Sommaren 2009 hade Mattias Boströms spelmissbruk lett till att han inte fick några fler snabbkrediter. Hela hans ekonomi var på minus. Tanken på självmord kändes som det enda alternativet.
Mattias tog ändå inte sitt liv. Fem år efter att han blivit fri från spelberoendet bestämde han sig för att hjälpa andra. A-kliniken tipsade honom om att han kunde utbilda sig till erfarenhetsexpert.
I fyra år har han nu träffat personer som är spelmissbrukare och som sjunkit ner i ett träsk av lögner, skulder och hopplöshet.
– Jag vet vad de talar om, för jag har själv varit där, säger Mattias.
I programmet Himlaliv berättar Mattias om sitt spelberoende.
Negativa erfarenheter kan användas positivt
För att bli erfarenhetsexpert ska man gå en utbildning på 100 timmar. Mattias gick kursen på Borgå Medborgarinstitut.
Kursen är riktad till personer som sitter på praktisk kunskap om någon viss problematik, kunskap som man inte kan läsa sig till.
Jag vet vad de talar om. Jag har själv varit där.
Mattias Boström
Det mest givande med kursen var enligt Mattias att han lärde sig att lyssna och att ta andra människors problem i beaktande, utan att döma.
– Som beroende har man oftast en stark egen sanning, utgående från vad som funkat för en själv. Automatiskt antar man att det som hjälpt mig också hjälper alla andra.
Det här kan, enligt Mattias, leda till att man, kanske till och med aggressivt, försöker föra propaganda för hur en annan person ska ta itu med sitt beroende. Det kan leda till mer skada än hjälp.
Under de fyra år Mattias fungerat som erfarenhetsexpert i södra Finland har han träffat spelberoende från alla samhällsklasser.
– Vi talar alla samma språk, men det finns ingen knapp jag kan trycka på för att missbrukaren skall få hopp, säger Mattias.
Han berättar att det egentligen inte finns något han kan säga för att personen ska må bättre.
– Bara genom att vara mig själv kan jag visa att det går att komma upp från träsket.
Så hjälper en erfarenhetsexpert
Hur går det då till när man träffar en erfarenhetsexpert? Mattias berättar att han träffar varje spelmissbrukare några gånger.
Första träffen handlar om att spelmissbrukaren ska våga anförtro sig åt honom. De har båda varit i samma situation, vilket kan vara den öppning som behövs för att börja bearbeta skammen.
Mattias bidrar med sin kunskap, till exempel då det gäller vart man kan vända sig för att få hjälp med skuldsanering. Han kan också ge tips om var missbrukaren kan hittar någon att tala med på nätet.
Ofta uppmuntrar han spelmissbrukarna så att de skall våga berätta om missbruket för någon närstående eller vän, någon som de litar på och kan känna sig svaga inför.
Spelberoendet eskalerar - och självmordstanken dyker upp
I slutet av juli år 2009 hade Mattias Boström lyft alla snabbkrediter som var möjliga att lyfta och hans kreditkort var så mycket på minus som det bara gick.
Det fanns inte mera pengar att få tag i. Hans sociala nätverk var ändå helt ovetande om situationen.
– Vid den här tidpunkten hade jag ljugit så länge och så mycket. Det fanns hopp så länge som det fanns pengar och en tro på att en storvinst skulle komma och fixa situationen.
Men så kom dagen då det inget gick längre. Då kände Mattias att den enda utvägen var att ta bort sig själv från familjeekvationen.
Självmord hade aldrig tidigare varit ett alternativ. Nu blev det plötsligt det.
Jag hade gjort bort mig så mycket som en människa kan göra.
– Jag satte mig i bilen och tänkte avsluta mitt liv. Jag trodde att familjen skulle få det bättre utan mig, berättar Mattias.
Men sist och slutligen gjorde tanken på hustrun, barnen, föräldrarna och vetskapen om att ett självmord hade varit slutgiltigt, att han inte fullföljde sina planer och vände hemåt igen.
– En som är beroende behöver komma ner till botten för att kunna ta sig upp igen. Det här var helt konkret min bottenkänning. Jag hade gjort bort mig så mycket som en människa kan göra.
Började med spelautomater
Mattias passion för spel kom in i tidig ålder. Han säger att ingen jagade bort minderåriga från spelautomaterna på 1980-talet.
Som tonåring dikterade spelandet hans liv. Han planerade vem han träffade och vilka hobbyer han hade, utgående från hur han hade tänkt spela.
Räkningarna som kom med posten kunde ha avslöjat hur långt spelmissbruket hade gått.
– Vi har ingrodda normer i samhället som säger att man inte får göra bort sig när det gäller ekonomin. Pengarna sätter standarden för hur bra vi är som människor och visar hur framgångsrika vi är i livet. Det skall finnas hus, bil, båt och sommarstuga.
– Det här var det som motiverade mig. Jag skulle lyckas bara jag spelade rätt. Min största drivkraft var att jag skulle uppnå en viss status, fast ingen någonsin hade haft de förväntningarna på mig.
Mattias första adrenalinkickar kom via automatpokern. Man kunde dubbla sin vinst.
– Jag intalade mig själv att jag var duktig på att dubbla. Med förnuftet påkopplat låter det ju helt vrickat.
Han hittade snabbkrediternas värld. Snabba cash på några minuter och han kunde dessutom vara anonym.
– Någonstans i min hjärna tänkte jag att jag inte har någon som helst kontroll över det här. Det hade spårat ur helt, men jag sköt undan förnuftets försök att komma till ytan.
Man måste lära sig släppa det man har förlorat och ödmjukt ta konsekvenserna som kommer.
– Jag koncentrerade mig på tanken på att vinna, sedan skulle allt bli bra. Men jag fick inte bli avslöjad.
Räkningarna som kom med posten var det mest konkreta som kunde ha avslöjat hur långt spelmissbruket hade gått.
Mattias tog för vana att gå hem på lunchpausen för att tömma postlådan på räkningar. Då han kom hem på kvällen betedde han sig som om ingenting hade hänt.
Den ekonomiska skulden och den mentala skuldkänslan var stor då Mattias Boström nådde sin botten.
– Man måste lära sig släppa det man har förlorat och ödmjukt ta konsekvenserna som kommer.
Skuldfri om tre år
Om allt går som planerat är Mattias Boström skuldfri den 1 juni 2023. Då har han betalat av på skulderna för sitt spelberoende i 14 års tid.
– Skammen är stor. Delvis för att ekonomin är så rubbad. Jag är gift och har två barn och en del av lönen utmäts, så vi har aldrig råd med något extra. Det drabbar mest den andra parten i förhållandet, den som inte gjort något fel.
Mattias säger att han egentligen inte fått någon hjälp från någon statlig instans. År 2009 fanns det ingen som talade om spelberoende.
Jag skrev och grät. Jag kom ihåg mer och mer. Det var som terapi.
– På A-kliniken ville de hjälpa mig, men det fanns ingen som visste vad de skulle säga. Alla metoder utgår ifrån hur man jobbar med alkoholism. Alla typer av beroenden har i bottnen något gemensamt, men det blev ändå väldigt ytligt.
Skrev om spelberoendet för att hjälpa andra och sig själv
Mattias upplevde att han ville hjälpa A-kliniken med mera kunskap och att han därigenom kunde hjälpa också andra spelmissbrukare.
Under mellandagarna år 2012 började han skriva en broschyr som A-kliniken skulle kunna använda vid behandling av spelmissbruk.
Det han skrev blev först tre sidor och sedan tio sidor långt. Då han var uppe i 40 sidor insåg han att han ville fortsätta skriva.
– Mitt skrivande kändes befriande. Jag skrev och grät. Jag kom ihåg mer och mer från de gångna åren och från då jag var riktigt liten. Det var som terapi, men mycket effektivare än vad jag hade upplevt tidigare, berättar Mattias.
En vän till Mattias korrekturläste texten och gav honom tips på formuleringar. Nu utkommer den även på finska och, med hjälp av en vän, också på engelska
– Även anhöriga som läser boken kan få en större förståelse för problematiken kring spelberoende.
Blir man någonsin helt fri från ett beroende?
Mattias Boström har fått kritik för att han skrivit att han inte kan lova att han aldrig mer spelar.
– Inom all missbrukarvård lär man ut att man aldrig ska säga aldrig. Det låter visserligen som om att jag halvt planerar att falla tillbaka i något skede, genom att jag inte lovat att jag aldrig mera kommer att spela.
– Men för mig är det lättare att säga ”idag kommer jag inte att spela”. Jag gör det beslutet varje dag på nytt.
Mattias säger att det största stödet för honom att inte falla tillbaka är att han kan sova om nätterna. Och han behöver inte längre ljuga.
Han får också mycket feedback för att han talar öppet om sin beroendesjukdom. Det boostar hans ego, säger han.
- Varje gång jag funderar på att jag skulle vilja spela igen så måste jag påminna mig själv om vad som är viktigt i livet. Då förstår jag att det inte är värt det.
