Dorka, kavera, jama... Finlandssvenska filmen Förlovningsfesten visar hur skådespelarstuderande pratade 1968 då de själva fick bestämma. Nu visas dramat på Arenan.
I Förlovningsfesten medverkade studerande vid Svenska teaterskolan; Lilga Kovanko, Marina Motaleff, Sven Sid, Tom Wentzel... Unga blivande skådespelare som ännu inte var formade av språkliga manér.
Med fanns också Lasse Hjelt, då 20, idag 73.
- Jag minns delar av inspelningarna, hur det var, men inte var vi var, berättar Hjelt från sitt hem i Sundom i Österbotten.
Det var ingen slump att pjäsen är full med ord som motska, gangsterpimu, funtsa och murjur.
- Vi uppmanades av regissören Tom Segerberg att prata naturligt, “som ni brukar prata”. Det var ju en befrielse att inte behöva lära sig skillnadska.
Skillnadska var öknamnet för det dåtida sättet att prata på Svenska teaterns scen.
- Dessutom fick det gärna höras varifrån vi kom. Helsingfors, Åbo, Västnyland, Österbotten och Åland.
-1968 var ett år då man skulle göra revolution mot allt som var gammaldags och etablerat.
Manuset till förlovningsfesten skrevs av författaren Tauno Kaukonen och gjordes på finska som radiohörspelet Kihlajaiset redan 1966.
Finskspråkigt tv-drama blev historien 1969, då reklam-tv MTV lät göra sin version.
Men den finlandssvenska Förlovningsfesten 1968 med de finlandssvenska skådespelarstuderandena ser nu efteråt ut att ha gått rätt obemärkt förbi.
Inga recensioner i tidningarna kan hittas efter tv-premiären den 23 april 1968. Det blev heller aldrig någon reprissändning.
- Jag minns inte heller vilka reaktioner det blev, funderar Hjelt.
Lasse Hjelt kom senare att medverka i flertalet andra filmer, i vissa av dem precis som här med Tom Segerberg som regissör.
Men ja, förutom ungdomsspråket i filmen blir det också en hel del svordomar, varvade med fylla, öl och drinkar.
- Jag tror att författaren kanske ville dra på lite och kanske protestera mot den tidens stränga alkoholpolitik, funderar Hjelt nu.
I en scen i filmen blir det tal om den starkspritsflaska de två drickande männen häller ur. Den ska omsorgsfullt ställas på golvet för att inte riskera falla.
- Så där var det faktiskt förr. Man skulle heller inte skylta med en flaska på bordet.
“Inte blir något bättre så länge vi tänker på det som var igår. Jag tänker åtminstone att allt blir bättre imorgon.”
Replik i Förlovningsfesten.
Kärlek och icke-kärlek
Ett av kompisparen som kommer till den förlovningsfest pjäsen handlar om har också de just förlovat sig och verkar mycket lyckliga.
Festens värdpar däremot har inte samma skimmer runt sig. Och värre kommer det att bli. För deras del slutar kvällen tragiskt.
Men de är fler unga som uttrycker tunga svårigheter.
- Det handlar ju här om att hitta sin plats i vuxenvärlden. En osäkerhet som inte har förändrats under åren, konstaterar Hjelt.
“Jag har bara haft en som jag tyckte om. Jag skulle fast ha dött för hans skull. Men han dog.
Replik ur filmen Förlovningsfesten.”
Kaklen i köket, bonaden på väggen, tepannan på spisen
Det finns några sidoprodukter att fynda för dagens Arenan-tittare.
En sak är skådespelarnas språkanvändning, alla slanguttryck som förekommer och sättet kvinnor och män talar till och om varandra (på gott och ont, här används också många hårda ord).
En annan sak är alla tidsenliga kläder och frisyrer.
En tredje är inredningen. Det är rätt roligt att se så många av den tidens föremål och möblemang befinna sig i sitt autentiska sammanhang.
Regissören Tom Segerberg spelade gärna in i riktiga miljöer, minns Hjelt. Andra scener gjordes med kulisser i studio. På den tiden ibland ganska bräckliga sådana.
- Nu då jag tittade på filmen såg jag på ett ställe att det skulle ha varit naturligt i scenen att smälla igen dörren. Men jag gjorde det inte. Och antagligen var det på grund av att hela väggen skulle ha vibrerat.
1968 var det ännu förhållandevis nytt att spela teater i tv och det krävde sitt eget tänkande.
- Regissören Tom Segerberg ville lära oss det. Samtidigt var han väldigt öppen för våra synpunkter.
De unga skådespelarna fick själva ganska långt prägla sina karaktärer i filmen.
- Själva filmen tycker jag att fortfarande nu idag höll, men bildberättandet var väldigt långsamt.
- Jag tyckte om att se mina kompisar och känna igen deras sätt att uttrycka sig, deras minspel och blickar.
Se Förlovningsfesten från 1968 på Yle Arenan.
Vill du se mer finlandssvenskt drama i autentiska miljöer? Kolla in till exempel 1970-talets Bergströms med Nils Brandt och Susanna Ringbom.
