Nu är det dags att föra de flodpärlmusslor som vuxit upp på forskningsanstalten i Konnevesi hem till Svartån i Raseborg igen.
De musslor som hör hemma i Österbotten får återvända till Esse å.
Alla minimusslor, det vill säga avkommor till de utrotningshotade flodpärlmusslorna återbördas inte till hemtrakterna i Svartån eller Esse å.
De flesta av de så kallade provrörsbarnen får fortsätta växa ytterligare ett år i bassängen i Konnevesi i Mellersta Finland.
Det är Jyväskylä universitet som står bakom det här unika projektet att rädda flodpärlmusslan från utrotning.
Att på konstgjord väg hjälpa flodpärlmusslan att föröka sig är en del av Freshabit-projektet som bland annat vill skydda åar, älvar, fågelvatten och sjöområden.
Forststyrelsen koordinerar det hela.
Projektet med att rädda flodpärlmusslan har pågått i flera år. Redan för fem år sedan kunde vi rapportera om att flodpärlmusslan inte har kunnat föröka sig i naturliga förhållanden på 60 år.
För två år sedan kom glädjebeskedet att flodpärlmusslans sexlust hade vaknat till liv i forskningsanstaltens bassänger i Konnevesi.
Lite senare kunde vi ta del av babynyheter; forskare i Jyväskylä kunde rapportera om små larver (glochidielarver).
Nu är de mellan två och tre millimeter stora och ser ut som minimusslor.
Minimusslorna har placerats på en hålförsedd plexiglasskiva med ett skyddande nät. De har förts till noga utvalda ställen i Svartån och Esse å och kommer att övervakas och putsas regelbundet.
Rehabiliteringen i bassängerna fortsätter
De flesta musslorna stannar ändå kvar på forskningsanstalten i Konnevesi, men sommarens experiment ska visa hur bra eller dåligt de små musslorna klarar sig i sina hemvatten.
- Igenslamning av vattendragen hindrar vattnet från att strömma längs åarnas sandbotten och då kvävs de små flodpärlmusslorna. Musslans larver är också beroende av lax och öring och om fisken också hindras från att vandra längs ån så blir det problem, säger professor Jouni Taskinen vid Jyväskylä universitet.
De små larverna fäster sig vid fiskens gälar och är väldigt beroende för sin överlevnad av så kallade värddjur. Laxen och öringen störs inte nämnvärt av larverna i sina gälar.
Här är just de nya fiskvägarna i Svartån en viktig hjälp till att rädda flodpärlmusslan.
Antalet flodpärlmusslor i Svartån har rasat under de senaste nio till tio åren. Stammen är knappt hälften av vad den var för knappt tio år sedan.
I Åminnefors fanns det år 2010 cirka 2 000 flodpärlmusslor. I fjol var antalet nere vid 850.
I Esse å i Österbotten är läget ännu sämre. Där har antalet flodpärlmusslor sjunkit från 1980-talets 500 000 till cirka 500 idag.
