomfattande tjänster så sätter vi i gång den processen. Men det behövs sällan göras, säger Aarnio.
Om samhällsomfattande tjänster inte finns att tillgå på en viss ort så utser Traficom en operatör som har skyldighet att erbjuda dem enligt minimikriterierna tidigare i texten.
På Traficoms nätsida finns en söktjänst där man kan kolla upp om en sådan operatör utsetts för ens egen ort.
Traficoms befogenheter är begränsade till att övervaka den lagstadgade skyldigheten om att alla ska ha tillgång till ett internetabonnemang på minst två megabit.
Både Ahokas från Kommunikationsministeriet och Aarnio från Traficom säger att kunden allra först ska vända sig till operatören för att reda ut problemen. Det verkar inte finnas så hemskt mycket myndigheterna kan göra.
KKV nästa
Konkurrens- och konsumentverket är nästa steg för den som vet att nätanslutningen inte är direkt olagligt dålig, men ändå något annat än det man betalar för.
Jag ringer alltså dit.
- När man försöker reda ut problem med nätförbindelsen lönar det sig att börja med att ta reda på vad som står i det egna kontraktet med operatören samt om man har fast eller mobilt bredband, säger sakkunnig Matias Kinnunen.
Om det man får inte motsvarar det avtalade kan det röra sig om ett fel i en kommunikationstjänst.
Om det handlar om ett sådant fel så ska operatören fixa problemet eller åtminstone erbjuda kunden ett lägre pris eller möjlighet att avbryta kontraktet.
Det svåra ligger i att avgöra om kundens nätproblem beror på ett sådant fel eller inte.
För det första får operatören ange internetanslutningens datahastighet på olika sätt beroende på om det rör sig om fast bredband eller mobilt bredband.
Det här i enlighet med EU:s förordning om nätneutralitet och lagen om tjänster inom elektronisk kommunikation.
- För fast bredband finns det större krav om vilka uppgifter operatören måste meddela i kontraktet, säger Kinnunen.
I abonnemangsavtalet för nätförbindelser med fast bredband ska operatören meddela såväl minimihastighet, medelhastighet som maximihastighet.
När det gäller mobilt bredband behöver operatören bara uppge uppskattad maximihastighet. Den dataöverföringshastigheten som kunden faktiskt har att tillgå kan sedan vara en annan.
Du kan läsa mer om reglerna för att upprätta abonnemangsavtal på Traficoms webbplats. Traficom övervakar att operatörerna följer reglerna, men om konsumenten har problem är det ändå KKV man ska vända sig till.
Fast bredband hellre än mobilt
- Ett alternativ är att byta till fast bredband om det finns tillgängligt. Med fast bredband är nätet ofta pålitligare och det är lättare att nå de utlovade dataöverföringshastigheterna, säger Kinnunen.
På många håll i Östnyland finns det inte fast bredband och då är mobilt bredband det enda man har att tillgå.
Operatörerna är inte särskilt pigga på att dra optisk fiberkabel överallt i glesbygden eftersom det är dyrt.
Att bilda ett andelslag och själv fixa saken kan vara ett alternativ men det är inte heller lätt.
Svårt hitta ansvarig
Även om operatören i avtalet inte behöver uppge en minimihastighet för mobila bredbandsanslutningar så ska åtminstone den uppskattade maximihastigheten vara realistiskt uppnåbar i verkliga förhållanden.
Det kan ändå vara svårt att påvisa vems ansvar nätproblemen är, särskilt när det gäller mobilt bredband.
- Det är så många saker som påverkar mobilnätet: nättekniken, kundens apparater, andra nätanvändare och positionen. Operatörerna kan försöka begränsa sitt ansvar i avtalsvillkoren och till exempel säga upp sitt ansvar för områden med radioskugga, säger Matias Kinnunen.
- Sådana här klausuler ska ändå vara skäliga för konsumentens del och faktiskt bara stänga ute ansvaret för sådana omständigheter som operatören inte kan påverka, fortsätter han.
Om kunden upplever att nätproblemen beror på ett fel, det vill säga något som operatören inte garderat sig mot i kontraktet, så kan man göra en reklamation till operatören.
Om det inte hjälper så kan man vara i kontakt med KKV:s konsumentrådgivning och om det inte ger någon lösning så kan man kontakta Konsumenttvistenämnden.
Enligt Kinnunen får KKV in en del klagomål om nätproblem, men han vet inte hur många av dem som kommit från Sibbobor.
Allmänna avtalsvillkor och 0,4 megabit per sekund
De flesta teleoperatörer följer de avtalsvillkor som Konsumentombudsmannen och Centralförbundet för telekommunikation och informationsteknik FiCom förhandlade fram 2015.
Det här till följd av en ändring i Infomationssamhällsbalken som förbättrade konsumenternas ställning.
FiComs avtalsvillkor hittas här (på finska). I dem står det bland annat att avbrott i nätanslutningen inte anses vara fel om de inte är fortgående eller återkommande.
Hur ofta avbrotten ska ske för att räknas som återkommande sägs inte, men man gör klart att det inte går att garantera att informationstjänster fungerar utan avbrott eftersom sådana hör till deras natur.
Det står också att det kan förekomma radioskugga och lokala eller tillfälliga avbrott eller fördröjningar i nättjänsterna som kan bero på till exempel radioteknik, dataöverföring, informationsöverföring, informationsnätets särdrag eller belastning.
Jag tolkar texten som att man anser att radioskugga inte är på operatörens ansvar.
Jag blir nyfiken på mitt eget abonnemang och loggar in på mitt kundkonto. Vår internetanslutning hemma kommer via husbolaget och är inte mitt huvudbry, men jag har ett mobilabonnemang med en 100 megabits nätanslutning.
Jag brukar inte ha problem med nätet och har inte lusläst kontraktet så noga tidigare. Därför blir jag lite överraskad:
När jag är kopplad till 4G-nätet lovar operatören en dataöverföringshastighet på 5-100 megabit per sekund. I 3G-nätet utlovas en hastighet på mellan 0,4-35 megabit per sekund.
0,4 megabit per sekund.
Vad är då slutresultatet av den här telefonrumban?
- Makten tycks ligga hos operatörerna. Kontakta operatören vid problem. Om dina grannar har samma problem, be dem att också kontakta operatörerna tills något eventuellt görs.
- Ha koll på ditt kontrakt.
- Skaffa en extra antenn för att förbättra signalen.
- Skaffa bredband om möjligt.
