Har du känslan av att du har lurat dig till din position på jobbet? Att du egentligen inte är tillräckligt intelligent för din arbetsplats? Du är inte ensam. Det här kallas bluffsyndrom, och det är rätt vanligt.
Du är inte så bra som dina kollegor tror. Och du är inte nära på lika kompetent som de är. Så här kan tankarna se ut om du har bluffsyndrom, eller impostor syndrome på engelska.
Syndromet gör det svårt för människor att tro på sina egna förmågor och prestationer. Framgång avfärdas som tur, bra tajming eller att andra människor har lurats eller övervärderat en.
Det känns som om det bara är en tidsfråga innan bluffen blir upptäckt.
Ofta leder bluffsyndrom i sin tur till att man börjar jobba mera, som i sin tur leder till mera framgång. Mera framgång leder till ökad rädsla för att bli upptäckt. Den onda cirkeln formas.
Det finns inte mycket forskning om bluffsyndrom, så vi bad er skicka in era upplevelser. Du kan läsa några utvalda berättelser i de blåa rutorna.
Bluffsyndromet grundar sig på tre saker
Så vad beror bluffsyndromet på? Forskare har inte kommit överens om ett fullständigt svar. Vi talade med psykoterapeut och psykoanalytiker Anna Collander om vilka faktorer som kan bidra till den väldigt vanliga känslan.
Svaret ligger i de tre S:en: självbild, självförtroende och självständighet, berättar hon. Och de är alla lika sammantvinnade som hörlurar som legat i en ficka.
– Om du inte har en realistisk självbild kan det kännas som om du bluffar, säger Collander.
En realistisk självbild är kopplad till empati och acceptans. Ungefär enligt mantrat: "Så här är jag, och det duger." Motsatsen liknar de tankar som bluffsyndrom ger. "Jag bluffar och jag duger inte."
– Det kan vara vanligt att ha bluffsyndrom då man börjar ett nytt jobb eller får nya arbetsuppgifter. Då är det svårt att skapa en realistisk bild av vad man kan och vad som förväntas av en.
Misslyckanden är en del av vår personlighet
Självständighet är viktigt för människan och spelar också en stor roll i förekomsten av bluffsyndrom. Anna Collander förklarar hur.
– Vi föds utan att ens kunna lyfta huvudet. Då är vi beroende av att någon tar hand om oss.
Vägen från det till att blir en kompetent vuxen är lång och känslofylld. Den präglas av glädjen och stoltheten när man lär sig saker och skammen och raseriet när man misslyckas.
– Grunden till bluffsyndromet är att vi har svårt att stå ut med att våra misslyckanden och kompetenser som är del av vem vi är.
Det här kan bero på att man som barn kanske inte har fått den rätta hjälpen när man har blivit arg och besviken.
– Jag såg en flicka som föll med cykeln. Hon blev arg på sin mamma och sa att hon föll "för att du andades, mamma". Det här är en vanlig reaktion som hon måste få ha i den åldern: hon stod inte ut med känslan av misslyckande och hon var tvungen att lägga det på något annat.
Om föräldern kan vara lugn och stödjande kan barnet småningom ta in det: "jag föll med cykeln, men det var ju inte så farligt".
Med tiden lär man sig att acceptera sina misslyckanden. Men får man inte hjälp med det kan det leda till en otillräcklig självbild.
– Du går runt med en suddig bild av vad du kan. Och du blir rädd för att bli avslöjad.
Stora förväntningar på självförverkligande
En otillräcklig självbild i kombination med ett osäkert arbetsliv, förändrande arbetsuppgifter och karriärbyten gör det besvärligt för oss idag.
– Det blir viktigt att vara duktig, och man vill vara det. Men det kan leda till att du intalar dig själv att du inte duger eller räcker till, säger Anna Collander.
I dagens värld har vi stora förväntningar på självförverkligande. Arbetskulturen kan påverka kraftigt, speciellt om atmosfären på jobbet inte tillåter mänskliga fel och brister.
– Vi behöver andras uppskattning och feedback om att de accepterar oss. Det kommer vi aldrig ifrån.
Bluffsyndromet hjälper att bevara en mera idealiserad självbild av hur man borde vara för att räcka till.
Den är svår att släppa.
– Det är lättare att fixera sig på inbillade begränsningar än att realistiskt utvärdera sina styrkor och svagheter.
Ilska riktas inte åt rätt håll
I bluffsyndrom ingår en väldigt stark självkritik som följd av den otillräckliga självbilden. Men det kan också bero på ilska som inte riktas åt rätt håll.
– Ofta är det inte socialt tillåtet att visa ilska, så den tar sig formen av självkritik i stället, säger Collander.
Den enstaka forskning som finns visar att bluffsyndrom skulle vara vanligast bland kvinnor.
– Kön kan påverka bluffsyndrom på det sättet att samhället förväntar sig olika saker av olika kön. Kvinnor har generellt sett mindre plats att visa ilska och män tillåts inte att sörja sina misslyckanden offentligt, till exempel.
Så här kan du minska på symtomen
Det gäller att ha empati för sig själv.
– Försök bli bekant med dina styrkor och svagheter – och din egen ilska, tipsar Collander.
Nästa gång du känner dig självkritisk kan du spola tillbaka bandet några minuter och fundera på var som hände precis innan. Kan det vara något annat du är arg på?
Det kan hjälpa att minska bluffsyndromssymtomen.
Om inte, finns det andra saker du kan göra för att lätta på känslan. Du kan till exempel ta reda på så mycket som möjligt om vad förväntas av dig i ditt arbete.
– Det är inte lätt att misslyckas, vara duktig, våga lita på sin kompetens eller hantera avundsjuka på arbetsplatsen. Tillåt dig en orosstund då du kan bearbeta känslorna, men lägg dem sedan åt sidan, säger Collander.
"Vi är här för att njuta"
Om arbetet lider eller det blir omöjligt att utvecklas eller njuta är det dags att söka hjälp.
– Bluffsyndrom gör att man lider på jobbet och det kan vara förlamande. Men vi är inte här för att prestera – vi är här för att njuta av livet. Syndromet ska inte påverka livskvaliteten, säger Anna Collander.
Ibland lönar det sig att fråga sig själv ifall ens tankar handlar om bluffsyndrom eller ointresse för arbetsuppgifter. Symtomen kan vara kopplade till känslan av kompetens, men också till meningen med livet.
Fundera på hur det känns när du är duktig och när du misslyckas, tipsar Collander.
– Det lönar sig också att sitta ner och fundera på ifall ditt jobb verkligen är det du vill göra.
