Den tyska motståndskämpen Sophie Scholl skulle i dag på söndag ha fyllt 100 år. Scholl avrättades av nazisterna år 1943 endast 21 år gammal. Hennes ”brott” var att hon tillsammans med sin bror Hans tryckte upp och delade ut flygblad mot nazistregimen.
Under @ichbinsophiescholl kan man sedan i tisdags på Instagram följa med Sophie Scholl under de sista tio månaderna av hennes liv.
Den fiktiva interpretationen av Scholls sista tid vid livet är en satsning av de två tyska rundradiobolagen Südwestrundfunk SWR och Bayerischer Rundfunk BR.
Konceptet bygger på att den unga studenten Scholl under åren 1942 och 1943 skulle ha haft ett eget Instagramkonto, där hon i ljud, bild och text berättar om det hon gör och upplever.
Över Sophie Scholl har det under årens lopp skrivits otaliga böcker och gjorts många filmer, men med satsningen på Instagram vill man nu framför allt nå ut till en yngre målgrupp.
Hennes uppdateringar på Instagram börjar i maj 1942 när hon lämnar hemstaden Ulm för att studera biologi och filosofi på universitetet i München.
Man kan från och med nu följa med hennes dagliga liv med studier, kärleksbekymmer och vardagen i en totalitär stat. In i bilden kommer så småningom också arbetet inom motståndsgruppen Vita rosen.
Uppdateringarna kommer ändå att abrupt ta slut den 18 februari när Scholl grips i samband med att hon delar ut regimkritiska flygblad på universitet.
Sina sista dagar i livet, med förhör och rättegång, kan hon inte längre själv berätta om.
Medlem av nazisternas ungdomsorganisation
Sophie Scholl föddes den 9 maj år 1921 i staden Forchtenberg där hennes pappa var borgmästare. Hennes föräldrar var såväl religiöst som politiskt liberala.
I början av 1930-talet gick Sophie och de andra syskonen Scholl ändå med i nazistpartiets barn- och ungdomsorganisationer.
Sophie själv avancerade till gruppchef inom Bund Deutscher Mädel, som var partiorganisationen för flickor i åldern 14 till 18 år. Hon ska alltså åtminstone till en början inte ha haft några problem med ideologin.
Efter att Sophies bror Hans år 1937 greps för att ha varit aktiv i en förbjuden ungdomsorganisation, vände också systern nationalsocialismen ryggen. Under de kommande åren fjärmade den politiska synen i föräldrahemmet och Scholls egen religiösa övertygelse henne ytterligare från ideologin.
När det fullständiga brottet med nationalsocialismen ska ha skett är ändå något som historikerna har olika syn på än i dag.
År 1942 inledde Scholl sina studier i München och här kom hon i kontakt med vännerna till brodern Hans.
De var alla mer eller mindre involverade i motståndet mot nazisterna och trots broderns försök att hålla Sophie utanför gick hon med i gruppen Vita rosen.
Med flygblad mot nazisterna
Till motståndsgruppens verksamhet hörde främst att trycka upp flygblad där det manades till motstånd mot nazismen och nazistpartiet.
De första flygbladen skickades anonymt per post till utvalda personer i München och den närmaste trakten. De senare flygbladen trycktes upp i flera tusen exemplar och distribuerades till städer runtom i Tyskland.
Det sjätte och sista flygbladet som gruppen tryckte upp fann sin väg ända till utlandet och kopior fälldes under sommaren 1943 ner från brittiska flygplan över tyska städer och den tyska militärens ställningar i Frankrike.
Den tyske författaren Thomas Mann, som levde i exil i USA, hyllade Vita rosens motstånd i en BBC-radiosändning riktad till den tyska befolkningen.
Det var i samband med utdelningen av det sjätte flygbladet, vilket bland annat tog upp det tyska nederlaget i Stalingrad, som Sophie Scholl och hennes bror Hans greps.
Syskonen hade obemärkt placerat ut flygblad utanför flera hörsalar vid universitetet, men när Sophie kastade ner de återstående flygbladen på golvet av entréhallen vid universitetets huvudbyggnad blev de upptäckta och greps.
De fördes till Gestapohögkvarteret i München där de förhördes fram till den 21 februari. Hans Scholl bar vid gripandet på ett utkast till ett sjunde flygblad skrivet av vännen Christoph Probst, som också greps.
Den 22 februari dömdes syskonen Scholl och Christoph Probst till döden av den ökände nazistdomaren Roland Freisler. Samma kväll avrättades de tre studenterna med giljotin.
Några veckor senare i april 1943 inleddes rättegången mot 14 andra medlemmar av motståndsgruppen Vita rosen. Tre av medlemmarna dömdes till döden och tio till långa fängelsestraff.
I januari 1945 avrättades ytterligare en sjunde medlem av motståndsgruppen.
”Min unga ålder var ingen ursäkt”
Där syskonen Scholl och de övriga medlemmarna av Vita rosen stämplades som förrädare av nazisterna kom synen på studenternas verksamhet att ändra fullkomligt efter krigsslutet.
En första minnesstund för de mördade motståndskämparna hölls redan under hösten 1945 med bland annat Münchens borgmästare Karl Scharnagl på plats.
En stiftelse upprätthåller motståndsgruppens minne och vid universitetet i München finns en minnesplats tillägnad Vita rosen.
I det efterkrigstida Tyskland bär också många skolor, gator och platser syskonen Scholls namn. Deras motstånd och öde behandlas i en hel rad böcker och flera filmer.
I dokumentärfilmen Im toten Winkel – Hitlers Sekretärin talar Hitlers tidigare sekreterare Traudl Junge om den ungefär jämngamla Scholl och hennes betydelse.
I filmen medger Junge att hon efter kriget inte hade grubblat över sitt eget förflutna.
Junge konstaterar vidare att det för henne räckte att kunna säga att hon inte bar på en personlig skuld för det skedda eller att hon ens visste om vad som skedde.
En blick på minnesplaketten över Sophie Scholl i München ska ända ha fått henne på andra tankar.
– Hon avrättades nästan samtidigt som jag började arbeta för Hitler. I det ögonblicket jag såg plaketten kände jag att min unga ålder inte var någon ursäkt. Man kunde kanske också ha kunnat ta reda på vad som skedde, säger Junge i filmen.
