Ensam är stark! Själv är bäste dräng! Men stämmer det eller är det okej att behöva ett handtag mellan varven? Norrena & Frantz vill veta om du vågar be om hjälp då det behövs.
Jag var en bit över trettio innan jag vågade börja be om hjälp. Fram tills dess hade jag alltid varit den duktiga flickan som redde sig själv, om så med ett krampaktigt tag om klippkanten jag höll på att ramla ner ifrån.
Då jag vågade sträcka ut handen märkte jag att mina nära och kära inte alls tittade med avsmak på min svaghet utan istället tog min hand och drog upp mig på stadig mark igen.
Nu då jag själv blivit bättre på att be om och ta emot hjälp har jag fått mer tid och energi att hjälpa andra. Men jag har märkt att många verkar motvilliga att ta emot hjälpen.
Varför har vi så svårt för att be om hjälp?
Tror vi att det signalerar svaghet? Tror vi att våra vänner, kollegor och släktingar ser ner på oss om vi inte klarar oss själva?
Relationspodden Norrena & Frantz vill veta hur du ser på det här med att be om hjälp
Täcks du fråga grannen om hen kan se efter barnen medan du ska på föräldramöte?
Ringer du pappa då bilen går sönder fast du haft körkort i 25 år?
Drar du dig för att rådfråga din unga kollega då du inte förstår dig på nya datasystemet?
Konsulterar du biträdet i butiken istället för att erkänna att du inte har någon aning om vilken bh, telefon eller gräsklippare som är bäst för dig?
Känner du dig provocerad eller förminskad när någon erbjuder dig hjälp fast du inte bett om det?
Erbjuder du ofta andra hjälp utan att få en enda gentjänst? Hur känns det?
Du är alltid anonym då du kontaktar Norrena & Frantz, ditt svar kan komma att läsas upp i podden och publiceras här på svenska.yle.fi.
Formuläret har stängts.
