Artikeln är över 4 år gammal

Bokrecension: Havsodjur, zoologipoesi, finurliga fröer och Hemulens herbarium – flora och fauna i fyra nyutkomna barnböcker

En illustration som föreställer skator av Erika Kallasmaa.
En illustration av Erika Kallasmaa ur boken Zoologipoesi. Bild: Förlaget M

Under denna vår har de flesta av oss antagligen tillbringat mer tid ute i naturen än vanligt, såväl stora som små.

Kanske vi också fått lära oss att njuta av och att uppskatta naturen omkring oss på ett nytt sätt – som en lekplats, som en viloplats och som en upptäcktsplats.

När jag bläddrar i en handfull nya barnböcker på mitt bord inser jag att de alla kretsar kring djur och natur.

I böckerna får vi bekanta oss med träd och blommor som växer runt husknuten och i dikesrenen likaväl som hemtama och välkända djur, men också djur som ingen sett utom författarna och illustratörerna, för att anspela på en boktitel av Ulf Stark och Linda Bondestam.

Ett litet frö med stor växtkraft

I bilderboken Jinko och det finurliga fröet berättar Christel Rönns i ord och bild om hur haren Jinko med iver och stolthet sår ett litet frö som en dag ska bli en morot.

Kameleonten Joji är skeptisk – kan det verkligen bli en stor morot av den lilla pricken till frö? Men Jinko är förtröstansfull, han värnar och vårdar sin lilla odlingsplätt med pietet och med sång.

Den nyfikna björnen Tito, den lilla musen Prilla som säger allt med versaler och den räddhågsna sköldpaddan Orvar kommer då och då för att hålla Jinko sällskap i hans trägna väntan – inte minst sedan de första gröna bladen dykt upp. Men var håller moroten hus?

Illustration ur Christel Rönns bilderbok "Jinko och det finurliga fröet".
Haren Jinko och björnen Tito vaktar morotsplantan. Bild: Förlaget M

Jinko och det finurliga fröet är en färgsprakande berättelse där djur från när och fjärran tumlar runt i ett nordisk skogsmiljö.

Christel Rönns fångar odlarens fascination för naturens under och växtkraft och tillika rastlösa längtan efter att få se resultatet av sina mödor. Men odlaren är sällan ensam om att se fram emot en god skörd, både ovan och under jord finns olika intressenter.

En bok för picknickkorgen och ryggsäcken

En bok som kan vara till stor nytta och glädje för både vuxna och barn som rör sig ute i naturen är Hemulens herbarium med text av Päivi Kaataja och illustrationer av Anni Pöyhtäri och Tove Jansson. Texten är också kryddad med korta citat ur Tove Janssons Muminböcker.

Boken kom ut på finska för ett år sedan och har nu utkommit på svenska i smidig översättning av Annika Luther.

Till vardags är Päivi Kaataja redaktör och producent på barn- och ungdomsavdelningen på förlaget WSOY. Till hennes uppgifter hör att utveckla nya idéer som har med muminkaraktärerna att göra.

Och vad kan vara mer spännande att slå följe med den nitiska samlaren och botanikern Hemulen i jakt på ”underliga växter som ingen ännu upptäckt”?

Pärmen till boken "Hemulens herbarium".
Bild: Förlaget M

I boken får vi bekanta oss med växter som vi kan se i olika biotoper – sammanlagt presenteras ungefär 170 olika träd och växter som vi kan få syn på än i granskogen eller i tallskogen, i lunden, på ängen eller längs dikesrenen, på gården och i parken eller på stränderna och i vattnet.

Varje växt presenteras kort med fakta om hur och var den växer, om hur den fått sitt namn och sina eventuella öknamn, om växten har några speciella egenskaper, om den är giftig eller om man kan använda den i matlagning.

Visste du till exempel att man förr i tiden ofta planterade en rönn vid stugknuten eftersom rönnen betraktades som helig och ansågs skydda mot blixtnedslag?

Eller att man använt sig av både tuv- och ängsull och kaveldunsfrön som fyllning i kuddar och att man flätat mattor av kaveldunens blad? Eller att mjölkörten också kallas för rallarros eftersom den dök upp överallt där man röjde mark för nya järnvägsspår?

Hemulens herbarium är en praktisk och pedagogisk handbok för alla som intresserar sig för naturen i sin närmiljö.

Anni Pöyhtäris noggranna och vackra illustrationer för tankarna till gamla skolplanscher och botaniska uppslagsverk från decennier tillbaka.

En bok att ta med sig i picknickkorgen ut i parken eller i ryggsäcken på vandring ut i skogen.

Verser som spritter av språkliga klurigheter

För tio år sedan utkom författaren Laura Ruohonen och illustratören Erika Kallasmaas bok Allakka Pullakka på svenska med titeln Smaskens damaskens – då stod Stella Parland för översättningen.

I vår är duon Ruohonen och Kallasmaa aktuella på svenska med hela två verk, Havsodjur (Merimonsterit) och Zoologipoesi (Otus opus) som båda är översatta av Annika Sandelin.

Att översätta Laura Ruohonens finurliga och fyndiga verser kan inte vara alldeles lätt, att hitta rätt i både ton och i tanke kräver en språkjonglör av rang, men Annika Sandelin har klarat av uppdraget med såväl snille som smak.

Pärmen till bilderboken "Havsodjur".
Bild: Förlaget M

Verserna spritter och sprakar av språkliga klurigheter, knix och trix, där rim och rytm flätas samman till en helhet njutbar för ögat och inte minst för örat – ja, bäst kommer texterna till sin rätt när man läser dem högt, när man får väsa och vissla fram orden, glida över glashala s-ljud eller guppa fram på bulliga b-ljud.

Till utformningen är Havsodjur en interaktiv mix-and-match-bok där läsaren kan skapa olika vattenvarelser genom att bläddra mellan de olika flikarna.

Erika Kallasmaa har tecknat ett antal fantasifulla djur som rör sig i havets djup – som Jättehummern Hammurabb-Krabb alias Katastroficus festivalius ssp Schnapps, Sjöslökorven alias Bloodius metwurtzschius eller Kalle Kra-Mare alias Vampyroleuthis infernalis ssp Gentile.

I Zoologipoesi tar sig Ruohonen och Kallasmaa an mer än trettio djur som finns även om en del av dem kanske inte alltid är så lätta att få syn på – från sandkryparen och skatan till silverfisken och axolotlen.

Pärmen till bilderboken "Zoologipoesi".
Bild: Förlaget M

Alla djur får dels en faktabaserad beskrivning, dels en dikt som fångar djurets karaktär och speciella egenheter.

Vi får bland annat veta att trädödarens larv stinker så att man kan känna dess lukt i skogen, att kräftan parar sig med benen och kissar från huvudet, att en trögkrypare rest till månen på utsidan av en raket och att vattenmätaren har vattenbortstötande hår på sina ben.

Vattenmätaren (Gerridae)

Mäter timmar
och sekunder
evigheter och skira stunder

med skridskoåkarns elegans
på vattenytans blanka glans

tecknar fram med lätta ben
en felfri skrift i silversken

webben kan man också lyssna på musik som hör ihop med vart och ett av djuren – musiken är komponerad av tonsättare från olika delar av världen och spelas av gitarristen Petri Kumela.

Zoologipoesi är minsann en helhetsupplevelse för alla sinnen.