Personer med intellektuella funktionsvariationer kommer i fortsättningen att få de tjänster som samkommunen Kårkulla erbjuder via de nya vårdlandskapen.
Det är i alla fall tanken med vårdreformen.
Planerna väcker delade känslor.
Kommunerna, som äger samkommunen Kårkulla, vill gärna få ner kostnaderna och tycker alternativ är bra.
Berörda familjer och anställda vårdare vid Kårkulla är rädda för att kvaliteten blir sämre, att det blir svårare att få service på svenska och att brukarna mister sin behöriga och bekanta personal.
Från intresseorganisationen FDUV är man medveten om de här riskerna, men poängterar ändå att det är bra att metoderna utvecklas och att även personer med funktionsvariationer ska ha rätt att välja hurdan vård och service de vill ha.
Knappt om information till de berörda
Solveig och Krister Stenroos i Ekenäs har en drygt tjugoårig dotter som får hjälp av Kårkulla samkommun.
- Det har fungerat riktigt bra. En taxi hämtar Fanny på morgonen och så jobbar hon på arbetscentret. Sedan körs hon hem på eftermiddagen och de ser till att hon får upp dörren och kommer in, säger Solveig Stenroos.
Under våren var Fanny Stenroos också på boendeträning i Karis. På grund av coronaepidemin har hon bott hemma hos sina föräldrar, men nu har boendeträningen kommit i gång igen.
Solveig och Krister Stenroos har varit nöjda med Kårkulla, i synnerhet som deras dotter trivs med jobbet och tillvaron.
- Fanny far gärna till arbetscentret och hon är glad när hon kommer hem. I Ekenäs gör de beställningsarbeten till industrin så det är riktigt vettig sysselsättning också, säger Krister Stenroos.
Krister Stenroos är orolig för hur det blir med personalresurserna om Kårkullas ansvar som serviceproducent tar slut och allt flyttas till vårdlandskapen.
- Är det samma personal som fortsätter? I dag har man minimikrav på hurdan utbildning personalen ska ha för att få en tjänst, säger Krister.
Solveig är rädd för att den småskaliga verksamheten försvinner och att finskan kommer att bli det dominerande språket.
Familjen Stenroos har i dag flera frågor som de gärna skulle ha svar på. Hittills har informationen varit knapphändig.
- Det skulle vara roligt att höra vad kommunerna tycker. Vad tycker de ska bli bättre?
Kommuner välkomnar alternativ och billigare tjänster
Ja, vad ska egentligen hända med dem som i dag använder sig av Kårkulla samkommuns tjänster?
Benita Öberg, social- och hälsovårdsdirektör i Raseborg, välkomnar alternativa vård- och tjänsteproducenter.
- Jag tycker det är en bra sak eftersom också klienter med funktionsnedsättningar ska ha samma rättigheter som vilken annan kommuninvånare som helst.
Med det menar Öberg rätten att välja tjänsteproducent.
Öberg poängterar att varje klient också ska ha rätt att välja service på sitt modersmål.
Raseborg är en av drygt 30 kommuner som äger Kårkulla samkommun.
Ägarkommunerna har kommit med klagomål över att Kårkullas tjänster är dyra, att det brister i insyn och dialog, och till och med att metoderna känns gammalmodiga.
- Jag vet inte riktigt hur vi ska tackla det här, för ur stadens sida är Kårkullas vård dyr, säger Barbro Wikberg, SFP-politiker i Hangö.
Wikberg är medlem i stadens grundtrygghetsnämnd och har också suttit med i fullmäktige för Kårkulla samkommun.
Wikberg säger att samkommunens klienter, eller brukare, ska ha rätt till god och dyr vår.
- Men därmed inte sagt att man inte kunde få den effektivare och billigare.
Social- och hälsovårdsdirektör Benita Öberg säger att Kårkulla och de anställda övergår till att jobba för vårdlandskapen.
- Det måste vi följa med och utvärdera. Den här gruppen av klienter är mångfacetterad. De har inte bara en utvecklingsstörning, de blir seniorer i dag och har ett riktigt normalt åldrande. Också för den sakens skull är det viktigt att personalen har kunskap.
Benita Öberg tror att landskapen bör ha egna inbördes avtal.
- Vissa specialtjänster kan man dela på och utnyttja andra vårdlandskap och deras kunskaper, säger Öberg och tillägger att det här är något som också nu existerar mellan Kårkulla och dess finska motsvarighet Eteva.
”Kanske lite dyra, men bra”
Närvårdare Åsa Sköld har jobbat drygt sju år på Kårkulla i Ekenäs.
- Jag måste nästan säga att jag älskar mitt jobb, fast jag ibland blir lite trött och får nästan gråa hår. Men det behövs bara ett litet leende, så är man på gång igen.
Åsa Sköld jobbar på ett korttidsboende för barn och ungdomar i Ekenäs. Korttidsboendet drivs av Kårkulla samkommun.
- En del kommer en gång i veckan, andra kommer hit för en vecka så att föräldrarna ska få lite andrum, förklarar Åsa Sköld hur korttidsboendet fungerar.
- Vi är mycket ute och lagar god mat, säger Åsa Sköld.
Framtiden är oviss för dem som jobbar på Kårkulla, men Åsa Sköld säger att jobben fortsätter oberoende av hur det blir med vårdreformen.
- Det går inte att stänga eller sluta med mitt jobb. Det är så viktigt. Föräldrarna behöver avlastning och de äldre behöver boendeplatser.
Åsa Sköld är stolt över sitt jobb och hon är också stolt över sin arbetsgivare.
Kårkulla har sin specifika inriktning och kan sin sak. Det är småskaligt och det är svenskt, säger Åsa Sköld.
- Jag är inte orolig för att inte ha jobb. Jag tycker bara att man inte ska gå och rådda till något som fungerar bra.
Mångsidig och nyttig sysselsättning
I det så kallade Fixhuset vid Stationsvägen i Ekenäs finns Kårkullas serviceenhet Dagtek, det vill säga dagverksamheten.
Här jobbar brukarna, de som använder sig av Kårkullas tjänster.
De arbetsorienterade sysslorna är väldigt varierande. Här finns de som är underleverantörer till industrin, de som jobbar med konst och hantverk eller intern service, köksjobb och städning.
- Vi har också LO, som är livsorienterat, för folk som behöver mera struktur och stöd, säger vårdare Sara Jansson.
Sara Jansson är handledare för Fix-tv, som i dagarna faktiskt firar ett år. Det var i september i fjol som ett litet redaktionsteam på sex personer startade en webb-tv med Sara Jansson som handledare.
- Vi har en egen hemsida där vi gör olika program. Vi filmar, skriver manus och klipper, säger Sara Jansson, vars huvudsakliga arbetsuppgift är att erbjuda meningsfull sysselsättning.
Fix-tv har en produktionstakt som gör att en gammal rundradioredaktör nästan tappar hakan.
- Vi gör ett till två program i veckan. På ett år har vi gjort åttio program, säger Sara Jansson.
Tv-produktion kan låta dyrt, när nu Kårkulla har kritiserats för sina dyra tjänster, men Sara Jansson säger att hon får vanlig vårdarlön.
- Om vi nu talar pengar, så tidigare ledde jag en lika stor grupp i snickeri. Vi har inga proffs här med höga löner. Vår utrustning och våra kameror är billiga, säger Jansson.
Hon har jobbat på Kårkulla sedan 1992 och har haft många olika arbetsuppgifter som vårdare och handledare för olika grupper.
Jansson hoppas att Kårkulla har ett så bra koncept att verksamheten får fortsätta efter vårdreformen.
- Behovet finns kvar, vår service på Dagtek är mångsidig. Det här är personers liv och arbete och kan inte jämföras med de äldres dagverksamhet.
Modernare och stöd enligt behov, inte handikapp
Intresseorganisationen för svenskspråkiga personer med intellektuell funktionsnedsättning i Finland, FDUV, talar för modernare grepp i vården av och servicen för personer med intellektuella funktionsvariationer.
- Det bygger på FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Man ska inte särskilja grupper eller ge stöd enligt diagnos, utan enligt behov, säger FDUV:s verksamhetsledare Lisbeth Hemgård.
FDUV har varit med och påverkat det förslag som statsrådet har som grund inför vårdreformen. Där är man inte helt avogt inställd till att ansvaret faller på landskapen.
- Det känns som ett lite gammalt koncept att man har specialomsorgsdistrikt, men visst är vi också oroade för hur det går med Kårkulla samkommuns tjänster i framtiden, säger Lisbeth Hemgård.
Vårdlandskapen ska enligt förslaget till ny vårdreform ta ansvar för basverksamhet som boende och dagverksamhet.
- Det betyder inte att Kårkullas dagverksamhet och boenden försvinner, det är bara en annan part som får ansvara för att de upprätthålls.
Tanken är, enligt Lisbeth Hemgård, att det som i dag är Kårkulla samkommun, ska kunna erbjuda sitt specialkunnande till vårdlandskapen.
Risker finns i övergångsperioden, det gäller att se till att ingen blir utan tjänster, konstaterar Hemgård.
- Det är sedan intresseorganisationernas, till exempel FDUV:s uppgift att se till att det erbjuds service på svenska i vårdlandskapen. Bland annat ska det finnas nationella språknämnder i vårdlandskapen som bevakar svenskspråkiga tjänster.
FDUV står för "frihet, delaktighet, utveckling och valmöjligheter för alla - också för dem som behöver stöd i vardagen", står det på organisationens hemsida.
