Många vittnar om att de får kommentarer av sin läkare om vikten även om de inte söker hjälp för den. Men borde läkare få påpeka vikten i tid och otid? Hur ska patienter kunna vara bekväma i vården och minska på diskrimineringen?
För Evaleena Vuorenmaa öppnades en ny värld när hon började gå upp i vikt i samband med sin graviditet. Då fick hon kommentarer angående sin vikt av sin läkare och hon märkte hur diskriminerande vården är.
– Läkaren sa att jag börjat väga för mycket och att jag måste äta nyttigare. Då kunde jag inte ens äta sötsaker för att jag mådde så illa. Gurka, ananas och keso var det enda jag kunde äta, men läkaren lyssnade inte på mig.
Det spelade ingen roll vad Vuorenmaa sa. För att hon gått upp så mycket i vikt måste det enligt läkaren bero på att hon ätit sötsaker varje dag.
André Heikius som är överviktsläkare säger att överviktiga blir diskriminerade i vården och inte bara när det gäller att få kommentarer angående sin vikt utan också i att vården blir sämre eller i värsta fall uteblir.
Enligt Heikius finns det inte alltid tillräckligt med kunnande och resurser för att ta hand om patienters övervikt.
– Det är ganska vanligt att man möts burdust i vården. Övervikten påtalas på ett sätt som inte känns önskvärt. Det finns absolut orsaker till att förbättra hur överviktiga patienter möts i vården.
Är påpekanden om vikten i onödan?
Vuorenmaa har efter upplevelsen under sin graviditet fått kommentarer om sin vikt nästan varje gång hon gått till en läkare, fysioterapeut eller tandläkare. Det har inte varit bra upplevelser.
Vuorenmaa jobbar som danslärare och hon har haft problem med sitt knä i tio år, vilket ledde till att hon sökte hjälp hos en fysioterapeut.
– Jag sa att jag tränar 30 timmar i veckan, men fysioterapeuten frågade ändå om jag inte skulle behöva träna mer. Men problemet var ju snarare att jag borde röra på mig mindre.
Vuorenmaa tycker att det största problemet är att fördomarna kan leda till sämre vård för överviktiga.
– Det värsta är att de inte lyssnar och att de antar vilka mina livsvanor är utan att fråga. De borde fråga om ens liv, hur man äter, hur man sover och hur man rör på sig.
Inte bara Vuorenmaa upplever kommentarer kring vikten utan det är något som är ganska vanligt. Det berättar både André Heikius och psykolog Monica Ålgars.
Bland annat @ylex3mnyheter’s Instagramföljare delade med sig av sina erfarenheter och där vittnar många om att de fått höra påpekanden om sin vikt när läkarbesöket inte alls gällt vikten. Personer som inte alls varit överviktiga har fått kommentarer om att de borde gå ner i vikt.
Hade fallit och skadat foten, läkaren sa att den skulle bli bättre snabbare om jag skulle bli smalare. Vägde 60 kg.
ylex3mnyheters följare på Instagram.
De här hastiga kommentarerna utan någon vidare uppföljning kan göra mer skada än nytta. Människor kan till och med dra sig för att söka vård.
– Det gäller en så personlig sak som kräver förtroende. Man ska inte inleda en diskussion med att riskera att patienten tar illa upp. Det är bättre att inte kommentera vikten alls om man inte har förståelsen eller tiden att ta det på ett respektfullt sätt, säger André Heikius.
Monica Ålgars som är psykolog och psykoterapeut berättar att vikten kan vara något som man ända sen barndomen förhållit sig till, kämpat med eller fått höra olika kommentarer kring.
– Om man under flera år har blivit bemött på ett jättetråkigt och hemskt sätt är det inte underligt att samtal om vikt leder till komplexa känslor och svåra tankar.
Det är viktigt att inte komma med pekpinnar och uppmaningar. André Heikius berättar att de här metoderna för många inte är till någon hjälp.
– Många med övervikt är bekanta med fenomenet att de ges skulden för sin vikt och de sjukdomar som kan komma med den. Det här är moraliskt fel och sakfel. Vi vet idag att fetma och övervikt inte är mer självförvållat än andra tillstånd som leder till andra sjukdomar.
Läkare vill patienten väl
200 olika sjukdomar kan kopplas till övervikt och fetma, vilket är orsaken till att läkare vill diskutera vikt med sina patienter.
Det räcker däremot inte att se på en patient eller att räkna ut BMI för att veta att någon väger för mycket eller för lite. Midjemåttet är ofta viktigare än BMI eftersom man inte kan lita på BMI helt och hållet.
– Unga kvinnor kan till exempel enligt BMI vara överviktiga. Det blir lätt fel då vi har olika kroppskonstruktion. Är deras midjemått okej då finns det ju ingen övervikt att prata om, säger André Heikius.
En läkare måste kunna respektera en patientgrupp som redan är stigmatiserad och diskriminerad i vården.
– De flesta vill göra sitt jobb så bra som möjligt, men behandling av övervikt och fetma är totalt underresurserad. Det saknas strukturer och personal. Det är svårt för många läkare att behandla gruppen och det ökar risken för att man bemöts fel, säger André Heikius.
Lösningen på på problemet är inte att sluta tala om vikten
Evaleena Vuorenmaa behöver inte höra av läkare att hon är överviktig utan hon vill att läkaren ska förklara om viktnedgång kan hjälpa och om det kan minska riskerna för att insjukna i andra sjukdomar.
– Det är farligt att man bara säger till patienten att “gå ner i vikt, tack för besöket.” och inte ge någon möjlighet till uppföljning av vården och konkreta åtgärder. Om läkaren är orolig så måste de följa upp det.
Vid läkarbesöket då jag fick bekräftat psoriasis konstaterade läkaren att det är för att jag är tjock.
ylex3mnyheters följare på Instagram.
Vuorenmaa tycker att läkare skulle ha mer utbildning i att bemöta olika typer av patienter.
Monica Ålgars säger att människor inom vården också påverkas av fördomarna i samhället och bär på samma fördomar som alla andra.
– Tyvärr är det inte så att en hälsovårdsutbildning gör en immun mot de här fördomarna. När man jobbar med andra människor så har man också ansvar att rannsaka sig själv och fundera: Hurudana fördomar har jag själv och hur syns de i mitt jobb? Hur förhåller man sig till sin egen kropp och vikt och hur förhåller man sig till andras kroppar?
Också Vuorenmaa håller med om det finns mycket fördomar.
– Hur mycket folk än utbildar sig och hur mycket vi än pratar om det här så om inte vårdpersonal reflekterar kring sig själva och går igenom sina egna fördomar så är allt i onödan.
Hälsovårdspersonalen måste på riktigt erkänna sina fördomar och arbeta på dem.
André Heikius anser att det finns mycket på området som kan förbättras men att det sker en utveckling i hur läkaren ska prata med sina patienter.
– Hur man tar upp det är så otroligt viktigt. Jag kan fråga lov om läget är lämpligt att prata om vikten, ifall jag ser att övervikt är starkt närvarande och påverkar människans sjuklighet och livskvalitet. Då kan man fråga “jag ser som läkare att genom att diskutera kring din vikt kan vi hjälpa dig, är det okej för dig att vi pratar om din vikt i dag?”.
Om personen då säger nej så pratar inte Heikius om det. Man måste också ha ett empatiskt tillvägagångssätt. Om besöket gör så att människan känner sig utpekad, beskylld och obekväm, då har ju något redan gått fel.
– Personen kan ha jobbat jättelänge eller jättehårt med sin vikt att behålla sin vikt eller inte öka på den och då blir det superfel om läkaren säger att “du borde gå ner fem tio kilo nu”. Man har inte ens brytt sig om människans livssituation och vad människan har gjort för sin situation.
