Artikeln är över 4 år gammal

Paret Vahtilas nygamla drömhus blir Lovisas somestjärna: "Vi kommer att fixa på vårt hem resten av livet"

Två personer och två hundar intill stockar på marken, lite bråte omkring, bakom dem ett rödmylletorp.
Den första byggnad som reser sig efter branden är en gammal loftbod. Den ska fungera som tillfälligt hem innan det 200-åriga bostadshuset anländer från Österbotten. Bild: Yle/ Heini Rautoma

Milla och Markku Vahtila hittade sina drömmars hem vid åkerkanten i Malmgård i Lovisa. Efter några euforiska månader brann lyckan ner på en natt. Paret har vänt eldsvådan till sin styrka, och nu har de inlett ett vloggsamarbete med staden.

- Ger du K23 åt mig, säger Markku till Milla.

Han pusslar ihop stockarna till en loftbod från 1800-talet. Boden har flyttats från Tuuri till Milla och Markku Vahtilas tomt i Malmgård.

K23 har märkts ut som en av mellanväggens översta stockar. De två våningarnas väggar är snart färdiga, och snart får loftboden tillbaka sitt tak och sitt golv.

Det här ska bli familjens nya hem. Eller tillfälliga hem – tills det nya hemmet anländer.

För att få en överblick över vilken stockbyggnad som är vilken får vi spola tillbaka en aning, till december 2020.

Spåren efter eldvådan får synas

Paret Vahtila hade hittat sitt drömhus i Malmgård. Det var ett stockhus från år 1917, rött med vita knutar. Och det var perfekt.

Men en morgonnatt i november, tre och en halv månad efter att paret börjat renovera huset, vaknade de av brandalarmet.

En röd stockbyggnad står på en gård med högar av material och bråte. Byggnaden saknar tak.
Stockvägg där de nedersta stockarna är svartbrända.
Loftbodens nedersta stockar hör till det nerbrunna huset och har återanvänts. Resten är loftbodens "egna" stockar, som flyttats till platsen. Brandens svarta spår får synas i kontruktionen som en påminnelse. Bilder: Yle/ Heini Rautoma (vänster), Yle/ Heini Rautoma (höger)

Ett elfel hade orsakat en brand. Milla och Markku hann ut med sina hundar, sin kanin och sin geckoödla, men huset totalförstördes.

- Det var hemskt att se på när en grävskopa mejade ner hela huset. Brandmännen sa att allt måste bort, så att det inte finns risk att något blir kvar och pyr, säger Milla Vahtila.

Efteråt har det visat sig att några av de väggar som inte brann kunde ha räddats, om de hade fällts utåt, bortåt från husets mitt.

- Brandmännen och den som styrde grävskopan gjorde vad de i den stunden ansåg vara bäst. Om något hade lämnats kvar så fanns det risk för att de måste rycka ut hit igen, och vi förstår att man inte kan ta den risken bara för att rädda material, säger Markku Vahtila.

Samtidigt som chocken och sorgen var enorm var Milla och Markku Vahtila tacksamma över räddningsverkets agerande.

- Jag blev så rörd när de gick in för att leta efter mina vigselringar, som jag brukar ta av mig när jag sover. De lyckades hitta vigselringen, men inte förlovningsringen, säger Milla Vahtila.

En kvinna i mörkgrön overall står i solskenet och ser lycklig ut med en grå kanin i famnen.
Milla Vahtila med kaninen Pumba i famnen. Bild: Yle/ Heini Rautoma

Men nu, en solig dag i mitten av april, säger hon att det kanske var bra, för nu kan hon uppdatera ringen till någon som hon tycker är fin.

Det är just den här attityden som styr arbetet när parets hem återskapas: gammalt och nyinförskaffat lever sida vid sida.

Trots allt lyckligt lottade

Ingen skadades i branden. Efteråt sett är Milla och Markku lättade och tacksamma över det.

Men direkt efter branden var det svårt att hitta perspektiv.

- Vi fastnade vid betydelselösa detaljer. Till exempel grämde vi oss över att det fanns massor av glass och kött i frysen, och nu gick det till spillo, säger Markku Vahtila och ruskar på huvudet.

En grå stenfot av en gammal trappa, till höger om den en svartvit husky, i bakgrunden byggarbetsplats.
"Husky-hundar är inga bra vakthundar", säger hunden Hukkas matte Milla Vahtila. Parets två hundar vaknade nämligen inte för att varna för elden vid eldsvådan i november 2020. Däremot brukar de stå vakt vid den kvarblivna stentrappan. Bild: Yle/ Heini Rautoma

Efter branden har paret kontaktats av andra som har förlorat sina hem i en eldsvåda.

- Det var sorgligt att höra om personskador eller husdjur som brunnit inne. Samtidigt blev det lättare att inse att vi trots allt kommit lätt undan, säger Milla Vahtila.

Livsstil att dela sina äventyr genom bilder och video

Alla är kanske inte lika fästa vid sina väggar och sin inredning, men för paret Vahtila är hemmet en del av identiteten. Milla, som är fotograf, dokumenterar renoverings- och husdrömmarna på parets blogg.

Att dela bilder och video är en del av paret Vahtilas företagsverksamhet. Via företaget Voima-Vahtila jobbar de med allt från fotografering till gymträning.

Två människor lyfter tegelstenar in i en skottkärra.
Som företagare kallar sig paret Vahtila ett kraftpar. De säljer allt från gymnastikredskap till kurser. Nu ska de för första gången ha ett ekonomiskt vloggsamarbete - nämligen med Lovisa stad. Bild: Yle/ Heini Rautoma

"Voima" i företagets namn betyder styrka och kraft, och företagsparet profilerar sig som ett kraftpar. Till exempel är Markku Vahtila finsk och nordisk mästare i redskapsgymnastik.

På grund av skador har Markku inte tävlat de senaste åren. Milla Vahtila har också haft en glesare uppdragskalender i och med att coronan tonat ner bröllopsfotograferandet.

Det fanns alltså gott om tid för att bygga ett hem. Med så gick det som det gick.

Gammalt stockhus flyttas från mellersta Finland

Nu har kraftparet ändå vänt motgångarna till sin fördel.

Det var från början klart att något modernt hus inte kommer att resas på tomten. Paret började leta efter stockhus som skulle kunna flyttas till platsen.

Redan i december kom loftboden. Under vårvintern hittades det nya boningshuset. Eller nytt och nytt - det är frågan om ett nästan tvåhundra år gammalt stockhus.

Ett par och två hundar samt en röd bil framför ett gammalt hus med röd brädfodring och vita knutar.
En familj framför ett stort trähus i vinterlandskap.
Den första bilden visar paret Vahtilas huslycka i Malmgård innan eldsvådan förstörde allt. Den andra bilden visar huset som ska åka genom halva Finland och ersätta det nerbrunna huset. Bilder: Milla Vahtila. (vänster), Milla Vahtila (höger)

- Hungern växte medan vi letade, och vi började leta efter allt äldre
hus. Vi tänkte att eftersom det ändå är ett enormt och dyrt arbete att flytta ett hus, så ska vi ha det perfekta huset, säger Milla Vahtila.

Huset som slutligen dög finns i mellersta Finland. Det ska flyttas under sommaren. Tidigast i höst börjar paret bygga upp huset på nytt i Malmgård. Men de har inte bråttom.

- Vi har resten av livet på oss att fixa på vårt hem, säger Milla Vahtila.

En brunvit husky ligger på byggarbetsgården, en röd loftbod i bakgrunden.
Tak över huvudet erbjuds för tillfället bara åt hundar. Men loftboden i bakgrunden blir snart inflyttningsklar. Bild: Yle/ Heini Rautoma

El- och vattenarbeten görs av proffs, och helheten styrs upp av en arkitekt och en byggnadsmästare. Det mesta gör paret på tumanhand, eftersom pengarna räcker bättre då.

- Den ersättning vi fick från försäkringsbolaget täcker inte flyttandet av det nya huset, säger Milla Vahtila.

En skugga av frustration i den annars så soliga uppenbarelsen dyker upp när hon pratar om försäkringspengarna.

- Vi har överklagat och överklagar fortfarande. Redan nu har vi fått större ersättning än bolaget från början ville betala. Det lyckades vi med eftersom vi har så mycket bild- och videomaterial från huset. Jag lider med dem som efter en tragisk eldsvåda kämpar med försäkringsbyråkrati, det är verkligen inget roligt, säger hon.

En rödvit glänsande Wolkswagen-bil står parkerad i ett grått biltält.
Kleinbussen Kuukkeli har tagit sina ägare på många äventyr, och kommer nu att fungera som tak över huvudet i väntan på hustak av olika slag. Bild: Yle/ Heini Rautoma

För tillfället åker människor, djur och kaffepauskorgar av och an mellan Malmgård och Helsingfors, där paret bor. Men snart ska de börja övernatta på gården - först i paketbilen Kuukkeli, och sedan i loftboden.

Vattenledning finns, och badtunna. Snart anländer en liten bastu. Infrastrukturen är ändå i dagens läge aningen asketisk - till exempel saknas ett utedass.

Hur tål parförhållandet att ni jobbar, renoverar och flyttar hus tillsammans?

- Vi trivs tillsammans. Tvärtom skulle det vara kris om vi inte gjorde saker tillsammans. Den längsta tid vi varit ifrån varandra på de fjorton år som vi varit ihop är en månad, säger Milla Vahtila.

Det lär ska vara så att Markku är tålmodig och Milla får saker att hända.

En slump att landa i Lovisa

Det var en slump att just Lovisa stal Vahtilas hjärtan. De kände inte till trakten då de flyttade i höstas.

- Vi ville lite utanför stan, och på något sätt lockade det att flytta österut. Kanske det är för att Markku är hemma i Fredrikshamn. Och så älskar vi Borgå! säger Milla Vahtila.

En man och en kvinna pausar från byggarbete, mannen lutar mot en skottkärra och kvinnan gullar med två huskyhundar.
Milla och Markku Vahtila har uppnått många drömmar, och sett andra gå i kras. Att göra saker tillsammans är viktigt för dem. Bild: Yle/ Heini Rautoma

Nu har det finsktalande paret landat vid åkerkanten i ett område där svenskan är stark.

- Det är faktiskt så att min mamma och hennes släktingar talar svenska med mig. Jag borde väl ha blivit tvåspråkig, men av någon orsak misslyckades det. Jag började aldrig tala svenska, även om jag förstår svenska, säger Milla Vahtila.

Med en del nya Lovisabekanta har samma koncept redan upprepats - folk talar svenska med Vahtilas och de svarar på finska.

Vloggsamarbete med staden ochmedverkan i Lovisa Historiska Hus

När evenemanget Lovisa Historiska Hus ordnas i augusti kommer Milla och Markku Vahtila att vara med. Visserligen är det egentliga boningshuset knappast på plats än, men loftboden och trädgården deltar.

Dessutom kommer räddningsverket att vara på plats och sprida kunskap om brandsäkerhet i gamla hus.

- Besökarna får höra vår historia, och så får de lära sig om släckning och brandsäkerhet.

Två personer i ett bygglandskap i solens sken.
"Först kändes det som en avstjälpningsplats", säger Milla Vahtila om spillrorna av det nerbrunna huset. Men att ordna upp och slänga skräp blev en del av sorgearbetet, och en del skatter går att återanvända. Bild: Yle/ Heini Rautoma

Vi vänder blicken tillbaka till gården så som den ser ut i april.

Högar av byggnadsmaterial står täckta med presenningar. En badtunna står på klippan med utsikt över åkrarna. Stenbumlingar från det nerbrunna husets stenfot bildar en enorm ås mitt på gården.

- De ska i mån av möjlighet användas som grund till det nya huset. Det känns rätt att ha de ursprungliga stenarna i grunden, det bevarar den ursprungliga andan, förklarar paret.

Efter lite stockpusslande står tegelflyttning på programmet. En stor hög med röda tegel från det nerbrunna huset ska få ett fortsatt liv som eldstad i det kommande hemmet.

- På den där syns texten, lägg den åt sidan, säger Markku till Milla.

Teglen härstammar från tegelfabriken Virenojan tiilitehdas i Orimattila. Texten ska fram, eftersom Markku har goda minnen av att spela airsoft på det gamla fabriksområdet i Orimattila.

När man följer med paret Vahtilas resonemang verkar allt hänga ihop och ha en mening.

Lovisa stad ska börja använda kraftparets inspirerande energi i sin marknadsföring. Milla och Markku Vahtila producerar varannan vecka videor om renoveringsarbetet och annat Lovisarelaterat, och staden betalar.

Den första videon som producerats i samarbete med staden publicerades efter påsk.