De flesta av oss känner till förfinskningsvågen av efternamn i Finland under den första halvan av 1900-talet, men mindre känd är motsvarande förestning av efternamn i Estland.
På 1820-talet fick den livländske bonden Mihkel ett efternamn, Klook. Varför han fick det namnet vet vi inte och vi vet inte om myndigheterna frågade honom vad han ville heta.
Det är möjligt, men absolut inte säkert, att han var en klok man. Åtminstone gavs många ester i Livland beskrivande efternamn av myndigheterna.
Att namnen ofta var tyska, Klook är plattyska, berodde på att eliten i Estland talade tyska.
Drygt hundra år senare, år 1935, beslöt Mihkels ättling Theodor Klook sig för att byta bort sitt tyskklingande namn.
Den mångsysslande Öselbon valde ett enligt den tidens värderingar mer manligt efternamn - Kaljulaid (kalju betyder sten, klippa, och laid är en liten ö eller ett skär).
Theodor Kaljulaid var den nuvarande president Kersti Kaljulaids farfar, vilket presidentens kansli bekräftar.
- Men det är inte något presidenten vill ge en intervju om, säger hennes pressekreterare i ett annars mycket positivt telefonsamtal.
Kersti Klook (Kaljulaid) - Estlands president
Mart Pärmann (Helme) - kontroversiell inrikesminister, Raivo Grünberg (Aeg) - justitieminister
Få ester har lyckats bli riktigt kända i Finland, men för den som följer Eurovision Song Contest kanske namnen Laura Põldvere och Koit Toome ringer några klockor.
När de sjöng Verona i Kiev år 2017 kunde de, om inte farfar hade tänkt annorlunda, ha hetat Laura Pomm och Koit Tomassov.
Uku Schultz (Suviste) - skulle ha representerat Estland i årets Eurovision
- Jag kan tänka mig att det på engelska skulle ha skämtats en del, bomben Laura, skrattar Laura Põldvere åt tanken.
Liis Lemberg (Lemsalu), Kristjan Krummkamm (Kasearu) - kända artister
Hennes farfarsfar August Pomm bytte enligt Lauras farfar, som hon ringer mitt under vårt möte, namn bara av estetiska skäl.
- Farfar säger att det var inte politiskt. Han tyckte bara inte om sitt namn.
Rektor August Pomm valde namnet Põldvere från var i det lilla samhället Maetsma i Ida-Virumaa hemgården låg.
- Namnet kommer från att gården låg mellan två åkerfält - põllu - liksom på en remsa som svängde - veer - mellan åkrarna, säger Põldvere.
Motiven ofta mer estetiska än politiska
Idén till att byta efternamn kom från Finland.
I Finland blev Johan Vilhelm Snellmans 100-årsjubileum år 1906 startskottet i en namnbyteskampanj som på två år fick 70 000 finländare att byta efternamn till något som klingade finskt.
Men det var först efter att Estland utropade sin självständighet år 1918 som namnbyte också blev en estnisk trend.
Drivande kraft var Oskar Kallas, gift med den finska författaren Aino Kallas och diplomat i Helsingfors åren 1918 till 1920. Kallas tog initiativet till en ny namnlag som introduceras i december år 1919.
Om alla visste att någon var en skitstövel så ville man ge honom det namnet.
Aadu Must om namngivningen på 1820- och 1830-talen, i intervju för Estlands rundradiobolag ERR
År 1920 började den första vågen av namnbyten. Kallas hade propagerat för den nya namnlagen med argument som kopplade till det unga landets synbarligen nationalistiska ideal.
Den unga självständiga staten skulle tydligt markera avstånd till den tyskspråkiga elit som hade dominerat över landets utveckling i flera århundraden.
Ett land, ett språk alltså, och visst fanns det personer inom kultureliten, bland akademiker och många studenter som valde naturnära folkliga namn åt sig.
- På 1920-talet var det främst de intellektuella som bytte efternamn. Enligt lagen kostade det en hel del och beslutet måste godkännas av en domstol. Det avskräckte antagligen många.
Det säger historikern och släktforskaren Fred Puss, chef för Estlands centrum för personlig historia.
Men det avskräckte inte alla, för det fanns de som kände att de bara måste byta efternamn. De upplevde att det efternamn de har kändes gammaldags eller mjäkigt - eller ibland riktigt fult.
Fred Puss ger oss ett par exempel.
- Bland de första som bytte sina namn fanns Kalts ("äcklig trasa") och Mullikas (kviga alt. ung tjur). Vi kan dra slutsatsen att folk ville bli av med sina illaklingande namn snarare än att det gällde språket.
Andra liknande namn som byttes bort var Pudrunahk ("gröthud"), Ila (slem, drägel), Laisk (lat), Muda (gyttja).
Sittmann - "Skitman", Vitt - samma som ett liknande populärt finskt ord, Kakason - "Skitson", Lambaauk - "Lammhål", Lillevorst - "Blomkorv"
,
Den andra vågen var mycket kraftigare än den första
En femtedel av alla ester bytte namn under perioden 1920 till 1940, alltså sammanlagt över 200 000 personer.
Men det var först efter statschefen Konstantin Päts statskupp år 1934, då undantagstillstånd infördes och demokratin sattes i karantän, som trenden att byta namn tog en folklig prägel.
Populisten Päts förstod att folket behövde nya patriotiska projekt när det inte mera hade en roll i politiken.
- Som en slags distraktion inledde den populistiska regimen några kampanjer. En kampanj handlade om heminredning, en om den estniska flaggan och en om att förestniska efternamnen, säger Puss.
För att understryka att regimen ville att esterna verkligen skulle byta namn blev det dessutom gratis att byta namn.
Pumpernikel, Veritsev - "Blödande", Rott - "Råtta", Tiss - "Kvinnobröst", Madrats - "Madrass"
Eftersom det samtidigt fanns en lag som krävde att alla medborgare ändå skulle registrera sig i folkbokföringen är det troligt att många bytte namn av ekonomiska skäl.
- Att registrera sig kostade motsvarande 500 euro i dagens pengar och det var mer än de flesta hade råd med. Lagen hade funnits redan på 1920-talet, men den hade aldrig riktigt efterföljts.
Theodor Klook, August Pomm och Herbert Tomassov bytte alla namn efter Päts statskupp.
- Inte heller på 1930-talet, då de breda massorna passade på att byta efternamn, verkar alltså politiken eller nationalismen ha varit den vanligaste förklaringen till namnbytena, säger Puss.
Hurdana namn valde de som bytte efternamn?
Förutom att de tog helt vanliga namn som redan då var populära, som Tamm, Saar och Rand, så tog endel namn efter den tidens kändisar och hjältar, som Tammsaar.
- Men allra vanligast var naturnära namn, säger Puss. Till exempel Mäesalu (alltså Bergskogssdunge), Ojasaar (Bäckö), Lainevool (Vågström), namn som är lätta att förstå.
Det fanns för övrigt de som hette Puss som bytte namn. Å så fanns det personer som tog namnet Puss för att de tyckte om det.
