Många har erfarenheter av att leva i en våldsam relation och mörkertalet är stort. Under coronapandemin har hjälpbehovet också ökat och många skyddshem är i dag fullsatta. För de som drabbas av våld i nära relationer är tröskeln ofta hög att berätta vad de varit med om.
Heidi Raitio levde tidigare i ett våldsamt förhållande och det har lämnat djupa spår som hon fortfarande läker. Men redan i tonåren drabbades hon av en traumatisk upplevelse.
- Då jag var 17 år blev jag våldtagen av en bekant. Jag var på fest och hade druckit ganska mycket. På något sätt hamnade jag hemma hos honom och han sa att jag kan sova hos honom. Jag la mig ner för att sova. Senare kom han upp i rummet och sa att han ville ha sex. Jag minns inte så mycket av det, men jag minns att jag var jätterädd. Jag fick inte ett ord ur mig utan jag lät det hända, säger Raitio.
Raitio ville helst glömma hela händelsen och förträngde den i tio år före hon kunde acceptera vad som hänt.
- Mycket av mina problem har haft med våldtäkten och göra. Jag blev träningsberoende och missbrukade alkohol. Sen fick jag ångest och depression, säger Raitio.
"I slutet blev jag helt apatisk"
Raitio har även varit i ett förhållande där hon utsattes för fysisk, psykisk och sexuell misshandel.
- Min depression och ångest blev värre och i slutet av förhållandet blev jag helt apatisk. Jag orkade knappt äta, sov för det mesta och kände nästan ingenting mera.
Raitio kände under hela förhållandet att någonting var fel och till sist började hon googla på vad misshandel var.
- Då förstod jag att det var misshandel och att jag måste lämna honom.
"Man tycker ju om personen också"
För Raitio var det värsta med att leva i ett våldsamt förhållande att hon kände sig så ensam. Under den tid förhållandet pågick berättade hon inte för någon hur hon hade det.
- Jag skämdes, men en orsak var också att jag inte i början förstod att det var misshandel. Men efter att jag lämnat honom berättade jag för mina närmaste vad som hänt. De blev alla chockade och kunde inte tro att det var sant, säger Raitio.
Till de som frågar varför man stannar kvar i en våldsam relation svarar Raitio att det är svårt för en person som inte varit med om det att förstå.
- Misshandeln går i vågor. Vi hade många bra perioder emellan och det är svårt att förstå vad som händer. Man tycker ju om den man är tillsammans med också. Det är inte så lätt att bara lämna, säger Raitio.
I dag mår Heidi Raitio mycket bättre, men fortfarande har hon mycket att bearbeta.
"Den som misshandlar har problem"
Även om Raitio är lättad att hon kom ur förhållandet är hon noga med att påpeka att hon inte hatar sin före detta pojkvän. Hon är glad över att hennes före detta numera har lyckats förbättra sitt beteende och verkar må bättre i dag.
- De som misshandlar är inte alltid hemska människor utan de har problem, säger Raitio.
Vad kan du ge för tips till de som är i ett våldsamt förhållande just nu?
- Försök berätta och tala om det och försök få stöd och hjälp att lämna förhållandet. Jag kan förstå att man är rädd, men det lönar sig nog att göra det. Ingen förtjänar att vara i ett sådant förhållande, säger Raitio.
"Vi har händerna fulla"
Ungefär nittio procent av alla fall av våld i nära relationer blir aldrig kända. Under coronapandemin har hjälpbehovet också ökat och många skyddshem är i dag fullsatta.
Även på terapicentret Pilari i Åbo har antalet kunder ökat, men det gjorde det också före coronapandemin.
- Vi har händerna fulla med arbete, så det är en märkbar ökning, men det ökade redan ifjol också, säger Jorma Lindholm, som jobbar med kris- och våldsarbete på Pilari.
På terapicentret har alla som har sökt hjälp ändå fått den. Just nu är väntetiden ungefär 3-4 veckor, men i akuta situationer är det möjligt att få en tid på kortare varsel.
På Pilari kan de erbjuda terapi individuellt eller till hela familjen. Många gånger handlar det om att få förövaren att komma till insikt om att hen har problem.
Om terapin erbjuds till hela familjen är det viktigt att förövaren inser sitt problem och förbättrar sitt beteende, för terapin måste kännas trygg för alla. Oavsett hur familjen bestämmer sig för att gå vidare kan det vara bra att tala ut om saker tillsammans.
"Mest orolig är jag för de personer som är instängda i sina hem"
På Brottsofferjouren har de inte märkt av att fallen har ökat i år. Både i år och i fjol har brottsofferjouren haft drygt 330 fall gällande våld i nära relationer i Egentliga Finland och Satakunta. I hela landet hade Brottsofferjouren 4700 fall av våld i närrelationer i fjol. I siffrorna ingår fall av både kvinnor och män, men de flesta av Brottsofferjourens kunder är kvinnor.
Många av Brottsofferjourens kunder kommer via polisen och de är oftast redan i en brottsprocess. Men för de som ännu inte kommit så långt kan coronaläget göra det svårare att söka hjälp.
- Mest orolig är jag över de människor som på grund av coronan är instängda i sitt hem. De som jobbar eller studerar hemma har kanske inte så lätt att söka hjälp. Före coronan kunde de gå till en hobby eller en vän och få lite avstånd och ringa någon och söka hjälp, säger Sirkku Opacic, som jobbar som handledare på Brottsofferjourens enhet i Åbo.
Opacic säger att alla med låg tröskel får ringa Brottsofferjouren och får samtalsstöd eller konkreta tips på var de kan få mer hjälp. Brottsofferjouren erbjuder också stödsamtal på svenska och det går bra att ringa anonymt.
"Varje dag möter vi oftast någon som är eller har varit utsatt för våld"
Mörkertalet när det gäller våld i nära relationer är väldigt stort. Saija Westerlund-Cook jobbar som sakkunnig i familjearbete på Folkhälsan och hon forskar också i hur bland annat våld påverkar barn. Hon säger att vi nästan varje dag möter någon som har upplevt våld i nära relationer.
- Det gör vi oftast utan att vi vet om det. Mörkertalet är väldigt stort, men man kan ganska långt utgå ifrån att i en dagisgrupp, skolgrupp eller i ett kafferum på jobbet sitter det antagligen också någon som är utsatt eller har varit utsatt för våld, säger Westerlund-Cook.
Vad kan man då göra för att hjälpa de som blivit utsatta för våld?
- Det är väldigt viktigt att våga fråga. Väldigt ofta hör man både av barn och vuxna att ingen har frågat. Jag har under sommaren och hösten jobbat mycket på skyddshem och också där händer det att ingen har frågat. Hur ska man våga berätta, om ingen vågar fråga, säger Westerlund-Cook.
Westerlund-Cook påpekar att det är allas ansvar att våga fråga. Även om personen kanske inte vågar säga hur det är första gången kanske de med tiden vågar berätta.
- När jag frågar för femte gången, kanske personen tänker att jag verkligen vill veta och klarar av att höra. Då kanske personen är beredd att berätta.
Även om personen inte säger något till den som frågar, kan frågorna ändå leda till att personen kanske vågar berätta om sina upplevelser till en annan trygg person.
Våld går i arv
Också om det finns tecken som kan tyda på att allt inte är bra, som exempelvis oförklarliga blåmärken och svävande svar, så är det viktigt att komma ihåg att våldet oftast inte syns utåt. Men för dem som inte får hjälp kan våldet lämna djupa spår.
- Tyvärr kan våldet ha långtgående konsekvenser, både psykiskt, fysiskt, emotionellt och socialt. Om våldet har skett i barndomen, ökar det risken för olika sorters illamående senare i livet, säger Westerlund-Cook.
Många föräldrar tror ofta att barnen inte vet om våldet och att de sover. Men oftast är barnen mycket medvetna om vad som sker och det kan leda till att barnet tar efter föräldrarnas beteende och själva blir förövare eller offer.
- Om man har blivit utsatt för våld ökar risken för att man också i fortsättningen blir utsatt för våld sjufaldigt.
För att vi ska bli bättre på att förebygga våld i framtiden är det viktigt att jobba bort skammen och öppet prata om problemen. Barn som får bearbeta sina upplevelser av våld har också lättare att bryta ett destruktivt beteende.
- Det är viktigt att jobba med små barn och lära dem att känna sina egna gränser, stå på sig och också stå på kompisens sida. Om vi jobbar så att nästa generation är beredd att ta de där obekväma diskussionerna, då har vi kommit ganska långt på vägen, säger Westerlund-Cook.
Många kommuner i Egentliga Finland satsar nu på att utbilda sin personal i såkallade lotsutbildningar, så att personalen lättare kan identifiera problem och hjälpa sina kunder vidare.
Här kan du få hjälp om du är i en våldsam relation:
För den som behöver hjälp kan man t.ex. ringa Brottsofferjouren, deras svenskspråkiga stödlinje betjänar varje vardag kl. 12 till 14. Telefonnumret är: 116 006
I 112 appen på telefonen finns också telefonnumret till nollinjen. Till den kan man ringa anonymt och det lämnar inga spår i telefonen.
Just nu pågår FN:s kampanj Orange Dagar, som är en internationell kampanj för att stoppa våldet mot kvinnor och flickor. Kampanjen pågår från den 25 november till den 10 december.
