Vi frågade er hur ni lärt era barn att få en sund inställning till alkohol. Vi fick in många svar och här publicerar vi en del av dem. Tack till alla som berättat hur ni tänker om saken.
"Stöd barnen via egna trials and errors"
Jag har alltid varit av den åsikten att ämnen som till exempel alkohol, sex eller droger skall kunnas diskuteras objektivt. Jag tycker att den finska tankegången att det mesta skall förbjudas och tabubeläggas eller av myndigheterna med skrämselpropaganda "läras" till ungdomarna, blir helt fel.
Jag lär hellre mina barn hur de handskas med alkohol, redan i ett tidigare skede än då de enligt normerna (fyllda 18 år) självmant får göra det. Det är bättre att i tryggt sällskap hemma lära sig att hantera alkohol, och under föräldrarnas uppsikt lära sig vett och etikett.
Jag tror att mina ungdomar har lärt sig sunt förnuft hur och man förhåller sig till alkoholen utan skrämselpropaganda, tabubelägg eller paragrafrytteri.
Om barnet är berusat på småtimmarna ser jag hellre att barnet kommer hem än att barnet inte kommer. Alla föräldrar har varit ungdomar och känner till situationen. Jag anser att leva och lära också hör till ungdomen där föräldrarna med deras trials and errors kan lära och stödja sitt barn.
Allt som dagens ungdom har tillgång till på nätet är mycket värre än att se sina föräldrar berusade.
"Totalförbud om barnen är under 18"
Naturligtvis är det totalförbud till 18 år eftersom det enligt Finlands lag är förbjudet för minderåriga att använda alkohol. Ifall en berusad minderårig kommer till sjukhuset är personalen alltid skyldig att göra barnskyddsanmälan.
Med andra ord är det aldrig försvarbart att bjuda alkohol åt en minderårig.
"De visste men ville inte tala om det"
Jag har aldrig sett mina föräldrar kraftigt berusade under mitt 25-åriga liv. Mina föräldrar var alltid strikta med att man inte får dricka alkohol före man är myndig, men detta hindrade inte att jag började konsumera regelbundet i 14-15-årsåldern. Jag tror de visste om det men de ville inte tala om det.
Först under det senaste året har jag börjat berätta för föräldrarna hur mycket jag egentligen dricker. Före det har det varit en sak vi inte talar om. De har förstås märkt att jag haft krapula men de har mera kringgått att fråga om saken av mig.
"Jag lärde mig uppskatta kvalité och "fina" drycker"
Jag har vuxit upp i ett hem där öl och vin var och är en matdryck och man fick ibland smaka ett litet glas som motsvarade ett snapsglas.
Då man sedan kom i tonåren köpte föräldrarna största delen av dryckerna, även om man ibland själv köpte andra vägar för att man ibland tyckte att det var för lite. Har inte alla gjort så när de var unga?
Inte har man blivit alkoholist trots en mycket liberal syn på alkohol. Tvärtom lärde man sig att uppskatta kvalité och "fina" drycker eftersom farsan gillade gammal whisky och rom och morsan cognac.
Ibland fick man höra en liten moralpredikan i matbordet dagen efter, eller fick städjobb för att föräldrarna ville jävlas. Men inte så mycket mer eftersom det inte påverkade skolan.
Denna lärdom har jag tagit med mig i egen familj där både dottern och sonen får nästan vad de ber om. Frun var först emot denna tanke men hon gav efter eftersom barnen respekterar valet och ser att det är bättre denna väg.
Däremot då det gäller tobak är det totalt nej även om man inte kan hindra att de röker. Men någon tobak köps inte från min plånbok.
"Alkohol passar inte i barnfamiljer"
Vi vuxna har haft alkohol på bordet endast 1-2 gånger om året under barnens uppväxt. Alkohol passar inte i barnfamiljer.
Det är absolut tillåtet att komma hem också helt packad om det blivit för mycket dricka. Barnen ska alltid få känna att det är tryggt att komma hem oberoende i vilket tillstånd de befinner sig i.
Givetvis blir det diskussioner men det är inte lönt att ge bestraffningar. Då skadas tilltron. Rak kommunikation regelbundet redan då barnen är i 10 årsåldern så att värderingarna präntas in.
Det är för sent att börja föra alkoholdiskussion med en 15-åring, som är inne i trotsperiod.
"Barnen har inget intresse"
Våra barn har inget intresse. Då båda föräldrarna har en negativ inställning till alkohol så smittar det av sig till barnen. Våra tonåringar har absolut inget intresse av alkohol.
"Rädd för att ens pröva"
Varken min fru eller jag själv har varit berusade. Visserligen har vi smakat en halv kork av det mesta. Allting har varit godare utan sprit.
Vi har berättat om hur vissa personer tagit sin första klunk, eller bloss på cigaretten för den delen, känt att "nu kom jag hem, detta är min grej". De var fast vid första smutten/blosset.
Jag själv är bokstavligen rädd för att pröva – inte för att det skulle vara obehagligt utan för att det skulle vara mycket behagligt.
Jag har inte sett en enda som blivit bättre av spriten, inte en enda. Alla som jag träffat – både privat och i jobbet – har sagt, då den stora förvåningen över min odruckenhet lagt sig, att jag inte missat någonting alls. Tvärtom.
Många har lagt till, ofta med viss bitterhet, att de själva skulle ha mått bättre på den vägen om de bara hade valt den.
Allt detta har vi öppet berättat för våra barn. Man måste inte! De verkar ha tagit det till sej. Vi kan bara hoppas, för de har just flugit ut i världen.
"Han har fått smaka i vårt sällskap"
Avdramatisering har fungerat okej med 17-åringen. Han har fått smaka i vårt sällskap – no big deal. Han har nog druckit sig berusad med kompisar, dock endast någon enstaka gång.
Han är mycket social och tycks kunna gå på fest utan att dricka. Rätt så många tycks nuförtiden vara absolutister eller mycket moderata med alkohol, vilket gör det lättare att också själv låta bli.
"1000 euro då de fyller 20"
Våra barn är tio och tolv år gamla. Vi har försökt förklara för dem att det inte finns något positivt med alkohol. Vi har också lovat, att om de håller sig borta från alkoholen tills de fyller 20 år, kommer de att få 1000 euro båda två.
Det borde förhoppningsvis vara en morot när grupptrycket om att dricka uppstår.
"Skönt att alltid kunna vara nykter och få köra bil"
Jag tror att alla familjer är olika när det gäller alkohol. Jag själv växte upp i ett hem där alkohol inte behövdes för att ha trevligt eller som del av en fest.
För egen del har jag knappt druckit alkohol alls ens i vuxen ålder. Min fru har druckit något mer i sin ungdom.
I vår familj har vi därför ingen alkohol och barnen har aldrig sett oss dricka alkohol vid till exempel midsommar eller jul. Det är inget politiskt ställningstagande utan enbart en alkoholfri livsstil.
Det är dessutom skönt att alltid kunna vara nykter och få köra bil.
"Religion mer skadligt för hälsan"
Mina föräldrar berättade aldrig något om alkohol eller sex för den delen. Det fanns inte i en kristen familj, det var helt tabu.
Svåra ämnen kunde inte diskuteras och var man av annan åsikt om något, då hade Bibeln det rätta svaret som kunde tolkas hur som helst till understöd för mina föräldrars åsikter.
Tystnad, förbud och hot om att hamna i helvetet fungerar inte i diskussion med en tonåring.
Om jag själv får barn tänker jag tala öppet om allt med dem och hoppas på att de ska våga fråga mig om allting. Bibelbältet och religion är mer skadligt för hälsan.
Festligt utan alkohol
Jag tycker att man inte ska bjuda barn före de fyllt 18. Orsaken är att det finns en lag som förbjuder det. På samma sätt som att man inte kör moped före man är 15 och har mopedkort eller kör bil före man är 18 och har ett körkort.
Dessutom så finns de ju forskning på att ju längre man kan skjuta på debuten desto bättre, och att en ung kropp inte mår bra av alkohol.
Man kan ju fira och duka fint och ha det lika festligt med alkoholfri cider eller läsk, eller hur?
"Som tonårsförälder får man ibland ge avkall på sitt eget"
Vi har i ett tidigt skede funderat över hur alkoholanvändning i familjen påverkar våra barn. Hos oss hör alkohol till helger och högtider. Vi har aldrig gömt vår alkoholanvändning.
Ett gott vin till maten och skumppa till festliga tillfällen, ibland bastuöl eller cider. Lite snapsvisor ibland men inte berusningsdrickande. Alkohol i berusningssyfte passar inte in i familjelivet.
Att köpa ut lite alkohol för att tro att man vet vad barnet dricker, det har vi aldrig trott på.
Att ungdomar provar alkohol innan de fyller 18 ska man inte blunda för. Det har också våra barn gjort men de har alltid vetat vår linje. Man finns ju där för barnen också om de misslyckas ibland, men man ska inte döma.
Vi har inte förbjudit dem att gå på fester och vi har kört dem och hämtat dem som vi kommit överens om.
Som tonårsförälder får man ibland ge avkall på sitt eget för att finnas där för sina barn. Vi har haft ett fint föräldranätverk (några familjer) där vi föräldrar haft samma linje, samma hemkomsttider, samma regler. Det gör det lättare för ungdomarna.
Våga vara förälder till ditt barn i alla situationer, det önskar tonåringar innerst inne tror vi.
I dag är våra barn redan vuxna och snart är det kanske deras tur att bli föräldrar. Hos oss har det här fungerat bra.
"Det kvittar att föräldrarna pratar"
Det kvittar att föräldrarna pratar om alkohol tror jag! Mamma var strikt, men jag drack mycket i tonåren. Kompisarna drack lite mindre och deras föräldrar var mindre stränga. De kunde köpa lite alkohol åt sina barn.
Däremot slutade jag vid krogåldern då jag bildade familj vid 19. Medan de här kompisarna började festa hejdlöst varje helg och mitt i veckan. Så höll de på tills de var 30.
"Vi går inte med på att hon stannar över natten efter fest"
Vi använder måttligt med alkohol och berusar oss inte. Tonåringen får smaka lite hemma.
Hon får gå på fester där alkohol används men vi hämtar vid överenskommen tid. Om tonåringen då visar sig vara berusad blir det diskussioner och tidigare tid för hämtning nästa fest.
Om hon bara smakat eller tagit någon cider, men verkar vara i gott skick, gör vi inget nummer av det men säger att vi önskar att hon inte dricker.
Att stanna någonstans över natten efter en fest har vi inte gått med på. Vi vill veta att hon är i skick och i trygghet ifall hon använt alkohol.
"Jag har inte behövt göra något"
Jag har inte behövt göra något. Mitt barn har aldrig velat ha alkohol. Själv väljer jag oftast alkoholfritt numera.
"Privilegier ska förtjänas i form av respekt för regler"
Vi pratar öppet om alkohol hos oss. Jag och min man dricker inte själva, vilket delvis har att göra med alkoholism i nära släkten. Detta vet våra tonåringar om.
Vi håller styvt på lagen, alltså ingen alkohol före 18 år. Forskningen visar att detta har störst chans att funka. Samtidigt har vi varit öppna med våra egna misstag och tillkortakommanden.
Våra barn vet att de alltid alltid kan ringa oss mitt på natten om det blir problem. Hittills har allt gått bra och snart är äldsta barnet myndigt. De är ansvarsfulla och ärliga, hoppas vi
i allafall.
De påstår dock att de flesta av deras kompisar dricker på helgerna och de tycker också att vi är för strikta.
Skulle någon av dem komma hem berusade så skulle vi diskutera detta med hen dagen efter. Det skulle bli repressalier i form av indragna privilegier som sena hemkomsttider och frikostig månadspeng. Detta vet våra barn om, privilegier ska förtjänas i form av respekt för regler.
"Ungdomen blir klokare med åren"
I vår familj används inte alkohol alls. Jag undrar varför det ens ges så stort utrymme. Det finns sundare sätt att umgås.
Det ser ut som att ungdomen blir klokare med åren. Det är inte längre coolt att dricka alkohol, vilket ju är bra. Det är mer medelålders och gamlingar som dricker.
"Det alltid är tryggt att komma hem, hur dåligt man än mår"
Jag har låtit mitt äldsta barn välja om hen vill skåla med mousserande vin eller pommac vid fester sedan vi firade hens 15-årsdag. Hen föredrar pommac efter ett litet smakprov av cava, men gillade inte smaken. Nu är hen 16 år.
En gång har hen kommit hem riktigt packad. Hen hade druckit på en hemmafest och börjat må dåligt och varit fiffig nog att ringa en myndig kompis som körde hen hem med bil.
Jag lät barnet sova av det värsta och bjöd på värkmedicin följande morgon innan vi tog en allvarlig diskussion om alkoholdrickandet och andra berusningsmedel. Den gick i god ton, det blev en riktigt bra dialog faktiskt.
Jag hoppas på att hen del lärde sig att inte dricka utan att veta vad man dricker, dels att det alltid är tryggt att komma hem, hur dåligt man än mår.
Jag har varit alltid tydlig om min åsikt – att inte dricka sig berusad som minderårig och totalt nej för droger – men samtidigt vet barnen om att jag själv inte varit en ängel i tonåren.
Barnen har aldrig sett mig full men jag kan nog ta några glas i deras närvaro. Jag försöker med eget exempel visa ett ansvarsfullt sätt att använda alkohol och normalisera vin till maten, mousserande på fest och en drink på fredag kväll alltid då och då. Det här efter alla år vi blev utsatta för den andra förälderns alkoholism.
Det verkar bära frukt för numera får ingen av dom ångest om jag öppnar en flaska här hemma.
