Om inte förr så är jag nu tvungen att ta itu med familjedynamiken. När vår familj är mycket hemma blir det extra tydligt vad som fungerar och inte fungerar.
För första gången bygger vi en koja tillsammans. Min äldre son som nu är fyra år samlar ivrigt ihop granriset. Kvistarna formar ett tak ovanpå träribborna som jag har skruvat ihop.
- När lillebror vaknar ska jag genast visa honom den här kojan, säger han.
Vi har tillsammans skapat en koja där två små ryms in. Jag tycker det är jätteroligt och uppenbarligen barnet också. Varför har vi upplevt det här så sällan på sistone?
Trots att vi har varit mycket hemma har jag paradoxalt nog inte varit särskilt närvarande. Tankarna har mest kretsat kring jobbet.
Varför vill pappor vara föräldralediga?
Kring sportlovet intervjuade jag några andra pappor som varit föräldralediga eller vårdlediga, alltså varit hemma en längre tid med sina barn.
Det är intressant att höra hur de själva har påverkats av den här tiden.
För bara två månader sedan kunde jag bekymmerslöst flänga runt och skaka hand med folk. Det känns avlägset men samtidigt tror jag att det vi talar om är minst lika angeläget i dag.
Papporna beskriver flera positiva upplevelser.
En närmare relation till barnen och även till sin partner. Större förståelse för allt hushållsarbete och ansvar för alla frågor som rör barnets hälsa, sociala umgänge och för att inte tala om barnkläderna.
Henrik zu Castell-Rüdenhausen som för tillfället är hemma med yngsta barnet berättar om utmaningen med att ha kontroll på alla kläder.
- Det är inte svårt att gå till butiken och köpa en ny tröja. Men när du får fyra lådor med ärvda kläder som du måste gå igenom tillsammans med ett barn som inte vill prova något är det en annan sak.
Att vara föräldraledig eller vårdledig är ett jobb som stundvis är tungt.
Vill inte höra att han är duktig
Simon Grundvall tål inte att bli omtalad som någon ovanlig man bara för att han har varit hemma i två och ett halvt år under två repriser med sina barn.
- Ingen tycker att en mamma som är hemma med sina barn är duktig. Men så fort en pappa är hemma är han plötsligt jätteduktig.
Han hoppas att fler pappor ska bli hemma med sina barn så att det kunde normaliseras i en större utsträckning.
Jens Lindstedt fick upp ögonen för hur mycket jobb som ska göras i hemmet som inte egentligen syns eller får något erkännande. Till exempel när barnet ska på ett kalas.
- Då ska det köpas en present. Det måste planeras. Det gäller att kolla vad det är för ett barn som fyller år och vad hon kan vara intresserad av.
Andra exempel är vårdkontroller, veckohandlingen eller att diskutera känslosamma saker med de äldre barnen när de kommer hem från skolan.
- I och med att jag har varit hemma nu så har jag insett att det är väldigt mycket som sker i hemmet som man inte tänker på, säger Lindstedt.
Jag själv har inte varit hemma någon längre tid med mina barn och känner mig i själva verket ganska träffad av de här insikterna.
Jag borde göra lika mycket som min fru
Om inte förr så är vi nu tvungna till att ta itu med familjedynamiken. När vi är mycket hemma blir det extra tydligt vad som fungerar och inte fungerar.
Jag har i stort sett jobbat hela tiden medan min fru Nora har varit hemma med våra barn.
Nu jobbar vi båda och min utmaning är att verkligen börja ta ansvar för hushållsarbete och barnens bekymmer i lika stor utsträckning som hon gör.
Det är inte alltid så lätt att veta hur stor del av det här jobbet som är min andel. Och den här frågan vållar lätt konflikter.
Någon har sagt att om båda upplever att de gör 60 procent så är det jämlikt.
Svårt att vara närvarande
På sistone har jag synnerligen ofta varit fysiskt närvarande i hemmet medan hjärnan har varit frånvarande, upptagen med problem på jobbet eller en konversation på Whatsapp.
Att vara närvarande är väl det som alla yogamästare och meditationsgurun strävar efter så jag förstår att det inte är någon enkel sak.
Men tre saker har jag märkt att hjälper mig. Att lägga telefonen åt sidan och stänga av kraven på produktivitet.
Det är som om jag har någon inneboende chef som tycker att jag borde kunna mäta alla mina prestationer och visa att jag har producerat något nyttigt. Både på jobb och fritid.
Men mina barn har inget sånt. De är alltid här och nu och jag har blivit rädd för att mina prestationskrav ska smitta av sig på dem.
Den tredje saken som är viktig är att ta tid för mig själv. Att vara ensam då och då. Gå ut och springa eller hugga ved eller vad som helst.
Jag är helt enkelt en bättre far och partner om jag också har tagit mig tid att ta hand om mig själv.
- Titta, här är dörren!
Lillebror har nu kommit ut och får sin rundtur i kojan. Storebror visar stolt upp alla egenheter och skrymslen som finns. Och minst lika stolt är pappan.
