Eländiga levnadsförhållanden har lett till att oproportionerligt många gästarbetare har smittats av coronaviruset i det rika Singapore. Också i grannlandet Malaysia måste gästarbetarna i regel leva i skamliga omständigheter i rädsla för viruset. Samtidigt upplever otaliga filippinska gästarbetare att deras regering har övergivit dem.
Nepalesen Ajay Mahara är uttråkad. Nästan hälften av hans överlånga arbetspass återstår och han upplever att han inte har något att göra.
- Jag vet att jag inte borde klaga. På grund av coronaviruset har många av mina landsmän inte längre några inkomster, men jag får i varje fall fortsätta att arbeta, säger han.
Den 32-åriga Mahara har arbetat som vakt i ett bostadskomplex i Malaysias näst största stad Georgetown i fyra år. Han är en av de hela 2,3 miljoner registrerade gästarbetarna som landets ekonomi i hög grad är beroende av.
Vanligen tar flertalet av malaysierna ingen notis om gästarbetarna. I och med att viruset har börjat sprida sig bland de här utlänningarna får de ändå nu plötsligt mycket uppmärksamhet.
Olidlig trängsel, ingen lön
Malaysierna har fått veta att de nedsmittade gästarbetarna är inkvarterade i nedgångna höghus där mer än tio män delar på små rum. På varje våning finns det bara ett tvättrum och ett kök som används av mer än hundra personer.
Experter konstaterar att det i sådana omständigheter är omöjligt att hindra att viruset sprider sig ifall en person blir smittad. Alla de som bor i höghusen har följaktligen försatts i karantän, och de är beroende av mat som olika medborgarorganisationer levererar till dem.
Gästarbetarna lyfter i allmänhet daglön. De har därför inte haft några inkomster ända sedan regeringen i mitten av mars införde stränga virusregler som bland annat stängde största delen av arbetsplatserna.
Arbetsgivarna står vanligen för gästarbetarnas inkvartering. Arbetsgivarna sparar pengar genom att tränga in så många människor som möjligt i byggnader som lokala invånare helst inte bor i.
Gemensamma sängar, ny rädsla
För sin del delar nepalesen Mahara ett rum med tre landsmän som jobbar i samma bostadskomplex som han. Alla arbetar som vakter, och arbetsgivaren förutsätter att de kan prata åtminstone hjälplig engelska.
- Det ryms bara två sängar i rummet. Två av oss sköter nattskiftet medan jag och en annan vakt jobbar på dagarna, så vi är aldrig samtidigt på plats i rummet, berättar Mahara.
Mahara och de andra vakterna gör tolv timmar långa arbetspass sju dagar i veckan. Även om lönen är låg lyckas Mahara varje månad skicka pengar till sin familj i hembyn, och det gör det värt alla uppoffringar.
- Ända sedan viruset började sprida sig skulle jag och mina kolleger ändå helst vara hemma hos våra familjer. Vi vet hur det har gått för gästarbetarna i Singapore, och vi är rädda för att samma sak ska hända här, säger Mahara.
Plötslig epidemi, omänskliga baracker
Det välmående Singapore fick länge beröm för sitt effektiva sätt att bekämpa coronaviruset. Nu har klart fler människor smittats av viruset i den lilla önationen än i något annat land i Sydostasien.
För en månad sedan började viruset sprida sig snabbt bland de 1,4 miljoner gästarbetarna som sköter så gott som allt kroppsarbete i Singapore. Idag är hela 90 procent av de drygt 20 000 människorna som hittills har smittats gästarbetare som kommer främst från Bangladesh och Indien.
Så gott som alla smittade har varit inkvarterade i enorma baracker som inhyser tusentals människor. I genomsnitt har gästarbetarna fyra och en halv kvadratmeter till sitt förfogande i barackerna.
Nästan 200 000 gästarbetare än nu försatta i karantän i sina baracker. Största delen av dem som har smittats har lindriga symptom, och de har nu flyttats till nyligen uppförda skilda baracker.
Effektiv censur, bristfällig hygien
I det auktoritära Singapore är det ovanligt att invånarna i offentligheten vågar framföra kritik mot regeringen. Massmedierna är censurerade och myndigheterna håller också ett noggrant öga på det som skrivs på de sociala medierna.
Gästarbetarnas öde har uppenbarligen i varje fall upprört många Singaporebor. Regeringen anses ha bidragit till epidemin bland gästarbetarna genom att inte se till att de inkvarteras i acceptabla förhållanden.
Ifrågavarande baracker drivs av synnerligen lönsamma privata företag. De har kunnat kräva höga hyror av dem som anställer gästarbetarna utan att behöva se till att utrymmena hålls i hygieniskt skick.
Regeringen erkänner att den står inför en ofantlig utmaning. I ett tal i parlamentet konstaterade arbetskraftsministern Josephine Teo att 400 000 av de gästarbetare som har bott i barackerna nu måste inkvarteras på något annat sätt.
Strandsatta filippinare, överbelastade utrymmen
Viruskrisen har satt också otaliga filippinska gästarbetare i en knepig situation. Minst tio miljoner filippinare arbetar utomlands, och ingen av dem kan nu återvända till sitt hemland.
Regeringen har bestämt att inga passagerarflygplan för närvarande får landa i Filippinerna. Det tillfälliga förbudet anses vara riktat uttryckligen mot gästarbetarna.
Ända sedan coronaviruset började sprida sig utanför Kina har alla filippinska gästarbetare försatts i en två veckor lång karantän när de har återvänt till sitt hemland. Regeringen motiverar nu landningsförbudet med att platserna där gästarbetarna hålls i karantän är fullsatta.
En massa gästarbetare beskyller regeringen för att ha lämnat dem vind för våg. Varje dag löper i medeltal nästan 30 000 gästarbetares arbetskontrakt ut, och de som inte får en förlängning har nu ingenstans att ta vägen.
