Han har mött Andrés Iniesta, Paul Pogba och Antoine Griezmann. Han har vunnit titlar, spelat Champions League och varit lagkapten.
Premiären i den inhemska ligafotbollen närmar sig med stormsteg – och Markus Halsti öppnar grinden till stora, starka HJK:s vårverksamhet.
Det regerande mästarlaget får inte använda sitt inomhusgym just nu på grund av strikta coronaregler. De senaste veckorna – veckorna före den uppskjutna ligapremiären – kör spelarna styrketräning som är inramat av militärgröna presenningar.
Udda tider, kreativa lösningar.
En vindtunnel, är Halstis skämtsamma beskrivning av ”gymmet” i ena kortändan av hemmaarenan i Helsingfors.
Det är en påminnelse om att finländsk fotboll inte simmar i pengar, men framför allt att den brottas med en pandemi. Det är spartanskt och primitivt, men den tillfälliga lösningen möjliggör ändå annan träning vid sidan om fotbollsbiten.
Det behövs. Markus Halsti har nyss fyllt 37 år och ser vårljuset i tunneln som också har ett namn: Världens längsta försäsong.
– Det har varit rätt jobbigt på många olika sätt, men jag försöker att se det positiva. Vi får ju faktiskt göra vårt jobb och spela fotboll.
"Normalt är fotbollsspelare inne i ett ekorrhjul – det är träning, lunch och vila. Pandemin har tvingat oss ur det."
Den finländska fotbollskalendern är rätt brutal. Grovt taget är det fyra–fem månader av försäsong, ett halvår med seriematcher, lite vila – och sen börjar försäsongshjulet att snurra på nytt.
Regn, slöslask, mörker, minusgrader och dunkla hallar är fonden för månaderna då spelarna ska sätta grunden för ligaspelet. Fotbollsspelare behöver ingen som tycker synd om dem, men frågan ”Hur orkar man med det här år efter år?” känns ändå befogad.
– Det kan ösregna, termometern kan visa tio minusgrader och det är riktigt skitväder. Trots det har jag under de senaste åren ändå börjat tänka på hur jag tänkte när jag var yngre. Jag närmar mig slutet av karriären och nu uppskattar jag alla minuter som jag får av sporten. Jag gjorde inte det lika tydligt tidigare. Om det är fint väder vill man knappt gå hem, säger Halsti.
Halsti återvände till finländsk fotboll förra hösten – nästan tretton år efter att han flyttade till Sverige och inledde en utlandssejour som tog honom till Champions League-spel i Malmö, ligatitlar i Sverige och Danmark och en flytt till andra sidan Atlanten.
Nu drar Halstis spelarkarriär snart sina sista andetag. Och han ska avsluta i en miljö där upplägget är väldigt lite av vad det var när han lämnade.
– Jag kommer ihåg väldigt väl hur det var när jag kom upp i HJK i början av 2000-talet. Det var bara ”löp, löp, löp”. Alla ställde sig på en linje och sen sprang vi. Den som kom sist var riktigt dålig.
– Nu har vi data och information, GPS och pulsband. Allt är individanpassat. Och om man heter Markus Halsti och är 37 år har man andra behov än en 23-åring.
"Nästan alla i laget ser HJK som ett mellansteg mot något större. Men det är enkelt – vill man spela i spanska värmen borde man veta vad man ska göra. Och det är att jobba hårt."
Fotbollens försäsonger har gått från långa intervaller i skogen till matchanpassad, intensivare löpträning på planen med bollen som ett givet redskap. Skadeförebyggande träning, individuella styrkeprogram och full koll på belastningen är numera vardag.
– Och när man kommer upp i åren vet man när det inte är möjligt att trycka på för fullt, säger Halsti.
Sportens utveckling är dubbelsidig. Aldrig någonsin har det varit mer fysiskt krävande att spela fotboll på den högsta nivån – men stjärnspelare som Zlatan Ibrahimovic (39 år) och Cristiano Ronaldo (36 år) kan fortfarande dominera.
All respekt till de som spelade för trettio år sen, men vår generation har haft större möjligheter att fokusera mer på sporten
De är givetvis helt unika individer, men också produkter av en industri som betalar fantasisummor med spelarnas totala dedikation som motkrav. Det rinner neråt genom fotbollsfamiljen.
– Det är nästan sjukt. De spelar väl femtio matcher per år – och har gjort det i över femton år. Det är klart att sånt också ger mig kraft. Jag har inte samma möjligheter, men jag frågar våra tränare i HJK ständigt om hur jag kan göra saker bättre. Jag vill veta och mitt mål är fortfarande att spela så mycket som möjligt, säger Halsti.
– All respekt till de som spelade för trettio år sen, men vår generation har haft större möjligheter att fokusera mer på sporten. Fotbollen är snabbare, mer dynamisk och intensivare, men vi har haft mer tid att satsa på det här.
"Måste förstå sig själv"
Halsti har också anpassat sig till åldern. Under sin bästa säsong i karriären spelade han central mittfältare mot lag som Juventus och Altético Madrid, men nu är han i första hand mittback.
– Jag är rätt nöjd med det, säger han och ler.
– Vi springer mindre, men samtidigt finns det inte utrymme för misstag. Då står mitt namn nånstans och det måste jag köpa. Som mittback måste man vara snabb eller snabb på att läsa spelet. Jag har inte snabbheten i benen, jag försöker att vara uppmärksam och vara på plats först.
"Många förstår inte hur viktig försäsongen är. En bra försäsong gör att hela året flyter på rent fysiskt."
Markus Halsti kisar i solskenet. Just den här dagen är det faktiskt lätt att njuta av fotbollslivet – trots att så mycket har blivit så annorlunda på grund av pandemin.
– När man ser på det rent fotbollsmässiga har det värsta i vinter varit avsaknaden av rutiner. Vi har tränat på olika planer, har inte kunnat använda gymmet och gått raka vägen hem. Jag behöver värma upp före uppvärmningen och det får jag lov att göra där hemma så gott det går. En träning tar säkert fem timmar totalt.
Halsti tar fram sina två säsonger i FC Midtjylland som exempel. Han och Tim Sparv var på plats tidigt varje dag för att förbereda sig.
– Vi tog det seriöst och hade våra rutiner i gymmet. Varför? Vi hade förstått att vi var tvungna att göra det. Jag kan inte gå ut på planen och bara dra iväg en långboll. Då är baklåret kört.
– Det krävs rätt stora justeringar när man blir äldre. Jag är inte så snabb eller fysisk längre. Det gäller att förstå sig själv och sina styrkor, säger Markus Halsti.
För en lång karriär måste man vara noggrann, veta vad man håller på med och bli medveten om vad man kan påverka
Tim Sparv kallar den danska storklubben en ögonöppnare när det gäller träning, men konstaterar att den egna förändringen i upplägget var tuff.
– Under årens lopp har det varit en svår omställning. Jag har alltid älskat att träna, svettas och känna mig utpumpad. För några år sen märkte jag att kroppen inte håller som den gjorde tidigare. En stor del av min extraträning kör jag numera på gymmet i stället för på planen för att skona kroppen – om det handlar om skadeförebyggande träning eller ett extra konditionspass på cykel eller roddmaskin, säger landslagets kapten och fortsätter:
– Om man inte tar hand om kroppen blir man bortsållad av någon som är yngre. För en lång karriär måste man vara noggrann, veta vad man håller på med och bli medveten om vad man kan påverka.
Njuter av tuff träning
Med undantag för åren i Danmark och säsongen i USA har Markus Halsti alltid haft en lång, nordisk vinter som försäsong. Sverige och Finland är två av rätt få länder i Europa som har ett vår–höst-upplägg.
– När jag spelade i Sverige hade vi tio–tolv träningsmatcher och tränade massor i flera månader. Det suger musten ur dig. Jag skulle inte klara det i dag. Jag säger alltid till Halsti att det är otroligt att han orkar med det, säger Sparv – Halmstad BK-spelare under några år.
Halsti skrattar när han får höra det, men medger att det behövs ett positivt tankesätt för att hålla humöret uppe ibland. Dessutom älskar han känslan efter en träning där han har tömt kroppen.
– Det är den skönaste känslan när man har gjort sitt allra bästa. Man kommer hem, äter lunch, tar en kopp kaffe, ligger i soffan och har en lugn timme. Sen ska man hämta barnen och då börjar livet igen, säger han och skrattar.
Förutom familjen och fotbollen studerar Halsti dessutom ”Sport Management” – en bred kandidatutbildning som bland annat innehåller marknadsföring och ledarskap.
– Jag vill vara mer redo för att hoppa in i något nytt efter att spelarkarriären är slut.
Markus Halsti spelade sin sista tävlingslandskamp hösten 2016 i VM-kvalet. Under hösten 2018 var han med i truppen – och det blev totalt 35 landskamper.
När Halsti förlängde sitt avtal med HJK före jul var beskedet att 2021 med stor sannolikhet är hans sista år som fotbollsspelare.
– Jag tänker på det där nästan varje vecka. Blir det sista året? Jag vill bestämma själv när och hur jag avslutar karriären. Tankarna ger mig också lite motivation. Om det här är sista året vill jag åtminstone tömma sista reserven.
Som spelartruppens äldsta spelare tar han en naturlig roll i laget.
– Just nu säger alla att jag är en rätt bra dj och spelar bra musik, säger han och ler.
– Jag är lagets ”grumpy old man”, säger han och skrattar.
Han skulle kunna fortsätta så i evigheter. Markus Halsti är verkligen inte en grinig, gammal gubbe – snarare en pratglad, solig och positiv människa. Han ser ändå ett värde i sin erfarenhet och vet hur mycket den kan betyda för andra i laget.
– Att skoja om min ålder är mitt sätt att motivera de yngre, men jag vet också att det är till de äldre som spelare kommer när de har något på hjärtat. Jag vill hjälpa dem. Om jag kan ge ett råd så ger jag det. Jag har upplevt samma sak och jag vet hur viktig den gamla gubben i laget är.
Och "den gamla gubben" orkar fortfarande. Viljan att konkurrera i ett guldtippat HJK finns kvar – trots att han har missat matcher, inte spelat så mycket under försäsongen och har små skadeproblem just nu.
– Helt ärligt, jag vet inte riktigt var vi har de andra lagen. Men vi är HJK och behöver inte fokusera på andra. Vi ska se det som en ära att alla andra helst av allt vill slå oss.
– Och jag står här för att göra annat än spela bra musik på gymmet. Jag vill spela fotboll. Jag älskar sporten.
HJK:s ligasäsong startar hemma mot FC Honka den 24 april.
Foto: All Over Press, EPA, Yle/Tomi Hänninen, Yle/Mats Ahlnäs.
